Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Forskningen på patienter måste öka för vårdens skull”

Regeringen: Den pågående nedrustningen av klinisk forskning måste stoppas. Annars riskerar Sverige att förlora sin framstående position inom den medicinska forskningen. Enligt olika rapporter är landstingen numera mer obenägna att släppa till tid och resurser för klinisk forskning på sjukhusen. Antalet kliniska prövningar – läkemedel som testas på patienter – har till exempel minskat med hela 45 procent på sex år. Detta är alarmerande. Därför måste bland annat skarpa kriterier sättas upp för de 2,2 miljarder kronor (ALF-pengarna) som staten schablonmässigt anslår varje år till landsting som bedriver medicinsk forskning. Om Sverige ska vara världsledande inom medicinsk och klinisk forskning också i framtiden, krävs en intensiv samverkan mellan universiteten, landstingen och läkemedelsföretagen, skriver Jan Björklund.

Medellivslängden i världen har mer än dubblerats på 100 år. Det är fantastiska framsteg som gjorts under 1900-talet. Förklaringen heter till stor del medicinsk forskning. Att mänskligheten vet mer om hur sjukdomar uppstår, förebyggs, bromsas och botas har lett till att fler människor lever längre och är friskare än någonsin förut.

Men den medicinska forskningen står alltjämt inför stora utmaningar. Vi vill inte bara leva längre, utan lägga fler friska år till livet. Även i Sverige finns det sjukdomar som drabbar stora andelar av befolkningen – hundratusentals människor lever med diabetes, vart fjärde barn har något allergiskt besvär och varje dag upptäcks 150 nya cancerfall.

Hela åtta miljarder kronor satsades 2009 på medicinsk forskning på de svenska universiteten. Medicinsk forskning är därmed det i särklass största forskningsområdet. Sverige är, och har varit, framstående inom detta område. Trots att Sverige är ett litet land har betydande framsteg inom de medicinska vetenskaperna gjorts här, till exempel pacemakern, medicin mot magsår, nya allergitester och forskningsrön om signalsubstanser i hjärnan. Så många som åtta svenskar har fått nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Det är viktigt att förstå att medicinsk forskning delvis bedrivs i laboratoriemiljö, men för att den ska bli användbar i sjukvården krävs också ett omfattande samarbete mellan forskare och vårdpersonal. Det som behövs är forskning där patienter deltar, så kallad klinisk forskning.

Till skillnad från mycket annan forskning kan klinisk forskning inte hanteras av universiteten själva. Forskningen behöver patienter, och patienter behöver forskningen. Ett gott samarbete mellan universitet och landsting är en förutsättning. Det finns emellertid larmrapporter, bland annat betänkandet ”Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården” (SOU 2009:43), om att landstingen numera är mer obenägna att släppa till tid och resurser för forskning på sina sjukvårdsenheter. Det försvårar allvarligt för den kliniska forskningen.

Sverige har också en stolt historia när det gäller att framställa läkemedel. För drygt 20 år sedan fanns tre stora läkemedelsföretag i vårt land; Astra, Pharmacia och Kabi Vitrum. Alla dessa tre har emellertid hamnat i utländsk ägo och delvis lämnat Sverige. Det finns förvisso alltjämt i dag företag som framställer läkemedel här, men det finns tydliga tecken på att villkoren i Sverige inte är tillräckligt bra för denna typ av företag.

Även utländska läkemedelsbolag har under många år tillfört den svenska sjukvården stora resurser när de har förlagt en väsentlig del av sin kliniska forskning till svenska sjukvårdsenheter. Många av de viktigaste behandlingsalternativen har först kommit svenska patienter till del, men även dessa resurser har på senare år alltför ofta hamnat i andra länder.

Innan läkemedel godkänns av Läkemedelsverket ska de under noggrann uppföljning testas på tusentals patienter. Dessa så kallade kliniska prövningar förutsätter att den ordinarie sjukvården samarbetar med läkemedelsindustrin.

