Sverige har under lång tid haft ett gott rykte som en öppen och tillväxtorienterad nation. Detta har bidragit till att göra vårt land till en attraktiv plats att både leva och verka på. Den av regeringen nu framlagda FRA-lagen skapar oro i många led och regeringens hantering av reaktionerna på lagen inger inget eller litet förtroende.
Statsminister Fredrik Reinfeldt talar om att kyla ner och ser ingen anledning till oro. Men tyvärr finns det goda skäl att vara orolig för vad FRA-lagen medför. Inte enbart för svenska medborgares personliga integritet utan lika mycket för de affärsmässiga konsekvenser som drabbar en hel bransch och allvarligt riskerar Sveriges goda rykte som en framstående kunskaps- och IT-nation.
Svenska företag verkar i en allt mer globaliserad värld och säljer en allt större andel av sina tjänster på den internationella marknaden. För att inte försämra den svenska konkurrenskraften är det därför viktigt att undvika svensk särlagstiftning. Tvärtom bör Sverige verka för en harmoniserad regulatorisk miljö inom den europeiska unionen.
FRA-lagen är dock ett talande exempel på hur svensk särlagstiftning medför direkt negativa effekter på svenskt näringsliv. Reaktionerna har heller inte låtit vänta på sig här hemma i Sverige men också från omvärlden.
Sverige är en mycket framstående Internetnation och ett viktigt transitland för bland annat norsk, finsk och rysk Internettrafik. FRA-lagen har väckt reaktioner från kunder i dessa länder vilket oundvikligen leder till att utländska telekunder väljer bort Sverige och svenska företag för att förmedla deras trafik.
Ett exempel på detta är att TeliaSonera på finska kunders begäran flyttat webb- och e-postserverar från svensk mark. Ett annat exempel är Tre som för att säkerställa sina danska kunders integritet tvingas överväga lösningar som exkluderar Sverige. Ett tredje är den framgångsrika svenska e-postleverantören Momail som allvarligt överväger att flytta verksamheten från Sverige på grund av den nya lagen.
Detta innebär förlorade arbetstillfällen och investeringar i Sverige.
Den svenska särlagstiftningen bygger även stora och onödiga kostnader för den svenska telekombranschen. Operatörerna ska enligt FRA-lagen stå för samtliga fasta och rörliga kostnader för att leda fram trafiken till FRAs så kallade samverkanspunkter. Regeringen skriver i lagens proposition att effekterna för branschen är kostnadsneutrala, med vilket man menar att kostnaderna slår jämnt mot alla berörda operatörer. Det är inte sant.
Telekombranschen är både internationellt och nationellt mycket starkt konkurrensutsatt och nu tvingas svenska telekomföretag bära kostnader som europeiska konkurrenter inte behöver ta hänsyn till. Mindre operatörer drabbas också proportionellt hårdare. Detta innebär sammantaget att svenska telekomoperatörer får en klar konkurrensnackdel jämfört med utländska konkurrenter.
Ovanstående konsekvenser kan tyckas tillräckligt allvarliga för att ifrågasätta FRA-lagen. Men det som oroar den svenska IT-branschen mest är de uppenbara riskerna för Sveriges rykte som en framstående kunskaps- och IT-nation. Det handlar om Sveriges möjligheter att hävda sig på en internationell marknad. Indikationerna på att Sveriges attraktionskraft som IT-nation ifrågasätts strömmar nu in från många håll.
Utländska företag tvekar inför framtida etableringar i Sverige, viktiga svenska branscher som telekommunikation och datalagring ser sin attraktivitet på den internationella marknaden svalna och även svenska IT-företag överväger evakuering från den svenska marknaden.
Google har aviserat en eventuell avveckling eller nerskalning på den svenska marknaden. I Norge ser den norska regeringen så allvarligt på FRA-lagen att det norska kommunikationsdepartementet har gett den norska post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda vilka konsekvenser lagen har för norska intressen. Motsvarande utredning gjordes av finska myndigheter redan under 2007. Även den norska IT-branschorganisationen IKT-Norge ser uppenbara risker för norskt vidkommande och ber sin regering överväga att uppmana norska intressen att undvika datalagring hos leverantörer verksamma i Sverige. Liknande oro har också uttryckts av den danska branschorganisationen Telekommunikationsindustrien.
De ovan samlade uttrycken av oro för FRA-lagen har redan fått faktiska konsekvenser för svensk konkurrenskraft. Sveriges plats som en av de ledande kunskaps- och IT-nationerna är allvarligt hotad vare sig statsministern anser det bygga på missförstånd eller inte. Behovet av en fungerande underrättelseverksamhet är det få som ifrågasätter men skadeverkningen av den föreslagna FRA-lagen är stor.
Varför ska Sverige särskilja sig genom att ha den mest långtgående signalspaningslagstiftningen i Europa, och kanske till och med i välden? Vi väntar på att regeringen ska ta vår oro på allvar. Det är inte utan att man frågar sig är FRA-lagen värd priset?
Anne-Marie Fransson, förbundsdirektör IT&Telekomföretagen
Anders Bruse, VD TeliaSonera Sverige
Johan Lindgren, VD Telenor Sverige
Lars Glarborg, vVD TDC Sverige
Niclas Palmstierna, VD Tele2 Sverige
Peder Ramel, VD Hi3G (3)
Roger Söderberg, VD BT Nordics
Tomas Franzén, VD Com Hem