Bara några veckor innan Sverige och Sydafrika undertecknade avtalet om export av det svenska stridsflygplanet Jas 39 Gripen, sammankallade vi, det sydafrikanska kyrkorådet och Sveriges kristna råd, till ett seminarium i Kapstaden på temat ”Försvarsutgifter och fattigdomsminskning”. Det var den 24 november 1999 och representanter för både den svenska och sydafrikanska regeringen närvarade, liksom kyrkliga ledare från båda länderna. Ett par dagar senare antogs en gemensam deklaration mellan de två kristna råden, där vi uttryckte vår djupa oro för att vapenaffären skulle skada det demokratiska styrelsesättet, tilltron till myndigheternas legitimitet och arbetet mot korruption i både Sverige och Sydafrika.
Affären mellan europeiska länder och Sydafrika, där Jas 39 Gripen står för mer än hälften av ordervärdet, utgjorde den största vapenöverföringen i historien mellan industriländer och Afrika. Kostnaden är motsvarande 42 miljarder kronor. Nu, mer än ett decennium senare, är vi bedrövade över att våra farhågor har besannats. Vapenaffären beskrivs av Institutet för demokrati i Sydafrika (IDASA) som ”det avgörande provet för Sydafrikas engagemang för demokrati och goda styrelseformer”. Precis som vi förutsåg utlöste vapenaffären en kultur av korruption som har försvårat Sydafrikas övergång från apartheid till ett demokratiskt styrelseskick. I Sydafrika har en våg av protester mot affären talat sitt tydliga språk: allmänheten godtar inte att landets resurser används till att importera dyr militärutrustning i stället för att bekämpa det förödande arvet från apartheid-eran.
Som kyrkoledare har vi haft ett nära samarbete i vår strävan för global nedrustning och minskade anslag till militära ändamål. Vårt arbete har inte alltid varit uppskattat, i synnerhet inte när vår kritik gällt specifika affärer. I fallet med affären mellan Sverige och Sydafrika har politiker, näringslivsföreträdare och andra ifrågasatt kyrkornas engagemang med frågor som ”Varför har ni (de svenska kyrkorna) en sådan paternalistisk, neo-kolonial attityd gentemot den nya sydafrikanska demokratin?” och ”Är sydafrikanerna inte kompetenta nog att fatta egna beslut?” Det självklara svaret för oss som kristna är att när systerkyrkor uppmanar till internationell solidaritet så prioriteras det högre än den svenska vapenindustrins lobbyverksamhet.
Det var inte heller bara kyrkorna i Sydafrika som vädjade om internationellt stöd för att stoppa affären. Även den sydafrikanska koalitionen av icke-statliga organisationer (SANGOCO) och den sydafrikanska fackföreningsrörelsen (COSATU) tog avstånd från affären. I ett gemensamt uttalande krävde dessa tre organisationer ett stopp för upphandlingen.
Nu, tio år senare, är vi mycket oroliga för den utveckling vi ser i Sydafrika och Sverige, och de fortsatt negativa följderna av vapenaffären. Det finns starka historiska band mellan våra länder och en känsla av solidaritet mellan våra samhällen. Vi ska inte glömma den viktiga roll Sverige spelade i kampen mot apartheid. Det är därför en skam att vapenlobbyn utnyttjade denna goodwill som kom av solidariteten för att sälja stridsflygplan. De svenska stridsflygplanen står för mer än hälften av kostnaderna för vapenaffären. Tyvärr har den sydafrikanska regeringen gett efter för ekonomiskt absurda argument och påtryckningar från europeiska regeringar. Löften om att vapenaffären bland annat skulle skapa mer än 65 000 arbetstillfällen, och på så sätt stimulera den sydafrikanska ekonomin, har hittills visat sig vara tomma ord.
Allt detta är kopplat till en beklagansvärd global utveckling av kraftigt ökade vapenutgifter. Slutet på det kalla kriget följdes av en nedgång i produktion och spridning av vapen, en tendens som har vänt kraftigt under de senaste tio åren. Dessa enorma resurser kunde i stället ha använts till att utrota fattigdomen. Vad som ständigt uppdagas är hur vapenaffären har gynnat korruptionen, som direkt motverkar det demokratiska styrelseskicket.
Genom att erkänna vår gemensamma sårbarhet som människor måste vi som troende reagera på konsekvenserna av den internationella vapenhandeln. De krav som Sveriges och Sydafrikas kristna råd ställde för tio år sedan måste upprepas. Deklarationen som antogs av våra kyrkoråd hade följande uppmaningar till parterna:
Den sydafrikanska regeringen
• att inleda en oberoende rättslig utredning av de anklagelser om korruption som gjorts i samband med upphandlingen;
• att samarbeta med kyrkor, civilsamhället och andra organisationer för att utveckla och omvandla militärbaser och försvarsindustrin till civila användningsområden.
Den svenska regeringen
• att samarbeta med den sydafrikanska korruptionsutredningen; att upphäva försäljningen av vapen till Sydafrika till dess att utredningen är klar; och att uppmana de brittiska, tyska och italienska regeringarna och leverantörer att vidta liknande åtgärder.
Kyrkor och organisationer i Sverige och Sydafrika
• att fortsätta utmana sina regeringar att påskynda demilitariseringen, att avveckla vapenproduktionen, att anslå offentliga medel till fattigdomsbekämpning och att lösa konflikter utan våld.
Hela deklarationen kan läsas på Göteborgsprocessens hemsida – ett ekumeniskt initiativ för nedrustning (www.gothenburgprocess.org).
Den kristna övertygelsen att Gud är de fattiga, lidande och utsattas Gud har varit central i vårt ställningstagande mot vapenhandel. Därför måste vi fråga oss vilka konsekvenser denna handel har för våra medmänniskor och de särskilt utsatta runt om i världen. Detta är en fråga som ständigt upprepas från kyrkligt håll i debatten om vapenhandeln.
Vapensamarbetet mellan Sverige och Sydafrika påbörjades utan hänsyn till de långsiktiga effekterna på våra samhällen. Men det finns fortfarande tid för förändring och för att dra lärdom av misstagen. Vi upprepar de invändningar vi gjorde 1999. Varje sten måste vändas för att visa hur allmänna medel har missbrukats. Fel måste rättas till och som de moderna demokratier vi är, måste vi ha modet att grundligt utreda vad som verkligen hände.
Av de tjugoåtta plan som ingick i vapenaffären har hittills bara sju levererats till Sydafrika. Vad som gör detta avtal än mer absurt är att Sydafrika tycks sakna den förmåga som krävs för att underhålla Jas-planen. Vi kräver ett upphävande av kontraktet och att redan erlagda kostnader återbetalas.
I Gamla Testamentet står det: ”Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva” (5 Mos 30:19). Detta är verkligen sant. Kristus säger oss att livet är starkare än döden och det är i denna övertygelse som vi kämpar för en värld fri från vapen.