Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

Forskningen måste bidra till att klimatmålen uppnås

Efter Riksrevisionens kritik. Varje år lägger staten två miljarder på klimatforskning. Men det är oklart i vilken mån forskningen faktiskt stöder politikernas uppsatta klimatmål. Därför kommer vi i kommande budgetpropositioner att ge en samlad bild av klimatforskningens resultat, skriver miljöminister Lena Ek.

Klimatfrågans komplexitet och djup gör den närmast unik i politiskt hänseende. Den berör människors livsföring i dag, men har också kopplingar bakåt och långt framåt i tiden. Det vi som politiker beslutar om får med andra ord konsekvenser i flera led, i olika perioder framgent och spänner över flera dimensioner.

Det kan påverka alltifrån bensinpris och transportmetoder till vattentillgång och jordbruksproduktion, liksom att det ger effekter för människor i andra delar av världen.

Just därför tillhör klimatet de politikområden där relevant vetenskapligt underlag är som allra viktigast. I Sverige är vi glädjande nog välförsedda vad gäller forskning och statistik i en rad olika klimatfrågor. Vi har många forskare vid flera universitet och högskolor vars arbete håller hög internationell klass. Produktionen av klimatvetenskapliga texter har ökat de senaste åren och svenska artiklar citeras ofta, jämfört med annan forskning i Sverige. Dessutom leder svensk klimatforskning till många patent internationellt sett. I kontakten med ministerkolleger i hela världen uppmärksammas jag ofta på hur pass framsynt och avancerad svensk klimatforskning är.

Detta konstaterar även Riksrevisionen (RiR) i sin fördjupade granskning av svensk klimatforskning som publicerades i februari. RiR har studerat hur mycket pengar forskningen får, vilka områden den inriktas mot och vilka resultat den lett till. Regeringen har gått igenom rapporten ingående och redovisar i dag sina slutsatser om den i en skrivelse till riksdagen.

Av statens samlade forskningsmedel är det cirka 2 miljarder, eller 7 procent totalt, som varje år läggs på klimatforskning. Den största delen av dessa pengar – drygt två tredjedelar – går till forskning om att minska utsläppen av växthusgaser. Huvuddelen satsas på energiforskning och miljöteknik.

En av RiR:s övergripande slutsatser är att det finns potential för klimatforskningen att bidra till klimatmålen, som formulerats av regering och riksdag. Men det är oklart i vilken mån forskningen faktiskt stöder målen. Exempelvis styrs energiforskningen i första hand av näringspolitiska mål och har ingen övergripande, uttalad inriktning mot att minska koldioxid-utsläppen. RiR menar också att det finns brister i klimatforskningen vad gäller samordning, uppföljning och samlad strategi. Enkelt uttryckt ser RiR en risk i att svenska politiker har för dålig kunskap om vad denna forskning leder till.

Myndighetens granskning är välgrundad och välkommen, men regeringen delar inte alla slutsatser. Vi ser till exempel inget behov av att öka samordningen av klimatforskningen. Det är forskningsfinansiärerna som ska ansvara för detta – inte politikerna. Jag vill däremot se en bättre strategi på plats på myndighetsnivå för att tydliggöra hur forskningen ska bidra till att klimatmålen kan nås.

Därför förbereder vi ett uppdrag till Energimyndigheten och forskningsrådet Formas om att ansvara för att deras och andra berörda myndigheters forskningsstrategier kompletteras med denna del. I uppdraget bör det också ingå att föreslå en definition och avgränsning av den svenska klimatforskningen.

Det är också viktigt att forskningen följs upp noga, särskilt inom ramen för den strategiska satsning på klimatforskning som presenterades i och med klimat- och energipropositionen 2008. RiR konstaterar att det tog alldeles för lång tid innan de avsatta medlen togs i bruk sedan satsningarna lanserats. Men det måste få ta tid att förbereda och formulera nya forskningsprojekt, liksom att rekrytera kompetenta forskare till de lärosäten som ska utföra arbetet. Efter det inledande året används nu en avsevärt större del av anslagen.

Som RiR påpekar är det dock en brist att det saknas en samlad rapportering till riksdagen om klimatforskningens omfattning, inriktning och resultat. Även om så sker vart femte år i Sveriges nationella rapport till FN:s klimatkonvention, måste våra folkvalda få en bättre uppföljning av hur pengarna används och till vad. Regeringen kommer därför i kommande budgetpropositioner att i anslutning till redovisningen av klimatpolitiken ge en samlad och aktuell bild av klimatforskningens resultat.

Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka forskningens roll på klimatområdet och att få en tätare koppling till forskarsamhället i miljöpolitiken. Nu under våren har en särskild Miljöforskningsberedning tillsatts med tolv framstående svenska forskare. Deras uppgift är att på olika sätt bidra till en klargörande debatt och att lyfta fram, initiera och peka på behov av ytterligare vetenskapligt underlag till miljöpolitiken – inte bara inom klimatområdet.

Ett exempel på en övergripande fråga där beredningen kan vara ett bollplank är arbetet med så kallad grön ekonomi och ekosystemtjänster. Dessa frågor lyftes vid den internationella konferensen Stockholm +40 i april och kommer att diskuteras intensivt under FN:s hållbarhetsmöte i Rio i juni. Ett annat exempel är havsmiljön, där beredningen kommer att göra en sammanställning av befintlig kunskap i fråga om ejderns och alfågelns minskade populationer, en nedgång som tyder på allvarliga miljöförändringar i Ös­tersjön.

Miljö- och klimatpolitiken bedrivs i ett systematiskt samspel med samhällsutvecklingen i stort. Frågornas utveckling avgörs därför i hög grad och i allt större utsträckning inom en betydligt vidare domän än den traditionellt miljöpolitiska. Det ställer helt nya krav på miljöpolitikens metoder och effektivitet, både i Sverige och internationellt.

För att kunna arbeta utifrån dessa förändringar av miljöpolitikens spelplan krävs fortsatta satsningar på miljö- och klimatforskning och ett kontinuerligt nära utbyte mellan vetenskapen och den politiska sfären. Jag är övertygad om att den skrivelse och de förslag vi i dag presenterar för riksdagen utifrån Riksrevisionens rapport, leder till att detta arbete skärps upp.

Lena Ek (C), miljöminister