Enligt Läkemedelsverket har antalet kliniska prövningar i Sverige minskat med hela 45 procent på bara sex år. Detta är ett nivåfall som måste anses som alarmerande. Det är uppenbart att detta bland annat beror på att svensk sjukvård inte längre är lika öppen för denna typ av prövningar.

Jag vill understryka att en hög nivå på medicinsk forskning är en faktor som fört Sverige till den utvecklingsnivå som vi befinner oss på i dag. Det är i högsta grad ett nationellt intresse att bibehålla den höga nivån på den medicinska forskningen. Men det förutsätter kraftfulla förändringar i samarbetet mellan å ena sidan landstingen och å andra sidan universiteten och läkemedelsföretagen.

Under maj månad möter företrädare för utbildningsdepartementet företrädare för landstingen (SKL) för överläggningar kring dessa frågor. Jag vill med anledning av dessa överläggningar redovisa min bedömning av åtgärder som kan komma att behöva vidtas:

1 Staten ger sedan lång tid årligen ett ekonomiskt anslag till de landsting där det finns medicinska universitet, för att bland annat betala en del av kostnaderna för den medicinska forskningen vid dessa landsting. Totalt uppgår dessa så kallade ALF-medel till 2,2 miljarder varje år. Pengarna utbetalas i huvudsak som en schablonersättning.

Enligt min mening bör skarpa kriterier sättas upp för utbetalning av dessa medel, och kriterierna ska utvärderas och kunna påverka hur medlen fördelas mellan landstingen. Kriterierna bör avse omfattning och nivå på klinisk forskning. Landstingen måste ta den kliniska forskningen på allvar.

2 Landstingen måste medverka i kliniska prövningar av nya läkemedel, vacciner och medicintekniska produkter. Det krävs också uppföljning av i hur stor omfattning landstingen medverkar. Kostnaderna för läkemedelsprövningar ska naturligtvis bäras av läkemedelsföretagen, men det är tänkbart att deltagande i sådana prövningar också ska kunna påverka ALF-medlens storlek för respektive landsting.

3 I dag finns så kallade universitetssjukhus på de orter där det finns läkarutbildning. Namnet ”universitetssjukhus” ger hög status i sjukvården och antas borga för spetskompetens och kvalitet. Men det bör övervägas om begreppet universitetssjukvård ska kvalitetssäkras. Tänkbart är att begreppet bara får bäras av landsting som uppfyller skarpa krav på klinisk forskning inom sjukvården, vilket naturligtvis från början varit avsikten med detta begrepp. Både utbildning av duktiga läkare och medicinsk forskning på högsta internationella nivå förutsätter samverkan med sjukvård som ligger i täten för utvecklingen.

Det finns ett starkt samband mellan utförande av klinisk forskning och nya och bättre behandlingsmetoder. För den som vet mycket är det enklare att implementera metoder som gynnar behandlingen och i slutändan den enskilde patienten. Att vända trenden och öka förekomsten av kliniska studier kommer att höja kvaliteten på den svenska sjukvården.

Jag vill att Sverige ska vara världsledande också i framtiden när det gäller medicinsk och klinisk forskning. Ska vi vara det måste vi förstå att vi i dag står inför några stora utmaningar. Det är ett nationellt intresse att klara dessa utmaningar. För det krävs en intensiv samverkan mellan universiteten, landstingen och läkemedelsföretagen. Då klarar vi både dagens sjukvård och att samtidigt bedriva forskning för morgondagens sjukvård.

Jan Björklund (FP)
utbildningsminister

Läs mer på DN. se/debatt

20/2 2011: ”Stoppa nedrustningen av klinisk cancerforskning
Elva cancerspecialister om att regeringen måste se till att landstingen inte bara ägnar sig åt sjukvårdsproduktion. De måste också fokusera på patientnära forskning som ger resultat på längre sikt.

17/12 2010: ”Svensk forskningspolitik måste våga satsa på spets
Utbildningsminister Jan Björklund om att Sverige behöver världsledande forsknings­miljöer vid universiteten.