Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Forskningsråden kringgår offentlighetsprincipen”

Vetenskapsrådet kan inte lämna ut expertomdömena som gjorde att man satsade tio miljoner kronor på Paolo Macchiarinis projekt ”Utveckling av odlad naturlig och bioartificell matstrupe”. De är bortgallrade, skriver artikelförfattarna.
Vetenskapsrådet kan inte lämna ut expertomdömena som gjorde att man satsade tio miljoner kronor på Paolo Macchiarinis projekt ”Utveckling av odlad naturlig och bioartificell matstrupe”. De är bortgallrade, skriver artikelförfattarna. Foto: Lina Alriksson

Vetenskapsrådet och Vinnova väljer numera att radera de expertutlåtanden som ligger till grund för fördelningen av forskningsanslag på totalt 8 miljarder kronor per år. Det är svårt att se hur det kan ligga i linje med offentlighetsprincipen. JK måste ta sitt ansvar och granska detta, skriver Carl-Johan Eberstein, Mattias Höjer och Agnes Wold.

Betraktar svenska myndigheter offentlighetsprincipen som ett hinder att runda? Vad har den granskande myndigheten Justitiekanslern för ansvar om så är fallet?

Den svenska tryckfrihetsförordningen med dess offentlighetsprincip fyllde 250 år förra året. Det högtidlighölls på många sätt, men trots den aktningsvärda åldern behandlas dessa seniorer emellanåt respektlöst.

Vi kommer nedan att visa hur offentlighetsprincipen kringgås vid beredning av ärenden på två stora svenska forskningsråd, Vetenskapsrådet och Vinnova. De två råden delar ut totalt över 8 miljarder kronor årligen. Vi pekar också på hur den myndighet som är satt att granska att övriga myndigheter sköter sig, undviker att agera.

På sin hemsida beskriver Vetenskapsrådet hur besluten om fördelning av forskningsbidrag “…fattas av respektive ämnesråd/kommitté, på grundval av detta [dvs experternas] arbete.” Vinnova skriver på motsvarande sätt: “Beslut om finansiering fattas med hjälp av internationella och nationella experter”.

Det finns en risk att de två fallen vi pekat på bara är två exempel av många där myndigheter betraktar offentlighetsprincipen som ett besvärande hinder för verksamheten och man därför försöker uppfinna sätt att kringgå den

Men både Vetenskapsrådet och Vinnova väljer numera att radera dessa expertutlåtanden, vilket innebär att de systematiskt förstör delar av sina egna beslutsunderlag. Det är svårt att se hur det kan ligga i linje med offentlighetsprincipen.

Det finns minst tre skäl till att expertutlåtandena är viktiga:

Foto: DN Det ska vara möjligt att granska systematiken i medelstilldelning. För tjugo år sen publicerade Agnes Wold (en av författarna till denna artikel) och Christine Wennerås en mycket omtalad studie i tidskriften Nature. De kunde visa att dåvarande Medicinska forskningsrådet systematiskt gynnade manliga sökande vid beslut om forskarassistenttjänster. En tung del i artikeln byggde på en genomgång av poängsättning och expertutlåtanden som blivit offentliga efter ett utslag i domstol. I dag är Medicinska forskningsrådet en del av Vetenskapsrådet, och rutinerna är ändrade så att färre expertutlåtanden ges och så att mer material raderas. Vinsten med de ändrade rutinerna är oklar. Tydligt är dock att man genom ändringen omöjliggjort den typ av granskning som Wold och Wennerås genomförde för tjugo år sen.

Foto:  Det ska vara möjligt att granska beslut. En poäng med offentlighetsprincipen är att enskilda offentliga beslut ska kunna granskas. Det skulle till exempel kunna vara intressant att se hur de olika experterna resonerat när de rekommenderade Vetenskapsrådet att satsa tio miljoner kronor på den omtalade kirurgen Paolo Macchiarinis projekt ”Utveckling av odlad naturlig och bioartificell matstrupe”. Men Vetenskapsrådet uppger att de inte kan lämna ut de individuella expertomdömena av denna ansökan, med hänvisning till att de gallrats (det vill säga slängts eller raderats).

Genom att expertutlåtanden gallras blir det även svårare att granska myndigheters och enskilda tjänstemäns arbete i efterhand, och därmed ökar risken för att korruption, dolda kriterier och inkompetens inte uppdagas. Det kan dessutom vara viktigt att ha öppna expertutlåtanden för att inte experter med egna agendor ska kunna komma undan med osaklig kritik, ett argument som bland annat använts för att ha öppna expertutlåtanden i England.

