DN Debatt

”Ge doktoranderna arbetsvisum”

Universitetslärarfacket: Utländska doktorander har sämre rättigheter än andra yrkesverksamma från samma länder.

För några år sedan förändrades reglerna för arbetskraftsinvandring med syftet att det skulle bli lättare att rekrytera arbetskraft från länder utanför EU- och EES-området. Efter förändringen får personer som invandrar till Sverige för att arbeta ett så kallat uppehållstillstånd beviljat för arbete (arbetsvisum) som är vistelsegrundande. Det innebär att de efter fyra år kan få permanent uppehållstillstånd. För personer med andra viseringsformer, till exempel uppehållstillstånd för studier (student­visum), gäller dock inte denna regel.

Doktoranderna, framtidens forskare, som borde vara en nyckelgrupp om ambitionen är att rekrytera spetskompetens till Sverige, omfattas inte av reformen. I stället är de hänvisade till det betydligt mindre fördelaktiga studentvisumet.  

Samtidigt som doktoranderna genomgår en utbildning utför de ungefär 40 procent av forskningen vid landets lärosäten och en betydande del av undervisningen på grundnivå. Trots detta beviljar Migrationsverket i dag per automatik enbart studentvisum till doktorander som kommer från länder utanför EU/EES.

Uppehållstillstånd för studier innebär problem redan under forskarutbildningen. Årlig förnyelse av studentvisumet är förknippat med merkostnader i form av både tid och pengar. Den enskilda doktorandens rörlighet begränsas dessutom eftersom hon/han inte kan lämna landet i anslutning till utgången av en tillståndsperiod eller under tiden hennes/hans ärende behandlas. Förutom detta behöver doktoranden söka visum för att besöka länder utanför Schengenområdet. Eftersom personer med studentvisum inte betraktas som bosatta i Sverige innebär det i många fall att visumansökningar måste göras från tredje lands ambassad i det egna hemlandet. Detta är ofta ett avgörande hinder för doktoranden att delta i kurser och konferenser utanför Schengenområdet.

Doktorander som har studentvisum måste efter doktorsexamen arbeta ytterligare fyra år innan ett permanent uppehållstillstånd kan komma i fråga. De mest meriterade nyblivna doktorerna, oavsett nationalitet, beger sig ofta utomlands för att forska ett par år, till exempel på så kallade postdoktjänster, och risken är stor att just denna grupp aldrig mer återvänder till Sverige. Att låta forskare som är utbilda­de i Sverige vänta längre på permanent uppehållstillstånd än andra yrkesgrupper anser vi vara ett oförsvarligt slöseri med resurser.

Svensk forskning och forskarutbildning är till stor del offentligt finansierad, och det är därför samhällsekonomiskt oförsvarligt att det finns mekanismer som försvårar möjligheterna att behålla denna forskarkompetens. Vill vi fortsätta att utvecklas som kunskapsnation, vilket är grunden för fortsatt tillväxt och välfärd, är det viktigt att ta tillvara denna spetskompetens. Dessa unga människor har mycket att bidra med inom stora delar av vår kunskapsintensiva arbetsmarknad.

Vi kräver att arbetsvisum i stället för studentvisum ges till utländska doktorander och att man därmed ser till att underlätta för färdigdisputerade forskare av utländsk härkomst att stanna i eller återvända till Sverige!

Anders Flodström
f d universitetskansler
Rikard Lingström
2:e vice ordförande Sveriges Universitetslärarförbund (SULF)
Joakim Kalantari
ordförande Sveriges doktorandförening (SDF)
Laura Enflo
vice ordförande Sveriges doktorandförening (SDF)
Odd Runevall
ordförande Sveriges förenade studentkårers Doktorandkommitté (SFS-DK)
(SDF är en sektion inom Sveriges Universitetslärarförbund, SULF)