Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”God offentlig förvaltning är Sveriges största tillgång”

Bristade insikt. Saklighet, likabehandling och oväld i den offentliga förvaltningen är viktigare än både marknadsekonomi och demokrati i byggandet av en ­välfungerande stat. Men insikten om detta och om hoten mot denna tillgång saknas hos många ­politiker, skriver statsvetarprofessor Bo Rothstein.

Alla nationer har sina särskilda talesätt. Ett av de typiskt svenska är att man inte skall förhäva sig. Men i dag finns det goda skäl just för Sverige, liksom de andra nordiska länderna, att satsa på lite förhävning. Inom samhällsforskningen har vi nämligen nu ett stort antal mått som rankar länder efter hur väl de fungerar. Förutom standardmått som ekonomiskt välstånd och befolkningshälsa har det tillkommit mått på innovationskraft, graden korruption, om människor är nöjda med sina liv, jämställdhet, tolerans, ekonomisk konkurrenskraft och miljöåtgärder för att bara nämna några. Vart och ett av dessa mått kan naturligtvis diskuteras man den sammantagna bilden är entydig, nämligen att Sverige är ett av världens mest framgångsrika samhällen.

Detta betyder naturligtvis inte att allt är gott och väl i det svenska samhället. Många anser att vi borde ha högre ambitioner och ideal vad gäller exempelvis jämställdhet, integration, social rättvisa och ansvar för miljön. För den empiriska inriktade forskningen är emellertid inte olika idealtillstånd en rimlig jämförelsepunkt eftersom svaret då alltid är givet, nämligen att vi alltjämt är långt ifrån att uppnå det goda samhället. Istället är det mera rimligt att jämföra situationen i Sverige med andra länder och då är bilden faktiskt mycket ljus.

En fråga som alltmer ställs är vad som kan förklara varför vissa samhällen är betydligt mer framgångsrika än andra.

Marknadsekonomin säger många men problemet är att i många länder där man släppt marknadskrafterna loss visat sig inte ha lyckats särskilt väl när det gäller att skapa mänskligt välstånd. Det visar sig nämligen att när man avreglerar för att frigöra marknadskrafterna så gör många av marknadens aktörer vad de kan för att undergräva den fria konkurrensen. Det kan handla om att genom påtryckningar få till stånd regler som enbart gynnar dem själva eller så försöker man genom mutor skapa fördelar för den egna verksamheten. Marknadens aktörer visar sig ha en stark tendens att förgöra fungerande marknader.

Demokrati kanske andra hävdar som välståndets motor. Problemet här är graden av demokrati i världens länder visar sig knappt ha något samband alls med de ovan nämnda måtten på mänskligt välstånd. Detta kommer som en överraskning för många eftersom det tagits för givet, inte minst inom den svenska biståndspolitiken, att demokrati är något som förbättrar människors välfärd. Men data talar ett helt annat språk, dessvärre är det så att graden av demokrati knappast ger något utslag alls på sådant som ekonomiskt välstånd, förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet, antalet kvinnor som dör i barnsäng, tillgång till rent vatten eller om människor anser sig vara nöjda med sina liv för att ta några exempel. Låt mig för tydlighetens skull säga att jag inte skriver detta med den minsta tillfredsställelse, tvärtom. Likväl går det inta att blunda bör i detta fall talar data ett ovanligt tydligt språk, nämligen att den omfattande demokratisering vi sett i världen de senaste trettio åren inte kunnat omvandlas till förbättrade levnadsförhållanden. Man får helt enkelt stödja demokratiseringen för dess inneboende värden (som jag självklart anser omistliga), inte för att systemet har positiva effekter på mänsklig välfärd såsom detta kan mätas.

Om det nu varken är marknadskrafterna eller demokratin som skapar mänskligt välstånd, vad är det då? Här kommer den forskning vi bedrivit i nu snart tio år vid ”The Quality of Government Institute” med en överraskning.

Det är graden av kvalitet i landets offentliga ­förvaltning som är den avgörande faktorn. ­Denna kvalitet handlar inte bara om existensen av en fungerande rättsordning utan är något som går betydligt djupare och bredare. Det handlar om grundläggande principer för ­verksamhetens bedrivande av typen opartiskhet, saklighet, likabehandling och oväld i alla delar av den offentliga förvaltningen inklusive den del som producerar tjänster åt ­medborgarna.

Helt centralt är om landet förmår hålla nere korruptionens omfattning och om man kan undvika en hög grad av politisering av tjänstetillsättningarna. Till skillnad från graden av demokrati samvarierar de mått som finns på denna typ av kvalitet i den offentliga förvaltningen starkt med i princip alla de ovan nämnda måtten på mänsklig välfärd.

De teoretiska modellerna för hur sambandet mellan kvalitet i den offentliga förvaltningsapparaten och framgångsrika samhällen skall förklaras får också allt tyngre stöd i forskningen. Inte minst är kvalitet i den offentliga förvaltningen en huvudförklaring till förekomsten av social tillit i samhället vilken i sin tur har väldigt många positiva effekter.

Om detta är det emellertid helt tyst i den ­politiska debatten. Landets ledande politiker och politiska debattörer förefaller helt enkelt inte har någon insikt alls om vad som är Sveriges viktigaste tillgång. Låt mig peka på fyra skäl till varför denna fråga borde uppmärksammas.

1 Införandet av olika marknadsformer i den offentliga förvaltningen. Jag tillhör dem som sett positivt på införandet av valfrihet och konkurrens när det gäller välfärdstjänster. Men jag har också pekat på att när man gör detta som behövs det faktiskt mer regleringar och det ställs högre krav på den offentliga förvaltningen för att sådana system skall fungera. Om inte konkurrerande aktörer är effektivt reglerade kommer de nämligen att försöka utnyttja systemet för att gynna sig själva på konkurrenternas och medborgarnas bekostnad. Detta visar sig exempelvis nu tydligt inom både sjukvården och skolväsendet där man varit alldeles för naiv i synen på de privata aktörernas vilja att leva upp till de kvalitetskrav vi har rätt att ställa när det gäller hur offentligt finansierade verksamheter skall bedrivas.

2 Den ökande politiseringen av offentliga tjänster är ett annat område där det finns skäl att utfärda en varning. Som exempel kan nämnas att antalet politiskt utnämnda tjänstemän i regeringskansliet nu är klart större än det antal riksdagsledamöter en regering behöver ha stöd från för att kunna regera. Liksom Göran Persson har Fredrik Reinfeldt fler politiska tjänstemän än riksdagsledamöter som på olika sätt försöker påverka hans politik.

3 Det ökade inslaget av organiserad brottslighet i landet. Till skillnad från ”vanlig” brottslighet försöker nämligen den organiserade varianten ofta genom olika former av hot påverka rättsskipningen genom att exempelvis hota vittnen och myndighetspersoner.

4 Det minskade inslaget av meritbaserad rekrytering till offentliga tjänster. Detta är svårare att belägga i siffror men det saknas inte varningssignaler. Till detta kommer en nyligen presenterad forskningsrapport som visar att svenskar i betydligt högre utsträckning än övriga nordbor anser att det förekommer korruption i kommunerna.

Sammanfattningsvis – vi har fått en politisk debatt som har trivialiserats till att handla om vem som kan vara mest jultomte istället för att bidra till en ökad förståelse för varför det alls finns så mycket julklappar att dela. Våra ledande politiker tycks också sakna insikter om de hot som i dag finns mot den tillgång som är helt avgörande för landets välstånd.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.