Foto:  Det ska vara möjligt för sökande att använda utlåtandena. Expertutlåtandena bör vara offentliga även för att de kan innehålla värdefulla kommentarer för de sökande. De kan användas till att kontinuerligt förbättra kommande ansökningar och projekt.

Vetenskapsrådet och Vinnova motiverar sina gallringar av expertutlåtanden på lite olika sätt. Vetenskapsrådet hänvisar till ett beslut från Riksarkivet 2012, som är tillsynsmyndighet när det gäller hanteringen av dokument, där de fått rätt att gallra så som de gör. Vi har inte granskat vad som låg bakom beslutet från Riksarkivet, eller om Riksarkivet insåg konsekvenserna av det när beslutet fattades. Vinnova har inte fått något motsvarande tillstånd från Riksarkivet, men hävdar att expertutlåtandena inte utgör ”sakuppgifter”, utan väljer att kalla dem ”minnesanteckningar”. Det är för oss oklart hur Vinnova får ihop det när de dels säger att de grundar sina beslut på expertbedömningar, dels säger att expertbedömningarna inte tillför sakuppgifter.

Vi har bett Justitiekanslern (JK) se över om Vinnovas budskap att expertutlåtandena inte innehåller sakuppgifter (trots att de sägs ligga till grund för besluten) är rimligt. Dessvärre har JK valt att inte titta på den frågan. JK väljer själv vilka granskningar som görs, och behöver inte motivera sina beslut.

Vi har alltså en situation där (minst) två stora myndigheter skapar rutiner för att kringgå offentlighetsprincipen – i det ena fallet i enlighet med rådande gallringsbeslut från Riksarkivet, och i det andra fallet utan tillstånd från Riksarkivet. Samtidigt ser den granskande myndigheten JK inte detta som tillräckligt allvarligt för att ens sätta sig in i ärendet. Riksarkivet kommer under 2017 att göra ordinarie inspektioner på både Vetenskapsrådet och Vinnova. Det är vår förhoppning att de i samband med dessa passar på att se över även gallringsbeslutet gällande Vetenskapsrådet.

Kanske är det fler än JK som inte ser frågan om forskningsrådens hantering av beslutsunderlag som så viktig. Men det finns en risk att de två fallen vi pekat på bara är två exempel av många där myndigheter betraktar offentlighetsprincipen som ett besvärande hinder för verksamheten och man därför försöker uppfinna sätt att kringgå den. Men utan den insyn som öppna och kompletta beslutsunderlag innebär ökar risken för korruption och godtycke.

Om våra myndigheter är beredda att utveckla särskilda rutiner för att slippa diarieföra viktiga handlingar, eller lyckas få tillstånd från Riksarkivet att gallra sina beslutsunderlag, kan det vara tecken på att de ser offentlighetsprincipen som ett irritationsmoment istället för en grundläggande och integrerad del av att utöva offentlig makt.

För att säkerställa att så inte är fallet uppmanar vi:

Forskningsrådens generaldirektörer att tydliggöra sin syn på offentlighetsprincipen. Om de skapat systemen som kringgår offentlighetsprincipen för att de ser principen som en börda bör de argumentera för en ändring av principen. Om de tvärt om ser offentlighetsprincipen som en viktig kugge i den svenska demokratin bör de fråga sig hur de på bästa sätt kan skapa system som tillgängliggör alla beslutsunderlag.

JK att ta sitt ansvar och granska forskningsråden med utgångspunkt i offentlighetsprincipen, och samtidigt inleda en dialog med Riksarkivet om hur gallringsföreskrifter bör utformas. Denna granskning kan sen breddas bortom forskningsråden.

DN Debatt. 2 februari 2017

Debattartikel

Carl-Johan Eberstein, Mattias Höjer och Agnes Wold:
”Forskningsråden kringgår offentlighetsprincipen”

Repliker

Sven Stafström, generaldirektör Vetenskapsrådet:
”Det samlade yttrandet är offentligt”

Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova:
”Enskilda bedömares noteringar inte offentliga”

Slutreplik från Carl-Johan Eberstein, Mattias Höjer och Agnes Wold:
”Offentlighetsprincipen bör bejakas – inte bekämpas” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.