Förbudet i Sverige mot gårdsförsäljning har lett till en svag ekonomisk tillväxt bland de svenska vin- och fruktvinsproducenterna. Näringen har utvecklats sämre än i övriga Europa – trots att vi har unika frukter och bär som under århundraden utvecklats i vår klimatzon. De drycker som tillverkas är väl så intressanta som andra europeiska produkter. För att möjliggöra en fri och lönsam etablering av svenska vin- och fruktvinsföretag behöver gårdsförsäljning tillåtas. De svenska producenterna måste få verka på den svenska marknaden på samma villkor som utländska konkurrenter, skriver Hans Riese och Carl Jan Granqvist.
I alla EU-länder har medborgarna rätt att promenera genom vingårdar, besöka vinhus, prova viner och sedan köpa vinflaskor och ta dem med hem. Detta tillåts inte i Sverige. På DN Debatt den 7 september beskriver Magdalena Gerger, Systembolagets nya verkställande direktör, under rubriken ”Snart möjligt med gårdsförsäljning” hur Systembolaget skall kunna hjälpa till att realisera denna idé. Men det förslag som förs fram är märkligt. Vid besöket på vinföretaget skall gårdsförsäljningen gå till så att turisten kryssar för vilka varor hon eller han vill köpa och prickar in på vilket Systembolag flaskorna sedan ska hämtas ut. Var betalningen skall ske framgår inte av inlägget, men man måste anta att betalningen sker på vinhuset, annars blir det svårt att kalla det gårdsförsäljning.
Efter köpet skall flaskan köpas av Systembolaget från det besökta vinhuset och transporteras till någon distributionscentral, förmodligen i Stockholm, för att sedan transporteras till det systembolag som kunden kryssat för. Dit skall sedan kunden bege sig för att hämta ut varan.
Vår och Systembolagets definition av ordet gårdsförsäljning tycks skilja sig. Enligt vår definition får kunden prova varorna på plats och efter eventuellt köp ta dem med hem, för att kanske avnjutas samma kväll.
Gårdsförsäljning har blivit populär i Sverige. Många ysterier, charkuterier, bagerier, biodlare samt sylt- och safttillverkare säljer sina varor direkt där de producerats. Vi har fått ord som närproducerat, småskalig livsmedelsproduktion med mera. Men för vin- och fruktvinsproducenter är detta förbjudet, vilket leder till svag ekonomisk tillväxt för dessa företag.
Systembolagets definition gäller tydligen bara där köpbeslutet görs geografiskt. Men detta blir ändå mycket svårt för kunden. Vinbonden får nämligen inte erbjuda kunden att prova vinet, än mindre erbjuda kunden att köpa ett glas vin för att prova. För detta krävs utskänkningstillstånd. För att få utskänkningstillstånd måste bland annat mat kunna serveras. I förlängningen måste vinbonden öppna restaurang. Detta är orimligt. Återstår för kunden att köpa flaskan med den snyggaste etiketten eller att ha förtroende för vad vinodlaren säger om dryckerna.
Systembolagets butiker har sluppit undan detta med utskänkningstillstånd. Där har man rätt att ordna provningar i sina lokaler utan att mat serveras. Privata aktörer bland vin- och fruktvinsproducenter skulle må bra av att få samma undantag och samma villkor som vad Systembolaget i dag har.
Ett annat argument som ibland hävdas för att inte tillåta så kallad gårdsförsäljning är att staten inte vill öka tillgängligheten av alkohol. Detta är en lovvärd princip, men gårdsförsäljning ökar knappast konsumtionen av alkohol, den flyttar bara köpplatsen från tätort till landsbygd. Denna alkoholpolitiska ambition gäller inte alla bensinmackar där folköl säljs. Här kan alkohol köpas under generösa öppettider, stundom dygnet runt. En sexpack folköl innehåller motsvarande 10,5 centiliter ren alkohol. Att prova 2 centiliter var av tre viner hos en vinbonde motsvarar ungefär 0,6 centiliter ren alkohol.
Hur saluför i dag en svensk vinbonde sina produkter? Vid sidan av möjligheten att exportera eller sälja till restauranger med utskänkningstillstånd återstår endast Systembolaget som kanal till den svenska marknaden.
I Sverige kan vinbonden ansöka om att det lokala Systembolaget tar in produkterna. Beviljas ansökan får vinbonden sina produkter exponerade på ett Systembolag i företagets närhet.
För att få större täckning kan vinbonden välja att låta produkterna ingå i Systembolagets beställningssortiment. Då kan kunden beställa varan till sin närbelägna Systembolagsbutik. Vinbonden skickar produkten till Systembolagets centrallager och hyr en pallplats.
Plockkostnaden från centrallagret är 50 kronor per artikel, vilket vinbonden får betala. Om kunden köper endast en flaska innebär det en förlust för vinbonden. Enda sättet att få ekonomi på denna försäljning är att endast tillåta försäljning i förpackningar om minst sex flaskor, för då är plockkostnaden fortfarande 50 kronor.
År 1995 gick Sverige med i EU. Då bröts det tillverkningsmonopol som gav statliga Vin och Sprit AB ensamrätt för tillverkning av alkoholdrycker. Fri etableringsrätt inom området infördes. Redan Carl von Linné hade kommit underfund med att svenska frukter och bär hade hög smakintensitet på grund av vårt geografiska läge, som innebär många soltimmar under kort tid. Vi har unika frukter och bär som under århundraden har utvecklats i vår klimatzon.
De drycker som tillverkas av dessa råvaror är väl så intressanta som sinnesförnimmelseupplevelse i konkurrens med andra europeiska drycker. Ett exempel är hjortron- och björksavsdryck.
Med de hinder som vi här har givit exempel på har småskalig vin- och dryckesproduktion utvecklats sämre i Sverige än i övriga Europa.
För att möjliggöra en fri och lönsam etablering av svenska vin- och fruktvinsföretag behöver gårdsförsäljning tillåtas. I hela EU är en sådan möjlighet självklar. På den svenska marknaden tillåts utländska företag konkurrera som har gårdsförsäljning som bas för sin lönsamhet. Det är dags att denna möjlighet även ges till de svenska producenterna.
Hans Riese
diplomingenjör och enolog, ordförande i föreningen Sveriges Vin- och fruktvinsproducenter
Carl Jan Granqvist
professor i måltidskunskap, ordförande i Måltidsriket ekonomisk förening