Varje år tecknar flera hundra tusen personer en personförsäkring. Hur många av dem som tecknat individuell personförsäkring vet att försäkringsbolaget har tillgång till all information i deras patientjournaler under återstoden av försäkringstagarens liv och att informationen bevaras under mycket lång tid - även efter att de har avlidit? Socialstyrelsen anser att gällande lagar måste ses över för att bättre skydda individens integritet.
Individuellt tecknade personförsäkringar, till skillnad från kollektiva, ger försäkringsbolagen möjlighet att inhämta hälsoinformation om kunden. Försäkringsbolagen anser att det är viktigt för deras affärsverksamhet att de har rätt information om försäkringstagarens hälsa.
När en individuell personförsäkring tecknas fyller kunden i och undertecknar en hälsodeklaration. Den ger försäkringsbolaget en generell fullmakt som gör det möjligt att inhämta all typ av hälsoinformation om kunden i framtiden.
Den generella fullmakten är varken tidsbegränsad eller begränsad till vissa vårdgivare, utan gäller såväl hos privata som landstingsstyrda vårdgivare och oavsett om journaluppgifterna är relevanta för försäkringen eller inte. Den generella fullmakten ger även försäkringsbolagen oinskränkt möjlighet att inhämta patientjournaler, läkarintyg och uppgifter från Försäkringskassan.
De flesta försäkringstagare är sannolikt inte medvetna om innebörden av att de skrivit en generell fullmakt, och inser därför inte heller konsekvenserna. Fullmakten gäller för resten av livet - ja till och med långt efter att försäkringstagaren har avlidit. Detta förhållande innebär ett stort intrång i den enskildes innersta privatliv och är helt oacceptabelt!
Det kan dessutom leda till att den sökande inte får någon personförsäkring till rimligt pris, eftersom premien är kopplad till försäkringsbolagens riskbedömningar. Många nekas helt och hållet att teckna personförsäkringar på grund av att försäkringsbolagen bedömer att en sjukdom eller en funktionsnedsättning innebär ett för stort risktagande.
Det kan också leda till att de patienter som insett vad fullmakten innebär inte berättar om sina symtom eller sjukdomstillstånd för läkarna av rädsla för att inte senare kunna teckna personförsäkring. Det kan vara ett hot mot patientsäkerheten.
För personer som har genomgått en genetisk undersökning i sjukvården innehåller patientjournalen information om anlag, sjukdomsrisker eller diagnoser. Riskbedömare på försäkringsbolagen kan feltolka den genetiska informationen eller välja att uppfatta den som medicinsk.
Det finns därmed en överhängande risk att genetisk information, det vill säga den nedärvda risk man har för att drabbas av olika sjukdomar, sammanblandas med medicinsk information, det vill säga en sjukdomsdiagnos. Det är oacceptabelt att ansvaret för att identifiera vad som är medicinsk respektive genetisk information ligger hos försäkringsbolagen.
De dna-test som finns att köpa på internet sägs kunna ge svar på risker för att utveckla olika sjukdomar. Även sådana testresultat av individers gener kan användas som krav av försäkringsbolagen inför tecknandet av en individuell personförsäkring.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag följt upp tillämpningen av bestämmelserna om genetisk information i försäkringssammanhang i lagen om genetisk integritet med mera (2006:351) som trädde i kraft den 1 januari 2007. Lagen innebär att ingen i samband med avtal får söka efter eller använda genetisk information om den andre.
Det finns dock undantag för försäkringsbolag när det gäller personförsäkringar på höga belopp om individen är över 18 år. Då får de söka efter eller använda genetisk information. Vid lägre försäkringsbelopp får information från genetiska undersökningar inte efterfrågas eller användas. Riskbedömaren på försäkringsbolagen ska med andra ord inte bry sig om information om genetiska anlag vid sådana ärenden.
Resultaten från utredningen visar på ett större problem än uppdraget ursprungligen omfattade. Socialstyrelsen har bland annat reagerat på hur försäkringsbolagen hämtar in och hanterar patientjournaler, som normalt är sekretessbelagda inom hälso- och sjukvården. De generella fullmakterna bidrar till att försäkringsbolagen systematiskt kan få tillgång till all medicinsk information de efterfrågar i princip utan begränsning.
Informationen från patientjournaler, läkarutlåtanden och uppgifter från Försäkringskassan bevaras av försäkringsbolagen även om försäkringsansökan avslås, om sökande återkallar sin ansökan eller om kunden slutar att betala en personförsäkring. Därför bör det regleras i lag att försäkringsbolagen regelbundet måste gallra sådana uppgifter och även redovisa sina rutiner för att avidentifiera eller förstöra den genetiska informationen.
Det är orimligt
att den generella fullmakten ger försäkringsbolagen möjlighet att inhämta patientinformation från hälso- och sjukvården och från Försäkringskassan utan avgränsning i tid.
att försäkringsbolagen kan behålla informationen om försäkringsansökan avslås eller om sökanden återkallar sin ansökan.
att så integritetskänsliga uppgifter som hälsouppgifter och genetisk information ska sparas hos ett försäkringsbolag även efter att ett försäkringsavtal har upphört att gälla.
Socialstyrelsen anser att gällande lagar om genetisk integritet och personuppgiftslagen om hur länge personuppgifter får sparas måste ses över, och att försäkringsbranschen utarbetar en branschpolicy som stärker individens rätt och säkerhet.
lars-erik holm
håkan ceder
katrin ekström