”Ge även våra barn rätt att rösta i de allmänna valen!”

Publicerad 2012-03-29 00:50

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Två miljoner maktlösa svenskar. Debatten om barnfattigdomen borde handla om utanförskap och att 10–13 procent av alla barn riskerar att slås ut. Vad är möjligt att göra för att på allvar sätta barnens situation på samtliga politiska partiers agendor? Om barn fick en politisk röst via ombud, föräldrar eller vårdnadshavare, skulle man få två miljoner nya röster att kämpa om. Det är en brist i vår demokrati att dessa två miljoner medborgare saknar politisk makt. Deras behov måste tas på allvar, skriver sju kända barnläkare.

Två miljoner maktlösa svenskar. Debatten om barnfattigdomen borde handla om utanförskap och att 10–13 procent av alla barn riskerar att slås ut. Vad är möjligt att göra för att på allvar sätta barnens situation på samtliga politiska partiers agendor? Om barn fick en politisk röst via ombud, föräldrar eller vårdnadshavare, skulle man få två miljoner nya röster att kämpa om. Det är en brist i vår demokrati att dessa två miljoner medborgare saknar politisk makt. Deras behov måste tas på allvar, skriver sju kända barnläkare.

Är svenska barn verkligen fattiga? Rädda Barnens fattigdomsrapport har åter väckt debatt men den har fastnat i fel fråga på grund av dem som vill osynliggöra problemet. Det finns svenska barn som faktiskt är fattiga både i ordets absoluta men särskilt i dess relativa bemärkelse. Det finns barn i Sverige som svälter, tigger och tillhör de bostadslösa, en skam i sig för ett av väldens rikaste länder. Men de flesta barn som i Sverige klassificeras som fattiga är fattiga i förhållande till andra barns välstånd. Det är barn som inte kan ha födelsedagskalas, inte kan delta i sportaktiviteter som kräver dyra prylar, bara får gå i begagnade kläder, inte kan bjuda hem kompisar att spela spel eller chatta på nätet, inte kan gå på bio och på loven alltid måste vara kvar runt hemmet.

Barnen i barnfattigdom borde kanske bättre betecknas som barnen utanför. Detta utanförskap har en stark koppling till familjens ekonomi. Det är vetenskapligt väl dokumenterat att den relativa fattigdomen betyder mycket för känslan av utanförskap, självkänslan och risken för långsiktig utslagning. Det är inte bara omänskligt utan också dyrt för samhället att låta en så stor andel barn som 10–13 procent riskera att slås ut. Det är detta debatten bör handla om – i stället för att fastna i petitesser om hur begreppet fattig ska tolkas eller om det finns trender. Mer än tio procent av de svenska barnen har en ekonomisk situation som innebär utanförskap och stor risk för framtida sociala och psykiska handikapp.

Samtidigt ser vi av Socialstyrelsens slutenvårdsstatistik att antalet 16–19 åringar som det senaste decenniet vårdats för depression och ångestsyndrom ökat snabbt, särskilt bland unga kvinnor. Och sjukhusvård på grund av självmordsförsök ökar bland de unga. I ett sådant läge krävs radikala åtgärder.

Det finns många fler skäl till att barns behov måste bli politiskt uppmärksammade på allvar. Ett angeläget aktuellt område är storleken på barngrupperna i förskolan, på fritids och i skolan; en lagstadgad maxgräns för antalet barn i grupperna skulle gynna alla barn.

Vad är då möjligt att göra för att på allvar sätta barnens situation på samtliga politiska partiers agendor? På politikens marknadsplats är i realiteten väljarnas röster viktigare än ideologierna. I praktiken måste alltså de röstberättigades behov ställas i främsta rummet. Om barn fick en politisk röst via ombud, alltså genom sina föräldrar eller vårdnadshavare, skulle man få två miljoner nya röster att kämpa om. Barn behöver få en politisk röst och möjlighet att därmed hävda sina behov. Särskilt nödvändigt är det i europeiska länder med en förändrad, snart omvänd befolkningspyramid, där de röststarka äldre med alla sina behov blir viktigare än barnen.

