Den här veckan har det varit skolavslutningar och det betyder betyg för många elever. I framtiden kommer även elever i de lägre årskurserna att få betyg.
Det är dags att ge elever i grundskolan och gymnasiet möjlighet att kunna ompröva sina betyg. Det är en allvarlig brist i rättssäkerheten att den möjligheten inte finns i dag. Elever riskerar att inte våga uttrycka sig fritt i skolan om de tror att följden kan bli sänkta eller låga betyg. Kriterierna för betygssättning behöver bli mer kända bland eleverna.
I den nya skollag som regeringen nu arbetar fram måste elevernas rätt att uttrycka sina åsikter stärkas. Ett minimikrav bör vara att det på varje skola ska finnas ett forum för elevinflytande. Ett systematiskt arbete med elevinflytande över utbildningen, undervisningen och den fysiska och psykiska arbetsmiljön leder till att arbetsmiljön i skolan blir bättre och att elevernas vardagsproblem sätts i fokus.
I en skrivelse till regeringen lyfter barnombudsmannen nu upp en rad områden som bör klargöras när den nya skollagen skrivs om.
Dagens skoldebatt i medierna handlar mycket om ordning och reda och problem med mobbning. För att möta dessa problem bör barns och ungas egna idéer och möjlighet till inflytande i skolan bättre tas till vara inom skolan. Alla vill ha ordning och reda i skolan, men då behöver miljön också präglas av ömsesidig respekt vuxna och elever emellan. Grunden till en bättre skola skapar elever och vuxna tillsammans.
Det som genomsyrar dagens skoldebatt bygger många gånger på ett föråldrat synsätt på eleverna som passiva mottagare av kunskap, ofta sett ur den vuxnes perspektiv. Den nya skollagen måste i högre grad innebära att eleverna ses som en tillgång. Skolverkets mätning av attityder till skolan 2006 visar att de allra flesta elever trivs i skolan. I medierna kan man lätt få en bild av att skolan präglas av dålig ordning.
Om elevernas möjlighet till inflytande över undervisningen görs tydligare i skollagen kan vi få en skola som lär för livet.
Barnombudsmannen håller med Lärarförbundet som nyligen tog upp att det främsta problemet är att alla elever inte når målen. För att komma till rätta med det problemet behövs möjlighet att sätta in det stöd som elever behöver tidigt och att ha resurser att kunna skapa mindre grupper och klasser.
Nu finns det ett utmärkt tillfälle att kunna förbättra skolan och miljön för barn och unga i och med att skollagen är under omarbetning.
Det är dags att genomföra en kraftig satsning på det förebyggande hälsoarbetet i skolan. En minimistandard bör finnas i skollagens skrivningar. Barns hälsa i Sverige har enligt många samstämmiga rapporter försämrats den senaste tioårsperioden. Det finns tydliga tecken på att depressioner, ätstörningar, magproblem, allergier och astma ökar bland barn och unga. En bra folkhälsa bygger på ett långsiktigt hälsoarbete där skolan spelar en viktig roll. Det gäller alltifrån en bra standard vad gäller skolhälsovård till bra skolmat, bra fysisk och psykisk arbetsmiljö och mycket rörelse på schemat. Den som mår bra och i tid får stöd och hjälp om det behövs lär sig också mer i skolan.
S kolhälsovården finns med i barnens dagliga tillvaro och därför finns en unik möjlighet att förebygga samt att tidigt behandla barns hälsoproblem. En förutsättning för att kunna leva upp till kraven i FN:s barnkonvention är att det finns adekvata resurser inom skolhälsovården.
Skolhälsovården, eller elevhälsan, bör motsvara vuxnas företagshälsovård. Den ska kunna följa upp elevernas utveckling, bevara och förbättra deras hälsa samt samverka med andra för att eleverna ska må så bra som möjligt. Skolhälsovården ska kunna satsa brett men även bevaka att elever med särskilda behov får de stöd och insatser som behövs.
Hälsovårdsteamen kan också spela en ännu viktigare roll än i dag när man skapar en bra skolmiljö. Det är viktigt att främja barnens hälsa samt att motverka ohälsa och stress.
Det finns stora skillnader i hur mycket resurser som olika skolor och kommuner lägger på hälsovården för barn och unga. Vi anser att elevhälsovården ska vara likvärdig oavsett i vilken skola eleven går eller var i landet man bor.
Vi anser därför att det i skollagen ska skrivas in ett krav på att skolläkare, skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer ska finnas vid alla skolenheter. Det är viktigt att samtliga dessa yrkesgrupper finns tillgängliga för eleverna eftersom de arbetar utifrån olika perspektiv och med olika specialisering som grund. Det är enbart tillsammans som de kan tillgodose barnens behov av medicinsk, psykologisk och psykosocial expertis.
I en undersökning som barnombudsmannen för några år sedan genomförde bland elever svarade 60 procent att skolsköterskan borde vara oftare i skolan, var fjärde att deras skola saknade skolkurator och 30 procent att de inte har någon skolpsykolog.
En stor brist i dagens skollag är att den lämnar öppet för diskriminering av elever med funktionshinder. Det finns inga uttryckliga krav i lagstiftningen på att skolans lokaler och utrustning ska erbjuda alla elever samma tillgänglighet.
Skolor kan i dag neka att ta emot en elev om det skulle innebära betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen att ta emot eleven. Det innebär exempelvis att elever med funktionshinder kan diskrimineras vid antagningen till en viss skola. Det gör också att kommuner inte sporras att anpassa utbildningarna för elever med funktionshinder. Dessa elever får inte samma valmöjligheter som andra barn. I sämsta fall finns det ingen skola som är anpassad utifrån barnets behov och därmed går barnet miste om rätten till en likvärdig utbildning. Det är oacceptabelt och inte i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen.
Elever med funktionshinder måste, liksom alla andra, också kunna välja skola utifrån intressen. De elever som behöver skolskjuts bör alltid ha rätt till det. Rätten till skolskjuts ska vara kopplad till elevens funktionshinder och inte till elevens val av skola. Det behöver göras tydligt i den nya skollagen.
Vi anser också att registerkontrollen av dem som arbetar i skolan bör utökas för att skydda eleverna. Alla som arbetar i skolan bör omfattas av kravet på registerkontroll, även de som till exempel kör skolskjuts eller är personliga assistenter. De är ofta ensamma med barnen. Det är därför högst motiverat att ställa samma krav på kontroll av personer inom dessa yrken som på lärare och annan personal inom skolan.
Vi hoppas att regeringen menar allvar med att reformera skolan så att den blir en bättre plats för både elever och vuxna.
Lena Nyberg