Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Ge rektorerna makt och ansvar över sina skolor”

Tydligt ledarskap behövs. En av skolans svaga länkar är den dysfunktionella besluts-hierarkin. Rektorerna måste ges mer makt och ansvar för att kunna påverka elevernas resultat. Och de måste först och främst vara pedagogiska chefer och kunna delegera de administrativa sysslorna, skriver Näringslivets forskningsberedning.

Ett tydligt ledarskap är en grundläggande förutsättning för att kompetensen i den svenska skolan ska kunna höjas. I dag finns för många hinder som försvårar och i vissa fall omöjliggör ett sådant ledarskap. Därmed hotas vår välståndsutveckling. Vi riskerar alla att få det sämre i ett internationellt perspektiv.

Näringslivets forskningsberedning har tidigare pekat på att den svenska utbildningen bör ses som en kedja från förskole- och grundskolenivå, över gymnasie- och högre utbildning ända fram till det forskningsförberedande avhandlingsarbetet. (Vägen till bättre kunskap och forskning för stärkt svensk konkurrenskraft, 2014). Denna kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Och en av de svaga länkar som då identifierades var rektorernas roll, inriktning och möjlighet att leda verksamheten.

 

Svenska exempel på hjälteinsatser finns förstås. Symptomatiskt handlar det då ofta om rektorer som rundat det administrativa regelverket, personer som lyckats trots systemet, inte tack vare detsamma.

 

Det är därför naturligt att Näringslivets forskningsberedning, när den nu presenterar sin andra rapport, koncentrerar sig på att belysa just skolans ledarskap (Rektorns roll för förbättrad skola och undervisning, 2015). Vår förhoppning är att våra olika erfarenheter av ledarskap ska kunna komma till nytta även inom skolväsendet. Avsikten är inte att peka finger åt rektorskåren. Tvärtom har vi varit noga med att samtala med olika rektorer, enskilt och konfidentiellt, för att få en tydlig bild inifrån verksamheten. Därför har vi också arbetat nära Sveriges skolledarförbund för att kunna utgå från rektorernas egen problembild.

Vi menar att det behövs en ”quick start” i skolans förändringsarbete, även om det inte finns någon ”quick fix” för hela systemet. Och vi har identifierat några problem kring skolans ledarskap som vi vill att vår utbildningsminister åtgärdar. Förändringen måste påbörjas snabbt för att det ska vara möjligt att vända utvecklingen på skolområdet. Många mätningar visar samma tydliga negativa kunskapstrend för svenska elever.

De tre huvudproblemen i dag rör organisation, inriktning och utvärdering:

Organisationen först. Bara på den kommunala nivån har vi såväl kommunfullmäktige som skolnämnd, utbildningsförvaltning med förvaltningschef och ibland en biträdande skolchef som ska säga sitt innan beslutshierarkin kommer ner på rektorsnivå. Organisationsstrukturen skiljer sig en hel del mellan kommunerna, men grundproblematiken är densamma. I ett näringslivsperspektiv är detta en typiskt dysfunktionell struktur. Rektorn måste ges mer makt och ansvar över skolans verksamhet för att kunna påverka elevernas resultat.

Vi föreslår i rapporten en ny modell där rektor mer påtar sig en vd-lik roll med det ansvar som följer av detta. Det förutsätter att rektorerna undantas får Las (Lagen om anställningsskydd), att de ges lön i paritet med ansvaret, och att de snabbt ska kunna bytas ut om skolan inte uppvisar tillfredställande resultat.

Sedan inriktningen: Många rektorer lägger i dag oproportionerligt mycket tid på administration. Tyvärr använder vissa rektorer som inte känner sig bekväma med ledarskapsuppgiften administrationen som snuttefilt för att slippa ta tag i akuta resultatproblem eller pedagogiska utmaningar.