Många uppfattar rösträtt för barn som en galen tanke, men det var länge lika galet att tänka sig att kvinnor skulle omfattas av den demokratiska rättigheten att utöva politisk makt.

Idén att ge barn rösträtt har förts fram av flera historiker, statsvetare och politiker. Några exempel är professorerna Gunnel Gustafsson, Nils Stjernqvist, docenten Stefan Olsson och framlidne professorn Jörgen Weibull. Svenska Barnläkarföreningen har också uppvaktat tidigare regeringar och grundlagsutredningen i denna fråga. Utomlands har rösträtt för barn drivits av framstående politiker och statsvetare, inte minst i Tyskland.

Argumentet emot ombudsröstning för barn har framför allt varit ”en medborgare en röst”. Barn har inte räknats som medborgare men har ju enligt FN -konventionen samma människovärde och borde därmed ha samma medborgerliga rätt till politisk makt som vuxna. Så länge barn inte kan utöva sitt självbestämmande är föräldrarna deras ombud liksom i alla andra sammanhang. Med argumentet en medborgare en röst fick psykiskt utvecklingsstörda 1989 rätt att rösta via ombud. Andra säger att man inte kan överlåta sin röst till andra trots att så sker vid varje val då utvecklingsstörda, fångar och senildementa alla har rösträtt genom ombud.

Men hur kan man veta att föräldrarna röstar som barnen skulle ha önskat? Föräldrar har redan ansvar att tillvarata sina barns intressen i alla frågor som rör dem. Man måste alltså utgå från att föräldrar vill sina barns bästa och agerar utifrån det, liksom vi gör i alla andra sammanhang. När barnen blir äldre skulle politiska diskussioner inom familjen troligen bli mer vanliga och det borde inte vara en nackdel. Ungdomar över 16 år skulle kunna få rösta själva.

Familjer med många barn skulle bli politiskt starka men antalet familjer med fler än två barn i Sverige är försvinnande lågt. Valanalyser har också visat att föräldrar röstar som vuxna utan barn, det vill säga inget särskilt parti skulle gynnas. Det finns också olika valtekniska lösningar på hur man kan göra om föräldrarna har olika åsikter eller är skilda.

Demokrati är ett radikalt statskick som innebär att varje medborgare ska ha rätt att få sin röst hörd. Ombudsröstning är inget nytt i vårt land och man kan inte reflexmässigt avfärda tanken att också barn ska ha rätt till politisk makt. Det gäller två miljoner människor som vi alla vet är vår framtid. Vi kan inte längre blunda för att alltför många av våra barn och unga mår mycket dåligt eller tidigt stängs ute från arbetslivet efter otillräcklig hjälp i skolan. Diskussionen handlar då mest om hur sann statistiken är. Det är en brist i vår demokrati att två miljoner medborgare saknar politisk makt och att deras behov därmed faktiskt inte tas på allvar.

Margareta Blennow, Gisela Dahlquist, Berndt Eckerberg, Per Hedman, Bengt Lagerkvist, Hugo Lagercrantz, Staffan Janson, samtliga är barnläkare

Tipsa via e-post

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

farja_500
Foto:TT/Viking Line

Viking Line-färja kolliderade med båt. Tre personer i vattnet. 11  1 tweets  10 rekommendationer  0 rekommendationer

Välbehållen. Svensk kvinna som anmäldes försvunnen i London har hittats.

dykare_500255
Foto:Lee Jin-Man/AP/TT

Dykare: Hörs inga ljud inifrån förlista färjan. 273 personer saknas.

Färjans kapten har gripits. Utreds för att ha övergett skeppet. 2  0 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

Sms gav hopp. Pappa säger sig ha fått sms från barn på färjan. 2  0 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

Passagerarfärja med 470 ombord sjönk. Stor räddningsinsats. 4  0 tweets  3 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:

”Gjorde något för mitt land.” Hjärnan bakom CIA:s omstridda tortyrprogram försvarar sina metoder. 21  2 tweets  19 rekommendationer  0 rekommendationer

abughraib_144102
Foto:TT
Annons:
Annons: