Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Glöm inte socialsekreterarens perspektiv”

Vi håller med om den verklighetsbeskrivning om underbemannad socialtjänst som tre företrädare för S, MP och V ger på DN Debatt. Många av deras förslag är dessutom sådana vi kämpat länge för. Men vi saknar ett väsentligt perspektiv, nämligen socialsekreterarens, skriver Heike Erkers, ordförande för Akademikerförbundet SSR.

Socialtjänsten är underbemannad och utredningar om barn som far illa drar ut på tiden. Den verklighetsbeskrivningen ger tre företrädare för S, MP och V på DN Debatt. Vi håller med. Det ser verkligen så illa ut. På flera socialkontor runt om i landet råder i det närmaste kristillstånd. Debattörernas analys är klarsynt och många av deras förslag är sådana som vi kämpat länge för. Men vi saknar ett väsentligt perspektiv – arbetssituationen för dem som ska göra jobbet och deras möjligheter att utvecklas professionellt.

Socialsekreterarna är en hårt prövad yrkeskår som gått på knäna länge. Följderna har blivit stress, utbrändhet och att allt fler socialsekreterare flyr yrket. Nu har många kommuner akuta problem att rekrytera och behålla erfarna socialsekreterare. Barn- och ungdomsenheterna är hårdast drabbade, men problemet genomsyrar det sociala arbetet i stort.

Även från arbetsgivarhåll slår man larm: I rapporten ”Stabilitet som kompetensstrategi för social barn- och ungdomsvård” identifierar SKL systematiska brister som leder till hög personalomsättning och kompetenstapp. Var tredje handläggare är nyanställd och sju av tio arbetsledare har varit anställda kortare tid än tre år. ”Staten behöver ta sitt ansvar när det gäller utbildning och vi behöver anställa mer personal”, sa Åsa Furén Thulin, sektionschef på SKL, nyligen i en intervju i SVT Aktuellt.

Företrädarna för S, MP och V träffar rätt på flera punkter. Att stärka barnperspektivet och göra FN:s barnkonvention till lag är viktigt och borde ha gjorts för länge sedan. Förslagen om att inrätta lokala barnombudsmän är också bra, likaså att stärka socionomutbildningen. Fast vi vill se ett tydligare ställningstagande när det gäller behörighetsfrågan. Att ”överväga krav på legitimation” är för vagt. Legitimationen ger professionen ett starkare mandat och är ett uttryck för att socialsekreterarna står under samhällets tillsyn. Det är ytterst en fråga om att garantera kvalitet, rättssäkerhet och likabehandling i socialtjänstens arbete.

Vi menar att debattörernas perspektiv måste kompletteras med socialsekreterarnas arbetssituation. Hur stoppar vi flykten av erfarna socialsekreterare, hur bryter vi den onda stresscirkeln och ger dem energi att stanna kvar i yrket och utvecklas? I den frågan ligger roten till många av de andra problemen. Ökade resurser är bara en del av lösningen. Det behövs fler händer som kan dela på arbetsuppgifterna, men det behövs också bättre strukturer för professionell utveckling. Möjlighet att göra karriär är en sådan. Tydliga kopplingar mellan ansvar och lön är en annan.

Vi i Akademikerförbundet SSR för sedan en tid tillbaka dialog med en rad kommuner om att inrätta särskilda specialisttjänster för socionomer. Det är en helt ny typ tjänster för socionomer med vidareutbildning och lång yrkeserfarenhet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Specialisttjänsterna skapar incitament att stanna kvar och utvecklas i yrket. De ger kontinuitet och stadga i verksamheten, vilket ytterst gynnar barnen och deras familjer.

Slutligen får vi inte glömma ledarskapsperspektivet. Fyra av tio funderar på att söka jobb utanför socialtjänsten. Det är en allvarlig signal om att förutsättningarna för chefsuppdraget måste bli bättre.

Arbetet som socialsekreterare ska vara attraktivt, och det ska vara lockande att stanna kvar och utvecklas i yrket. Akademikerförbundet SSR kräver därför en nationell handlingsplan där riksdag, regering, kommuner och andra berörda gör gemensam sak för att säkra kvaliteten. Det handlar om allt från rutiner och stödsystem till introduktion, vidareutbildning och karriärvägar. Ett sådant kvalitetslyft klarar inte kommunerna på egen hand. Regeringen måste ta sitt ansvar.