Rektorerna måste först och främst vara pedagogiska chefer med förmåga att delegera de administrativa sysslorna. Inom näringslivet är det omöjligt att föreställa sig att en chef eller direktör skulle ägna bortåt 40 procent av arbetstiden åt administration. Vi ser det som en del i den grundläggande problematiken på skolan att rektorerna inte ges möjligheten att frigöra tillräckligt med tid åt att leda och styra kärnverksamheten. Den administrativa bördan måste radikalt minskas och dessutom utföras av andra än rektorerna.

Därför menar vi att rektorerna måste få eget mandat att rekrytera kvalificerade administrativa chefer som tydligt lyder direkt under rektor. Dessutom ifrågasätter vi om dagens rektorsutbildningar är rätt utformade. Vi ser en risk i att rektorsprogrammet som föddes 2010 skapar rektorer som är chefsadministratörer snarare än goda ledare och chefer. Vi menar att det i skolans riktlinjer tydligt bör betonas vikten av ett samarbete mellan skolan, högre utbildning och det lokala näringslivet. Detta exempelvis genom entreprenörsprogram, gästföreläsningar och företagsbesök. Men vi menar också att förutsättningarna för en ny rektorsutbildning med fokus på exekutivt och pedagogiskt ledarskap bör undersökas. Att behovet finns är uppenbart. Att det finns ett stort samhälls- och företagsekonomiskt värde i detta borde också stå klart för de flesta.

Slutligen utvärderingen. För att systemet ska kunna fungera krävs en tydlig utvärderingsmodell. På elevnivå finns prov och betyg, men proven är utformade och rättade av dem som tjänar mest på att eleverna lyckas – de egna lärarna på den egna skolan. Här bör en ordning införas där de nationella proven inte bara upprättas utan också rättas externt. Denna modell används med framgång i Norge och Danmark i dag. Vilken omfattning denna provverksamhet ska ha, och vilka ämnen som ska omfattas, kan sedan diskuteras. Vi tror på en modell där ämnesområdet för det förestående nationella provet inte är känt i förväg så att eleverna inte kan välja bort de ämnen som inte kommer upp.

Inte heller skolornas verksamhet bedöms på något systematiskt sätt. Därför menar vi att Skolinspektionen bör få i uppdrag att betygsätta alla skolor enligt tydliga kriterier på olika områden, exempelvis skolmiljön, elevernas generella och individuella utveckling, samt ordningen i klassrummen och förmåga att på rätt sätt använda den nya digitala tekniken i undervisningen.

Internationella förebilder finns. Ta Dame Sally Coates i London som med fast hand och tydlig vision lyckades vända några av stadens värsta problemskolor till en position bland de främsta både kunskaps- och trygghetsmässigt. Hon är den första rektor som blivit adlad för sina insatser för brittiskt skolväsende. Svenska exempel på hjälteinsatser finns förstås. Symptomatiskt handlar det då ofta om rektorer som rundat det administrativa regelverket, personer som lyckats trots systemet, inte tack vare detsamma.

Vi hoppas nu att våra politiska företrädare, med utbildningsminister Gustav Fridolin i spetsen, på allvar tar tag i ledarskapsfrågorna. I morgon (3/12) överlämnar vi vår rapport till honom. Budskapet är tydligt: Ge rektorerna makt och ansvar över sina skolor. Då kan vi göra dem ansvariga för utvecklingen. Och då kommer saker och ting att hända.

DN Debatt. 2 december 2015

Debattartikel
Näringslivets forskningsberedning:
”Ge rektorerna makt och ansvar över sina skolor” 

Repliker
Lärarförbundet:
”Rektorer flyr inte in i administrationen, de flyr från den”
 
Två organisationsforskare:
”Fel tänkt om rektorsrollen” 
Nätverket för likvärdig skola & Daniel Suhonen, Katalys:
”Näringslivets recept för skolan är prövat och fungerar inte”
Camilla Waltersson Grönvall (M):
”Ledarskapet i skolan en avgörande faktor” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.