Att funktionshindrade fortfarande har svårt att få tillträde till lokaler, trots lagar, förordningar och direktiv, kanske beror på att tillgänglighetsfrågan ännu inte kommit innanför Sveriges riksdags väggar.
De senaste 15–20 åren har statliga myndigheter, landsting och kommuner satsat stora resurser på att anpassa lokaler till de tillgänglighetskrav som FN, EU, Sveriges riksdag och regering har bestämt. Att vara ett föredöme när det gäller tillgänglighet är både en plikt och i de flesta fall en självklarhet för den offentliga sektorn. Särskilt viktigt är det att de främsta företrädarna sitter i tillgängliga lokaler. Makthavarna ska nås av alla.
Därför är det är lätt att tro att Sveriges riksdags lokaler på Helgeandsholmen är ett föredöme när det gäller tillgänglighet. Det trodde även jag när jag torsdagen den 26 januari 2012 åkte till Stockholm för att gå på den framtidsdag som anordnades av några riksdagsutskott och dit ett antal intressanta forskare bjudits in. Allmänheten var också inbjuden för att ta del av de forskningsrön som presenterades om hur framtidens stora utmaningar inom viktiga områden som miljö och hälsa ska hanteras.
Som åhörare denna dag visades vi in i ett trapphus med oändligt många och långa trappor upp till andrakammarsalens åhörarläktare. Tyvärr, sa personalen, finns det ingen hiss. Efter en kort, men mycket intressant inledning skulle vi vidare till förstakammarsalen för det seminarium som vi skulle följa. För att ta sig dit hänvisades vi samma långa trappor ner, in i ett annat trapphus, upp för lika många och långa trappor. När framtidsdagen var slut fick vi slutligen gå dessa oändliga trappor ned igen. Även här saknas hiss.
Jag hade aldrig kunnat tro att Sveriges riksdag 2012 har lokaler som inte är anpassade för funktionshindrade. Jag skulle inte ens tro det i dag, om det inte fortfarande värkte i kroppen.
Hade jag haft rullstol eller kryckor med mig hade jag kanske anvisats en mer lättillgänglig plats. Men de flesta med funktionshinder har inget yttre attribut och borde inte behöva ha det för att enkelt få tillträde till Sveriges riksdags lokaler.
Att kraven på tillgänglighet inte bara ska tillämpas utan att de borde skärpas ytterligare har framförts av såväl handikapprörelse, politiker som experter inom området. Att vi inte kommit längre trots varierande riksdagsmajoriteter kanske beror på att tillgänglighetsfrågan egentligen aldrig kommit innanför riksdagshusets väggar.
Ytterst handlar detta om demokrati. Att även Sveriges riksdag ser på tillgänglighet på ett sätt som är värdigt ett land som Sverige 2012.
Inga Astorsdotter, reumatiker