Stefan Stern har helt rätt när han säger att retorik inte räcker (DN Debatt 11/1). Trovärdighet i politiken kräver att ord och handling hänger ihop. Det räcker inte med att bara säga att man vill ha ett samhälle som är bra för alla, man måste också backa upp retoriken med konkret handling.

Just glappet mellan ord och handling har varit ett stort problem för Socialdemokraterna under många år, och är en av våra största utmaningar.

Enligt Stern håller nu Socialdemokraterna på att spela bort det historiskt starka förtroendet i välfärdsfrågor på grund av att partiet tydligt ifrågasätter vinstmotiverade företag i välfärden. Som om det är på grund av acceptans för vinstmotiverade företag i välfärden som Socialdemokraterna har starkt förtroende i välfärdsfrågor.

Stern gör också en minst sagt märklig historieskrivning. Att påstå att acceptans för vinstmotiverade företag i välfärden varit Socialdemokraternas linje i 20 år stämmer helt enkelt inte.

Socialdemokraterna var med och släppte in fristående aktörer i välfärden, bland annat i skolan, i syfte att förbättra kvaliteten för alla och göra verksamheterna mer kostnadseffektiva. Men partiet har samtidigt varit mycket ambivalent till vinstmotiverade företag i välfärden. Många Socialdemokrater var kritiska till vinstmotiv redan från början. Många andra ville behålla ett öppet sinnelag och se om inte vinstmotivet kunde ge drivkraft till att tänka nytt på sätt som skulle ge positiva effekter för alla.

S-regeringen 2002–2006 försökte hitta sätt att behålla friskolorna och samtidigt stoppa de rent vinstmotiverade företagen. Tidigare skolminister Ibrahim Baylan ledde till exempel en utredning som tittade på nya företagsformer utan vinstdrift för skolföretag, non-profitbolag. Tyvärr blockerades utredningens förslag av Miljöpartiet och kunde inte genomföras. Men ambitionen från Socialdemokraterna var tydlig. Gärna nya aktörer i välfärden, men inte till vilket pris som helst.

Det var först efter valförlusten 2006 som partiledningen började svänga i vinstfrågan. Någon skulle kanske säga att omsvängningen sammanföll med att Stefan Stern blev biträdande partisekreterare. I varje fall står det klart att Stern var aktiv i partidebatten och drev vinstfrågan hårt i strid mot partiopinionen.

Beslutet om vinst i välfärden på S-kongressen 2009 blev till slut en kompromiss eftersom partiledningen inte ville förbjuda vinstmotiv. Resultatet blev ett beslut så luddigt formulerat att alla blev halvnöjda, men som därmed också gick att tolka på alldeles för många sätt.

Diskussionen om vinstmotivens vara eller icke vara i välfärden spårar tyvärr lätt ur till att handla om antingen verksamhet i helt oreglerad privat regi med vinstmotiv eller enbart offentlig regi. Det är synd, och faktiskt förvånande.

De flesta Socialdemokrater jag känner ser att idéburna eller idémotiverade fristående aktörer i välfärden kan tillföra bra saker. De flesta ser även att det finns problem med att beslut i offentligt driven verksamhet ibland fattas för långt bort från brukare och personal. De problemen har funnits länge.

Utvärderingar av privatiseringsreformerna visar att vinstmotiverade företag i välfärden inte har gett de positiva effekter som många hoppades på. Det är dags att tänka om.

Där Stern ser en risk i att partiledningen spelar bort sig i ännu en socialdemokratisk paradgren upplever jag tvärtom en stor enighet i både partiet och bland väljarna om problemen med vinstmotiven i välfärden.

Socialdemokraterna har under några år varit mer positiva till vinstmotiv i välfärden, men har nu valt att lämna en väg som har visat sig inte fungera för att hitta en bättre. Det är jag glad för.

Sara Gunnerud
ordförande i Unga S-kvinnor Rebella