Jag heter Marcus. Jag är pappa, man och människa. När jag gick på föräldraledighet hade jag ingen avsikt att göra mitt föräldraskap till en fråga om jämställdhet. Som människa vill jag vara tillsammans med mina barn. Men det har visat sig vara svårt att bortse från att jag som man har klivit in i ett område, i första hand tillhörande kvinnorna. Detta blir väldigt uppenbart när man bekantar sig med föräldratidningar och föräldrasajter där bloggen utgör en stor del av informationsflödet.
Problemet som jag ser det är att ingen verkar ta sin blogg på allvar. Här skapas ett fritt spelrum där gamla förlegade könsmönster plötsligt får liv igen.
Att få vara tillsammans med sina barn är inte en rättighet, det är en skyldighet. Men, att få ha tid tillsammans med sina barn verkar inte värdesättas särskilt högt bland männen av statistiken att döma. Statistik från 2007 visar att män tar ut cirka 20 procent av föräldraledighet och att 60 procent av männen inte tar ut någon föräldraledighet alls under barnets första år. Men vilka kritiserar det?
Som förälder har jag då och då varit inne på webbsidor för föräldrar som Allt om barn och Vi föräldrar. När jag går in på Allt om barns hemsida möts jag av idel kvinnoansikten som om det vore en hemsida enbart för mammor.
Fyrtiotalet bilder på kvinnor men bara ett par tre stycken män. Nio bloggar och alla är skrivna av kvinnor. Radhusmamman, ketchupmamman, pysselbloggen, tvillingbloggen... Lägg till att tonårsexperten, BVC- sköterskan och sex -och relationsexperten också är kvinna. Det förvånar och oroar mig. Var är männen i sammanhanget? Är inte pappor också föräldrar och experter på våra barn?
Jag måste fråga er kvinnor: Tycker inte ni att detta är ett problem? Det verkar inte så, och det är ett problem i sig. Istället för att lyfta frågan så cementeras de stereotypa könsrollerna och uppfattningen om att kvinnor ska vara hemma medan mannen jobbar. Och det i en tid då vi har alla möjligheter att använda vår yttrandefrihet till förändring och ifrågasättande.
Jag syftar på de bloggar som ovan nämnda föräldrasajter och fler med dem uppmanar sina läsare att skriva. Dessa forum som jag som pappa förväntade mig betydligt mer av, framförallt från pappornas sida.
En direkt fråga till föräldratidningarna: Får inte män skriva för er eller är det så att det inte finns några män som kan eller vill skriva? Har ni på redaktionerna reflekterat över det?
När jag läser flera av dessa kvinnliga bloggare blir jag chockad över det sätt som man framställer mannen och jämställdheten på. Nästan hela tiden. Inte minst är jag rädd för Ketchupmamman:
”Idag sa jag “ska vi åka till IKEA?”
Och då sa min man “ja“.
Så nu försöker jag lista ut vad han har gjort. Har han:
A) Varit otrogen?
B) Kört över katten?
C) Skrubbat toaletten med min tandborste?”
För det första. Hur kan du leva i en relation där du inte kan känna tillit till din man? Är det så ni kvinnor ser på mannen? Att bara för att vi bryter ett beteendemönster så har vi varit otrogna? Vidare ger Radhusmamman för samma tidning ett nästan komiskt platt inlägg i jämställdhetsdebatten.
”Sambon inventerar taket som visst tycker att det regnar för mycket. Jag fick åka och storhandla. Passade på att vardagslyxa. Läsk och choklad i bilen.”
Mamman som sköter om barnen och ser till att det finns mat på bordet och mannen som renoverar hemmet. Kvinnan är trygghet och ansvar, mannen praktisk. Fram med de goda exemplen, för de måste väl finnas?
Ja, jag vet. Självklart måste en man få vara praktisk och en kvinna ska såklart få
storhandla. Men varför chefredaktören tillika Radhusmamman, tar du inte din blogg och din position på större allvar? Du har ju ändå lite makt i din roll på en av Sveriges mest lästa föräldrasidor.
Det tar sin tid men till slut finner jag en pappa som lyckas göra sin röst hörd i mammamyllret. Men jag blir besviken. På Vi Föräldrar går det att läsa om kängurupappans manschauvinistiska hållning:
”Jag tycker att det är rätt gott med ett par glas vin. Öl och snaps är inte alls så dumt till sill och sånt. /…/ Sedan vad det dags att gnälla lite. Vi kan väl säga så här. Damen vi träffade på MVC i dag kunde ta blodtryck, testa kissprov för protein och ta blodprov. Det var bra. Sedan fanns det en hel del saker som hon inte var lika vass på. Datorer till exempel.”
Varför tar vi inte tillfället i akt och börjar påverka och förändra könsstereotyper i samhället? Varför gör vi inget konstruktivt av det enorma offentliga rum som vi har? I dag har alla möjlighet att skriva offentlig dagbok, men tyvärr är det alldeles för få som ser sitt ansvar, sin del och tar sig själva och sina ord på allvar. I stället cementerar vi liksom i förbifarten de gamla traditionella könsrollerna utan att tänka på att orden och handlingen som du tror är helt ofarliga lämnar spår.
Varför väljer den enda manliga bloggaren att skriva om öl och inkompetenta kvinnor och mammorna om männen som händiga otrogna män som inte går att lita på? Vad är det för verklighet vi förmedlar till vår omgivning och våra barn?
Kanske är jag naiv. Kanske innebär föräldraskap inte per automatik att man börjar reflektera över rollen som kvinna och man? Men jag hoppades och hoppas fortfarande att vi vågar se vardagen som en möjlighet till förändring. Att vi börjar fundera på hur vi ska använda vår tid i det offentliga rummet. Snart är min föräldraledighet slut. Jag har förbättrat statistiken. Men statistiken är bara siffror.