Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Gör det till ett krigsbrott att attackera journalister”

Journalisten James Foley försvann i norra Syrien 2012. I augusti i år mördades han av den militanta extremiströrelsen IS. Här ses han på uppdrag utanför Sirte i Libyen hösten 2011.
Journalisten James Foley försvann i norra Syrien 2012. I augusti i år mördades han av den militanta extremiströrelsen IS. Här ses han på uppdrag utanför Sirte i Libyen hösten 2011. Foto: ARIS MESSINIS

Måltavlor i konflikter. I dag betraktas inte journalister i konfliktzoner som en skyddsvärd kategori utan ses som civila. Den internationella humanitära rätten måste förändras genom att stärka journalisters ställning så att det blir ett krigsbrott att angripa en journalist, skriver Thomas Olsson och Martin Schibbye.

Extremistgruppen IS halshuggning av den amerikanska journalisten James Foley har på ett fruktansvärt sätt blixtbelyst den utsatta situationen för journalister i krigs- och konfliktzoner. Illdådet har väckt vrede och bestörtning världen över och fördömts unisont av såväl medier som makthavare. Men frågan är om IS är det egentliga problemet.

Världen över pågår det en mängd väpnade konflikter i mer eller mindre stängda områden. Vad som sker i dessa områden, hur civilbefolkningen drabbas och vilka övergrepp som begås under konflikten undandrar sig oftast omvärldens blick. Vissa ögonblicksbilder kan förmedlas via enskilda flyktingars berättelser, men det är först när en journalist vågar sig in i området som bilden klarnar. Många gånger är det journalistens rapportering som ger en röst åt de drabbade och som kan påverka opinionen, inblandade parter och det internationella samfundet. De historiska exemplen på en sådan utveckling är många, från spanska inbördeskriget över Vietnamkriget och fram till Irakkriget.

Samtidigt har vi under senare år sett flera exempel på att de internationella konventioner som tidigare skyddat journalister i kris och krig har förlorat i respekt och att journalisterna själva har blivit måltavlor.

En del pressfrihetsorganisationer talar om ”en perfekt storm”: Fler röriga konflikter, sämre resurser hos medieföretagen, fler frilansare och en insikt hos de stridande parterna att våld mot journalister fungerar. I FN-organet Unescos rapport World Trends in Freedom of Expression and Media Development, som togs fram på svenskt initiativ, konstateras att 430 journalister dödats mellan 2007 och 2012. Det är jaktsäsong på journalister och dessutom näst intill riskfritt att kidnappa, mörda och fängsla reportrar.

Avrättningen av James Foley är det senaste exemplet och händelsen har väckt en berättigad avsky och ett fördömande av IS extremism, men är det verkligen IS som är det egentliga problemet? Terroristorganisationer som IS kommer alltid att finnas, på samma sätt som det alltid kommer att finnas kriminella i samhället, och de måste givetvis bekämpas och straffas för det de gör, men garanterar det att journalister verksamma i internationella konfliktområden är skyddade mot övergrepp när de försöker rapportera om vad som egentligen händer?

I dag betraktas inte journalister i konfliktzoner som en särskilt skyddsvärd kategori av individer som till exempel Röda korsets personal, utan de ses som civila. Det innebär att en halshuggning av en journalist är ett mord på en civil och inte ett krigsbrott, eftersom det är journalisten som individ och inte det journalistiska uppdraget som skyddas av regelverket. Det finns därför ingen uttrycklig skyldighet för stater och stridande parter att respektera och beskydda det journalistiska arbetet i konfliktområden.

För att stärka skyddet för journalister verksamma i väpnade konflikter måste det internationella regelverket kopplas starkare till värdet av press- och yttrandefrihet. Det gäller särskilt behovet av information från konfliktområden där civilbefolkningen drabbas hårt. En förstärkning av skyddet skulle kunna ses som en nödvändig förutsättning för att civilbefolkningen ska kunna ha en möjlighet att träffa journalister och därmed ges en röst.

En konstruktiv väg framåt vore att förändra den internationella humanitära rätten. Genom att stärka journalisters ställning i det internationella samfundet kan man påverka staters förhållningssätt så att de respekterar, underlättar och beskyddar journalister och därigenom minskar utrymmet för grupper som IS att begå sina illdåd. Att angripa en journalist skulle då inte bara vara ett mord. Det skulle vara ett krigsbrott. Om världens länder och det internationella samfundet erkänner den oerhört unika och viktiga roll som journalister spelar i att informera och bära hem nyheter från frontlinjer skulle skyddet stärkas.

De starka känslomässiga reaktionerna på mordet på James Foley är fullt berättigade, men de får inte skymma sikten för de grundläggande problemen. Reaktionen på de senaste årens övergrepp mot journalister i konfliktområden har varit att de stora medieföretagen inte längre vågar köpa reportage från frilansande journalister som vågar sig in i dessa områden. Därmed har inte bara James Foley tystats, utan även alla de andra journalister som vill och vågar rapportera från dessa områden.

Sverige stödjer många insatser för ökad press- och yttrandefrihet i världen, men det måste ställas större krav på det internationella samfundet att ta fram ett regelverk till skydd för yttrandefrihet och det journalistiska uppdraget. Och det måste kunna krävas av den svenska regeringen att vara drivande i detta arbete. Inte minst mot bakgrund av den långa tradition Sverige har av en stark yttrande- och tryckfrihet.

Att stärka skyddet så att journalister kan fortsätta att rapportera är det bästa sättet att hedra de mördade, kidnappade och fängslade.