Sedan början av 90-talet har Miljöpartiet varit pådrivande för ett fungerande system för friskolor i Sverige. Vi är stolta över friskolereformen som sett till att initiativ och nya idéer på skolans område bejakats och att elevers behov och intressen kunnat tillmötesgås i större utsträckning än vad den gamla skolan klarade av. Alla elever är olika, och behöver olika vägar för att nå kunskapsmålen.
Friskolereformen har bidragit till att dessa vägar blivit fler. Elever har vuxit genom Montessoripedagogikens kreativa miljöer. Elever med särskilt intresse för social verksamhet har läst sin gymnasieutbildning på Stadsmissionens skolor. Kunskapsskolans system med ständig återkoppling har gett fler elever förståelse för sitt eget lärande. Reformen har även inneburit att näringslivet närmat sig skolans värld i viktiga samverkansprojekt, och att kommunala skolor runt om i Sverige tagit stora steg framåt och moderniserat sina arbetsformer.
Att det fortsatt kan vara så tycker vi är viktigt. Men en fungerande mångfald är inte en självklarhet. I takt med ökad ägarkoncentration och i takt med att vi ser exempel på oskäliga vinstuttag och missbruk av skatteregler ifrågasätts friskolorna allt mer.
Oberoende studier visar att det varken är kommunaliseringen, friskolereformen, det fria skolvalet eller förändringarna av kursplaner och betygssystem som haft störst inverkan på elevernas resultat i den svenska skolan. Även om det kan låta så när Folkpartiet och Socialdemokraterna skyller eventuella misslyckanden på varandra. Det som slås fast i flera rapporter, nu senast av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) och deras rapport ”Att lära av de bästa”, är att den viktigaste faktorn bakom de resultat som uppnås är lärarnas sätt att undervisa. Rapporten är inte den första i sitt slag.
Därför har Miljöpartiet drivit på för en skola där lärarna ges bästa möjliga förutsättningar. Vi ser behovet av en mer klassrumsnära forskning som möjliggör att undervisningen bygger på en vetenskaplig grund, möter framtida utmaningar och följer med samhällets utveckling i övrigt. Vi har i höstbudgeten föreslagit en satsning om fem miljarder för att stimulera lärarnas kompetens-, yrkes- och löneutveckling. Vi kommer att fortsätta ge förslag för att den svenska skolan ständigt ska utvecklas med sitt breda kunskapsuppdrag och med eleverna i centrum.
När nuvarande regelsystem tillåter att viktiga resurser, menade för elevernas utbildning, i stället hamnar någon annanstans och därmed hindrar utbildning och undervisning av högsta klass, då är det rimligt att människor reagerar.
Den parlamentariska utredning som är tillsatt för att se över möjligheterna att begränsa vinstuttagen bland ägare till skolor som har anmärkningar från Skolinspektionen, eller i övrigt visar upp dålig kvalitet i verksamheten, är välkommen. Miljöpartiet föreslog redan för några år sedan att en sådan utveckling var tvungen att ske. Men den täcker inte in hela problembilden.
Därför har Miljöpartiet under en tid träffat representanter från en rad olika huvudmän i skolans värld. Allt från den enskilda ideella organisationen till de stora koncernerna och riskkapitalbolagen. I samtalen har det framträtt en önskan om regler som tydligare främjar kvalitet och inte tillåter att viktiga resurser till skolan kan försvinna bort. De mindre skolorna ser också olika svårigheter att utvecklas på den skolmarknad som vuxit fram. Sammantaget finns inom skolväsendet en klar gemensam bild av att kvaliteten i utbildningen alltid måste gå först. Men så är inte alltid fallet.
Miljöpartiet vill se ett stärkt kvalitetsfokus i svensk skola också när det gäller regler kring friskoleföretagens ekonomiska redovisningar. Aktörer som inte har som främsta syfte att bedriva en bra skola ska hindras. Med anledning av detta presenterar Miljöpartiet i dag ett kvalitetspaket bestående av fyra konkreta förslag. Vi utmanar nu de andra partierna att ta sig an diskussionen om vinster i skolan och inte stanna vid blind tro på valfrihet eller ideologiskt friskolemotstånd.
1. Utbildning av hög kvalitet ska vara främsta syftet för alla skolor. Vi vill att alla aktiebolag som driver skolor, i sin bolagsordning, ska klargöra att verksamheten inte har ett vinstsyfte. På så vis säkerställer vi att verksamhetens kvalitet hamnar i fokus, och att huvudregeln blir att överskottet i verksamheten återinvesteras för att utveckla skolan vidare. Om återinvestering inte sker måste skolan tydligt redovisa hur man uppfyllt sitt utbildningssyfte och varför pengarna ska användas till annat. Då kan elever, föräldrar, kommun och skolinspektion enkelt följa upp att skolan syftar till utbildning och inte till ägarnas vinst.
2. Skolor ska granskas med kunskapsuppdraget i fokus. Vi vill att aktiebolag som driver skolor ska ha av Skolinspektionen certifierade revisorer som granskar verksamhet och ekonomi. Att bedriva utbildning och undervisning inom skolväsendet är en komplex verksamhet. Företag med ett sådant syfte behöver ha särskilt utbildade revisorer som granskar verksamheten och föreslår justeringar och förbättringar med hänsyn till skolans nationella styrinstrument. Skolinspektionen ska få i uppdrag att utbilda/certifiera revisorer i detta syfte.
3. Det behövs bättre kontroll när ägarförhållandena på skolan ändras. Vi vill att ändrade ägarförhållanden bland skolor ska anmälas till Skolinspektionen. Om ägaren till ett företag vill sälja en skola eller tillståndet att driva skolverksamheten behöver i dag inget nytt tillstånd sökas av den nya ägaren. Detta behöver ändras. Att sälja sitt tillstånd eller sin skola till högstbjudande på Blocket eller en annan liknande arena ska inte vara möjligt.
4. Skolpengen ska komma eleverna till del. Det är inte rimligt att skolpengen, som i dag, kan försvinna utomlands eller gå till att betala orimligt stora lån på verksamheten. Skolinspektionen bör, vid tillståndsgivning, bedöma ägarnas långsiktiga intresse samt ekonomiska förutsättningar för verksamheten. Skolan är inte en plats för skatteplanering.
Dessa reformer värnar ett skolsystem där fristående skolor har en självklar plats samtidigt som förtroendet för skolan kan vara fortsatt högt.
Miljöpartiet vill se en skolpolitik som sätter eleverna i centrum, förbättrar förutsättningarna för lärare att göra sitt jobb och för alla kommuner, ideella organisationer och aktiebolag som driver skolor, att på allra bästa sätt klara det breda kunskapsuppdraget. Därför tar vi ansvar för en skola med kvalitet och mångfald, där drivkraften inte är ekonomisk utan kommer från en passion för bildningsuppdraget.
Åsa Romson, språkrör (MP)
Jabar Amin, utbildningspolitisk talesperson (MP)
Mats Pertoft, ledamot av friskolekommittén (MP)