DN Debatt

”Förstatliga ansvaret för skolan och låt lärarna styra”

Lärarna är skolans viktigaste resurs, skriver Sjöstedt och Dinamarca.
Lärarna är skolans viktigaste resurs, skriver Sjöstedt och Dinamarca. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kommunaliseringen gick snett. Problemen i den svenska skolan beror framför allt på vinstintresse, kommunalisering och fritt skolval. Vi ger tio förslag till åtgärder som nu behövs, bland annat vinstförbud, kommunalt veto mot etablering, närhetsprincipen som huvudregel och ett övergripande statligt ansvar för hela skolväsendet, skriver Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca (V).

Den svenska skolan är i kris. Resultaten faller, skillnaderna mellan skolor ökar och lärarna har fått en allt sämre arbetsmiljö. Vinstintresse, kommunalisering och skolvalet har skapat en ojämlik skola till stora delar styrd av marknaden. För att försöka hantera detta har den politiska detaljstyrningen ökat, något som går ut över lärarnas roll och inte heller är bra för skolan. Nu behövs politiskt mod och klarsyn att utmana de ekonomiska intressen och de verklighetsfrånvända teorier som skapat denna utveckling.

Allt fler ser problemen och vill ha ett ökat statligt ansvar. Men hittills har det från politiskt håll varit för tunt med vad detta skulle innebära konkret. För en bra diskussion om hur vi bäst löser skolans problem är det viktigt att redovisa sina utgångspunkter.

Vi presenterar därför nu tio punkter för att möta de problem som pekas ut i utredningen om kommunaliseringen av skolan. Staten får inte abdikera. Det är problem som starkt bidragit till att den svenska skolan har gått från att vara en av OECD-områdets bästa till en av de sämsta.

1. Inför ett nationellt, statligt, ansvar för hela skolväsendet. Kommunaliseringen ledde till minskad likvärdighet trots ambitioner om motsatsen. Kommunerna satsar väldigt olika mycket pengar på skolan och konkurrerar om eleverna. Men vilken skola man går i ska inte avgöra kvaliteten på ens utbildning. En likvärdig skola förutsätter en likvärdig ekonomi och ett statligt ekonomiskt ansvar är centralt för att nå det. Vi föreslår att staten övertar huvudansvaret för att garantera alla skolor likvärdiga ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar. Offentligt drivna skolor ska kompenseras för ansvaret att behöva skapa skolplatser för de elever vars privata skolor löper risk att gå i konkurs, så som skedde med JB-gymnasiet.

2. Vinstmaximering ska inte vara skolans drivkraft. Privata skolor etablerar sig där de har bäst marknadsutsikter, med andra ord i områden där befolkningen har hög utbildning och goda inkomster. Elevernas rätt till kunskap ska vara utbildningens främsta syfte. Vinstdrivande företag ska därför inte få bedriva skolverksamhet med skattemedel. Ett steg och sätt att garantera detta är att aktiebolag som i dag driver skolor ska ombildas till svb-bolag.

3. Demokratiska beslut och noggrann behovsbedömning – inte marknaden – ska avgöra var och när nya skolor behövs. Resurser ska styras dit de bäst behövs och skattemedel inte slösas på överetablering. Därför vill vi ha ett kommunalt veto. Även med ett statligt ansvar för skolan kan det vara rimligt att beslutanderätten om, var och vilka skolor som ska finnas, är kommunal.

4. Garantera alla barn oavsett bostadsort en bra skola. Det är uppenbart att det fria skolvalet är en av de främsta orsakerna till de försämrade resultaten. Det har bidragit till en ny segregation. Elever med bättre förutsättningar samlas i vissa skolor och de med sämre förutsättningar på andra. Det slår mot likvärdigheten eftersom elevers resultat även påverkas av skolkamraterna och av lärarnas förväntningar. De elever som har det svårast drabbas hårdast, men vi kan i dag se att även resultaten för de elever som presterar bäst sjunker. Principen om att skolan ska vara en plats där elever med olika bakgrund och erfarenheter kan mötas blir i dag alltmer avlägsen. Skolan kan visserligen inte lösa problemet med segregeringen, men genom att införa närhetsprincipen som huvudregel kan några av effekterna motverkas. I första hand ska varje elev gå i en skola så nära hemmet som möjligt. Föräldrar och elever ska ges möjlighet att komma med alternativa önskemål, som bör tillgodoses så långt det är möjligt. Geografisk närhet ska ge företräde om fler elever önskar gå i skolan än det finns plats för. Kommunerna ska ta hänsyn till boendesegregationen när de konstruerar skolornas upptagningsområden.

5. Inför statliga tjänster inom hela skolväsendet. För att uppnå en likvärdighet inom hela skolväsendet bör alla lärare, förskollärare, fritidspedagoger och skolledare som i dag är anställda av kommunerna vara statligt anställda. Så får vi likvärdiga löne- och anställningsvillkor över landet inom respektive yrkesgrupp. En kommuns ekonomi ska inte vara avgörande för vilka pedagoger våra barn möter i skolan, förskolan eller fritidshem.

6. Behåll mål- och resultatstyrningen och stärk det administrativa stödet. Skolledarnas pedagogiska ansvar och ledarskapet i skolan ska stärkas. För att skapa förutsättningar för det behövs ett stärkt administrativt stöd och en obligatorisk rektorsutbildning även för biträdande rektorer. Alla skolledare ska ha rätt att gå rektorsutbildningen.

7. Låt lärare och skolledare ansvara för att skolans mål uppfylls. Lärarna är skolans viktigaste resurs. Våra förslag lämnar till rektorer och lärare att avgöra vilka insatser som ska göras för att nå målen, men med tydlig statlig reglering av förutsättningarna. Om staten styr behörighetsregler, minimitid för undervisning osv, samtidigt som varje skolenhet får ekonomiska resurser som följer elevsammansättningen, skapas likvärdiga förutsättningar för alla landets skolor.

8. Hantera skillnaderna i resultat mellan pojkar och flickor aktivt. Dessa skillnader har ökat. Ett integrerat genusperspektiv i elevernas undervisning och i lärarutbildningen behövs för att bryta könsnormer kring lärande.

9. Satsa mer resurser. I vårt budgetförslag gör vi en storsatsning på mer resurser till skolan med ett särskilt statsbidrag för att öka lärartätheten i grundskolan, vilket skulle ge 6.000 fler lärare till 2017. Därutöver vill vi satsa en skolmiljard i öronmärkt statsbidrag till de skolor och elever som har de största behoven. Pengarna ska användas för att minska kunskapsskillnaderna och fördelas till kommunerna genom Skolverket. Men också förskolan behöver resurser för att minska gruppstorlekarna och för vidareutbildning av barnskötare.

10. Utred först. Innan staten tar över ansvar från kommunerna och görs till huvudman för hela skolväsendet bör en bred parlamentarisk utredning tillsättas. Den bör ta fasta på vilka positiva effekter kommunaliseringen har fått och som kan bibehållas. Även konsekvenserna för kommunernas ekonomi måste analyseras, liksom en lång rad frågor som hur arbetsgivaransvaret bäst ska utövas och hur reformen ska genomföras för att alla yrkeskategorier ska vara förberedda.

Det finns mycket som behöver förändras i den svenska skolan, samtidigt som skolan har ett behov av välförankrade och väl utredda reformer. Inga fler hafsverk. Vi vill därför med dessa förslag bidra till en bred diskussion med berörda parter som förhoppningsvis kan leda till en så bred samsyn som möjligt om skolväsendets framtid.