Det är ingen hemlighet att den svenska skolan fortfarande dras med stora problem. Trots flera reformer är ofta arbetsmiljön undermålig och kunskapsnivåerna mediokra. Samtidigt finns många ljusglimtar. De svenska friskolorna är en enorm tillgång för elever, familjer och hela Sverige. I flera länder studeras just nu det svenska exemplet i hopp om att kunna höja kvaliteten i undervisningen och utöka livschanserna.

Detta är inte underligt. Fakta talar sitt tydliga språk. Generellt är eleverna mer nöjda, resultaten bättre och lärarna mer belåtna i friskolor. Friskolorna är populära bland unga med utländsk bakgrund och barn med särskilda behov. Detta är ett strålande exempel på att decentralisering och mångfald berikar.

Men precis som Timbros VD, Markus Uvell, lyfter fram på DN Debatt 4/3 är inte detta tillräckligt för att alla ska våga sluta upp bakom valfrihet och mångfald. Vänsterns retorik mot att tjäna pengar och göra vinst återfinns numera också hos liberala företrädare.

I debatten framförs ofta kritik mot företag som drar ner på kvaliteten och sedan gör vinst. Det är naturligtvis aldrig acceptabelt att ha för få lärare eller skippa nödvändiga läromedel. Nedslående exempel och avarter finns även i de offentliga skolorma. Nyligen uppmärksammades vi av SVT att nästan 9 av 10 elever inte når målen på den kommunala Rosengårdsskolan i Malmö. Kvalitetsfrågan har ingenting med vinster att göra. Utbildningsanordnare som slarvar och inte uppfyller kraven ska hanteras på samma sätt oavsett om de går med förlust, är kommunala eller gör vinst.

Tyvärr är det inte bara kvalitet som numera ställs mot vinst inom delar av borgerligheten. Skeptiska röster har också höjts mot att friskolor i vissa fall drivs av riskkapitalbolag. Men det väsentliga är självfallet att eleverna lär sig något och att de inblandade är nöjda. I Centerpartiet kan vi se ett värde i att verksamhet kan drivas såväl av små kooperativ som av multinationella koncerner. Riskkapitalbolag kan många gånger vara nyttiga för verksamheten genom att tillföra kunskap, nytänkande och pengar.

Ingen, knappt ens på yttersta vänsterkanten, ifrågasätter vinsten som drivkraft när det gäller att utveckla läkemedel eller bygga skolbyggnader. I Centerpartiet ser vi att privata företag, engagerade pedagoger, föräldrar och skolledare som driver friskolor tillför nya värden. Vinsten kan vara en drivkraft. Men oftast är det andra starka drivkrafter som ligger bakom, framför allt att få pröva sina egna idéer om hur kvaliteten i skolan kan höjas. Mångfalden uppmuntrar innovationer och leder till högre kvalitet. Frågan som skeptikerna bör ställa sig är om privata högstadieskolor och vårdcentraler generellt uppnår bättre resultat trots eller tack vare möjligheten att gå med vinst.

Michael Arthursson, partisekreterare Centerpartiet