Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Frihet från våld måste bli ett nationellt folkhälsomål”

Förslag i dag. Ett av de stora folkhälsoproblemen i Sverige är våld i nära relationer. I dag får justitieminister Beatrice Ask femtio förslag som kan förbättra och effektivisera arbetet mot våldet. Bland annat föreslår jag att mer fokus riktas mot våldsutövaren, skriver regeringens samordnare mot våld i nära relationer Carin Götblad.

Våld i nära relationer är ett stort och dolt folkhälsoproblem. I två år har jag varit av regeringen utsedd nationell samordnare mot våld i nära relationer. Nu är det dags att avsluta och sammanfatta. I dag får justitieministern ett betänkande som innehåller över 50 förslag för att förbättra och effektivisera arbetet.

Först några fakta:

• Minst 150 000 barn bor i hushåll där det förekommer våld.

• Var femte person har någon gång utsatts för våld i en nära relation.

• Försäkringskassan har varje år cirka 11 000 ärenden som är direkt kopplade till våld och hot mot kvinnor.

• Drygt vart fjärde fall av dödligt våld handlar om våld i en nära relation.

Det är en mycket liten del av allt våld i nära relationer som kommer till polisens eller socialtjänstens kännedom. En anledning till de stora mörkertalen är just att det handlar om nära relationer. Våld av en närstående är förenat med skam och skuld för både offer och förövare.

De viktigaste av mina förslag är:

Ett nationellt folkhälsomål. Frihet från våld i nära relationer ska, föreslår jag, vara ett nationellt folkhälsomål. Våldets omfattning och dess allvar motiverar det. Förbättringen av arbetet mot våldet måste i mycket högre grad bedrivas i vardagen, på vårdcentralen, i skolan, på social­kontoret, i den lokala fackklubben, i bostadsrättsföreningen, i SFI-klassen, i fotbollsklubben, på närpolisstationen och i kommunstyrelsen. Jag lämnar därför flera förslag som ska stärka samordningen av arbetet inom såväl regerings­kansliet som mellan statliga myndigheter, men framför allt på regional och lokal nivå.

Till exempel ska arbetet mot våld i nära relationer ingå som en del av arbetet mot alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor (ANDT-arbetet). Försök med lokala haveriutredningar vid allvarligt eller dödligt våld i nära relationer ska genomföras.

Sätt våldsutsattas behov i centrum. Jag har lyssnat på erfarenheter från såväl brottsoffer som gärningsmän, poliser, socialsekreterare, fritidsledare, kvinno- och brottsofferjourer, ungdomar och många fler. Det har stärkt mig i övertygelsen att ett framgångsrikt arbete kräver ett tätt och konkret samarbete mellan olika myndigheter och andra för den utsattas bästa. Traditioner, sekretessregler, budget­frågor och annat är hinder som man måste komma över. Därför handlar många av mina förslag om hur vi ska ta bort hinder, underlätta och stödja operativt samarbete.

Jag föreslår att det inrättas särskilda operativa arbetsgrupper i varje kommun som leds av socialtjänsten. De ska bestå av polis, socialtjänst, hälso- och sjukvården med flera som samordnar sina insatser – både akut och långsiktigt – i individuella handlingsplaner för dem som riskerar att utsättas för allvarligt våld. Arbetssättet innebär att myndigheterna samlar sig runt den utsatta personen, i stället för tvärtom, och koncentrerar sig på dennes individuella behov. Detta är viktigt för alla brottsutsatta men särskilt för extra sårbara grupper som äldre, barn, funktionsnedsatta, personer i hederskontext, hbtq-personer med flera. För att underlätta för de våldsutsatta föreslår jag också att socialtjänsten bör utse särskilda lotsar som samordnar insatserna. Socialtjänst och vid behov polis bör även hjälpa våldsutsatta med att hämta sina personliga tillhörigheter i hemmet. Kommunernas ansvar för att det finns skyddade boenden för våldsutsatta regleras i lag.

Större fokus på våldsutövaren. Nästan all kraft koncentreras på att flytta runt, skydda och stödja kvinnor (och barn), inte på att förhindra våldsutövarens framfart. Det duger inte att fortsätta så. Vi måste rikta mycket mer fokus på den som har problemet, alltså den som utövar våld, att med tvång eller stöd sluta slå. Och helst aldrig slå det första slaget. Några av mina förslag om våldsutövaren:

• Inrätta en nationell telefonlinje för personer som vill få hjälp att hantera sin aggressivitet.

• Skärp straffskalan för överträdelse av kontaktförbud och gör även ringa överträdelser straffbara.

• Socialtjänsten bör ha tillfälliga boenden för våldsutövare.

• Polisen ska arbeta mer offensivt och underrättelsebaserat mot våld i nära relationer. Upprepat våld ska kartläggas, hembesök och klargörandesamtal ska göras vid överträdelser av kontaktförbud och motiverande insatser sättas in i krissituationer med mera.

• Inför en ny sekretessbrytande regel för hälso- och sjukvården och socialtjänsten att kunna delge polisen uppgifter för att förebygga allvarligt våld mot närstående.

• Socialnämnden får en skyldighet att erbjuda stöd och hjälp till våldsutövare att sluta slå.

Lyssna på barnen och vidta åtgärder. Den mest upprörande iakttagelsen under mitt arbete är den utsatthet som så många barn lever med. Ibland vågar vuxna inte fråga, inte lyssna och ofta ställer de fel frågor. Att tidigt upptäcka utsatta barn måste bli prioriterat i förskola, skola och fritidsaktiviteter. Jag lämnar många förslag om barn, till exempel:

• Särskilda barnlotsar hos socialtjänsten, barn som lever med våld skall alltid utredas.

• Ökade möjligheter för socialtjänsten att följa upp nedlagda barnärenden.

• Socialstyrelsen ska inrätta ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn.

• Skolverket skall utbilda lärare och förskol­lärare om våld i nära relationer. I skola och förskola ska barn få åldersanpassad information och samtal om våld.

• Kommunerna bör ha särskilda mobila resursteam, som är offensiva och har kapacitet att i vardagen ge ett nära stöd till personal, barn och föräldrar inom förskolan.

• Polisen ska särskilt uppmärksamma barnens situation vid våld i nära relationer. I yttre tjänst införs det i åtgärdskorten.

Stärkt stöd till idéburet arbete. Insatser av kvinno­jourer, brottsofferjourer och andra idéburna organisationer är viktiga och kommer att behövas i stor omfattning under överskådlig tid. Men dagens system för statsbidrag till dem är byråkratiskt och leder bland annat till kortsiktiga insatser. Jag föreslår att den nuvarande statliga bidragsformen omvandlas till ett långsiktigt organisationsbidrag.

Mina förslag är en blandning av stödjande insatser och hårdare tag. Det speglar min syn på vad som krävs för att minska våldet. Våld i nära relationer innebär, utöver stort mänskligt lidande, stora kostnader för samhället. Men några enkla, snabba helhetslösningar finns inte. Därtill är våld i nära relationer alldeles för omfattande och komplicerat. Om mina förslag genomförs leder det till ett bättre och avsevärt effektivare arbete mot våld i nära relationer. Men det är viktigt att vi erkänner att våld i nära relationer är ett allvarligt folkhälsoproblem som måste bekämpas av hela samhället.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.