DN Debatt

”Gemensamma byggregler skapar fler och bättre hus”

Budgetförslag. Gemensamma tekniska byggregler i hela landet ska underlätta ­byggandet av fler och billigare bostäder. Regeringen föreslår därför att kommunerna inte ska kunna ställa krav som går längre än de nationella normerna. Samtidigt skärps energikraven i föreskrifterna, skriver bostadsminister Stefan Attefall (KD).

I dag har landets kommuner ett lapptäcke av olika tekniska egna särkrav på byggnader. Det kan handla om exempelvis energi och tillgänglighet. Krav som går utöver nationella byggregler och som kommunerna ålägger dem som ska bygga i kommunen. Den ena kommunen sätter en energigräns på 70 kWh per kvadratmeter och år för nybyggda hus. En annan sätter 60 kWh/m2 och så vill den tredje kommunen inte vara sämre och sätter sin gräns vid 55. Och så vidare. Även olika krav på tillgänglighet är vanligt.

Konsekvensen blir att det är svårt att utveckla ett hus som kan uppföras på många olika platser i Sverige. Antingen får fabriken ställas om för de olika kraven eller så får huset byggas på plats. Oavsett så blir resultatet detsamma – längre byggtid och högre kostnader. Små och medelstora företag har också svårt att konkurrera, eftersom de inte har samma resurser som byggjättarna att rita varje hus från grunden och ställa om sina fabriker utifrån lokala önskemål. Det är i regel dessutom sämre för miljön, eftersom det till exempel kräver mer transporter och logistik.

Byggkravsutredningen (SOU 2012:86) har i sitt arbete under förra året konstaterat att kostnaden för nya bostäder ökar med 10–15 procent som en följd av de särkrav som olika kommuner ställer utöver de nationella byggnormerna. För en normalstor trea kan det, enligt utredningen, motsvara så mycket som uppemot 900 kronor mer per månad i hyra.

Sett till ett enskilt år kan konsekvenserna av särkraven verka hanterbara, särskilt om en del, men bara en del, av prisökningen kan kompenseras av något lägre driftskostnader. Men över tiden ackumuleras produktivitetsförlusterna till att bli dramatiska. Låt oss göra en enkel jämförelse: för 80 år sedan kostade en ny Volvo och en ny villa – exklusive mark – ungefär lika mycket att producera. I dag får du fem nya Volvo V70 för en standardbostad. De billigaste varianterna av bostäder, till exempel SABO:s kombohus och kataloghus, motsvarar 3–4 nya bilar hos bilhandlaren, medan kostnaden i exklusiva områden som Norra Djurgårdsstaden i Stockholm motsvarar tio nya V70. Markpriserna oräknade.

Hur har det blivit så? Svaret är enkelt. Bilindustrin har tillåtits industrialisera, standardisera och optimera produktionssystemen. Regelverken sätts ofta på EU- eller världsnivå. I byggindustrin har däremot floran av kommunala särkrav motverkat utvecklingen. Man kan fundera på vad som hade hänt om byggreglernas utveckling tillåtits i bilindustrin. Tänk om olika kommuner krävde olika avgasreningsutrustning, särskilda säkerhetsutrustningar eller särskilda motorer. Det skulle vara en orimlig idé, eftersom bilarna skulle bli så dyra.

Så varför skulle det då vara en bra idé för bostäder? Ett tydligt exempel är också att de billiga hus med fast pris som de kommunala bostadsföretagens branschorganisation, SABO, upphandlat för sina medlemmar inte går att bygga i hela landet på grund av lokala regler. Därigenom rycks möjligheten bort för många människor att faktiskt kunna hyra en miljövänlig och prisvärd bostad. Och prispressen på andra aktörer uteblir.

Kritiker som vill bevara det gamla systemet med spretiga kommunala regelverk har varnat för att alla hus i framtiden skulle se likadana ut. Men kraven rör inte utseendet på husen, som många verkar tro, utan själva de tekniska specifikationerna för innandömet – precis som en Mercedes under motorhuven ser likadan ut i Skövde som i Sundsvall, något som sällan upplevs som ett problem.

Regeringen föreslår därför att det framöver inte längre ska vara möjligt för kommunerna att ställa egna tekniska egenskapskrav, det vill säga krav som går längre än de nationella normerna när det ska byggas villor, bostadsrätter och hyresrätter i kommunen. Förslaget kommer inom kort att gå ut på remiss och målet är att det ska träda i kraft under 2015.

De kritiker som säger att detta skulle sätta stopp för innovativa byggprojekt med miljöprofil har fel. Många byggbolag bygger i dag med långt skarpare egna gränser än Boverkets regler, och de har även i fortsättningen alla möjligheter att bygga hur energisnålt de vill. Självklart kan kommunerna sätta upp vilka energiregler som helst för sina egna lokaler, men ska alltså inte kunna använda sin myndighetsroll för att ställa krav på andra att bygga på annat sätt än vad som följer av de nationella reglerna. Kommunerna kan också uppmuntra projekt som använder ny teknik och som pressar gränserna för hur klimatsmart vi kan bygga. Men kommunerna ska inte kunna sätta egna, specifika tekniska regler som de kräver att byggbolagen håller sig till. Det blir spretigt och dyrt och drabbar i slutändan de boende genom högre priser på bostäder.

Sverige har och ska även fortsättningsvis ha höga miljöambitioner. Vi har världens högsta koldioxidskatt och vi deltar i handeln med utsläppsrätter. Det är viktigt med ökad forskning och att satsa på demonstrationsprojekt av ny teknik.

Jag har stor respekt för att kommunala företrädare vill ställa långtgående krav på byggnaders energiförbrukning. Men jag är övertygad om att det görs bäst på nationell nivå. I stället för en röra av kommunala regler bör vi ha ambitiösa krav som är samma för alla och samhällsekonomiskt motiverade. Regeringen inleder därför också omgående arbetet med att se över de nationella kraven för energiförbrukning i syfte att skärpa kraven.

Låt oss gemensamt arbeta för en politik som både leder till bättre miljö och bättre förutsättningar för att bygga billigare bostäder. På detta sätt kan vi få fart på bostadsbyggandet och minska bostadsbristen samtidigt som miljöambitionerna är fortsatt höga.