DN Debatt

”Gör Gamla stan till en zon för enbart avgasfria fordon”

Gamla stan är ett förhållandevis litet och avgränsat område som skulle passa utmärkt för ett experiment med bara utsläppsfria fordon, skriver Bertil Moldén.
Gamla stan är ett förhållandevis litet och avgränsat område som skulle passa utmärkt för ett experiment med bara utsläppsfria fordon, skriver Bertil Moldén. Foto: TT

Så kan Sverige bli en förebild. Flera svenska städer klarar inte europeiska gränsvärden för kväveoxid och farliga partiklar. Men tekniken för avgasfria transporter finns. En nollutsläppszon i Gamla stan i Stockholm skulle bli en internationell symbol för hållbar trafik och sätta Sverige på miljökartan, skriver Bil Swedens vd Bertil Moldén.

Problemen med luftföroreningar i svenska städer har uppmärksammats i DN nyligen, med hänvisning till en ny rapport från professor Bertil Forsberg vid Umeå universitet. Luftkvaliteten är som sämst på vissa gator i stora städer. Flera svenska städer misslyckas med att efterleva de nya europeiska gränsvärdena för kväveoxid och farliga partiklar. Miljöminister Åsa Romson anser att människor löper oacceptabelt höga hälsorisker i svenska städer på grund av avgaser från trafiken. Lokala utsläpp från fordonstrafik minskar i själva verket i snabb takt, men inte främst tack vare svensk politik, utan därför att EU sedan 1990-talet successivt ställt allt högre avgaskrav på bilar, lastbilar och bussar. Nya fordon ger stora möjligheter till förbättrad stadsmiljö, men avsaknaden av kunskap och initiativ bland svenska beslutsfattare medför att vi i dag inte ligger i framkant internationellt. Miljözoner och andra styrmedel bör stärkas.

Bil Sweden drar följande sju slutsatser om möjligheterna till ett hållbart trafiksystem:

1. Fordonstillverkarna har lösningar på dagens problem. Befolkningen i städerna ökar. Allt fler vill bo centralt och även i lägen som tidigare ansågs olämpliga på grund av trafiken. Samhället ställer samtidigt högre miljökrav vid bostadsbyggande. Stadsborna vill ha en god närmiljö och samtidigt förbättrad mobilitet. Trenden är internationell. De globala fordonstillverkarna har sedan decennier arbetat med att ta fram lösningar på denna utmaning. En modern diesellastbil släpper i dag ut 86 procent mindre kväveoxider och 95 procent färre partiklar än motsvarande lastbil från början av 1990-talet. Utsläppen från en personbil från mitten av 1970-talet motsvarar utsläppen av 100 nya personbilar. Alla stora fordonstillverkare tillhandahåller även helt utsläppsfria fordon med nya tekniker såsom elektrifiering, vätgas med mera. Lösningarna för våra städer finns redan i dag.

2. Sverige är inte i framkant. Svenska politiker vill gärna gå före EU, men de bästa exemplen finns tyvärr i dag inte i Sverige. I Oslo har man satsat tydligt på elbilar. I London är man på god väg att elektrifiera stora delar av taxi- och busstrafiken, och dessutom har man en trängselskatt som ger starka incitament till förnyelse av fordonsparken. Svenska städer kan göra detta och mycket mer för att minska problemen med luftföroreningar och klimatutsläpp samtidigt som mobiliteten förbättras.

3. Inför strängare miljözoner och nollutsläpp i Gamla stan. Euroklassningen och de stränga utsläppskraven gäller även personbilar. Att ta in personbilar i den svenska miljözonslagstiftningen skulle även bidra till en förnyelse av den relativt gamla personbilsflottan. Dessutom bör även flera undantagna genomfartsleder omfattas av miljözonerna. Inte nog med det: I dag finns teknik som möjliggör transporter i staden helt utan avgaser. Gamla stan i Stockholm är ett förhållandevis litet och avgränsat område som skulle passa utmärkt för ett experiment med endast utsläppsfria fordon. Närheten till genomfartsleder och kollektivtrafik gör att mobiliteten inte skulle behöva försämras för de boende eller besökare. I dag finns både bilar, lastbilar och bussar tillgängliga på marknaden som kan drivas utsläppsfritt. Oss veterligen har ingen annan storstad ännu tagit ett sådant initiativ. Stockholm har chansen att bli en internationell symbol för hållbar mobilitet.

4. Tänk nytt i hela stadsplaneringen. Låt nya förbifarter, genomfarter och ringleder gå under marken och tillåt nattleveranser. Planera för effektivare parkering genom att parkera bilarna i p-hus, p-torn och infartsparkeringar. Med självparkerande bilar kan ytan för parkering utnyttjas bättre och söktrafiken minska, vilket bidrar till ett bättre flyt i trafiken och därmed till minskade utsläpp. Utnyttja även möjligheter med den nya fordonstekniken och låt elbussar köra resenärerna till porten – till och med inomhus. Kommunicerande fordon och infrastruktur öppnar möjligheter för ett effektivare transportsystem och minskad miljöpåverkan från trafiken. Tillsammans med teknik för automatiserad körning står vi nu inför ett utvecklingssprång inom vägtrafiken. Sverige har hög kompetens på detta område och borde kunna ligga i framkant, men en tydlig nationell strategi saknas.

5. Dagens styrmedel är kortsiktiga. Allt handlar inte om morgondagens fordon. Stora resultat för stadsluften och klimatet kan uppnås här och nu genom att förnya och kontinuerligt energieffektivisera den befintliga svenska fordonsparken. Då behövs styrmedel som är långsiktiga, teknikneutrala och förutsägbara. Investeringar i nya fordon är långsiktiga åtaganden och marknadens förtroende för politiska styrmedel är a och o. I dag råder stor osäkerhet kring nedsättningen av tjänstebilsbeskattningen och supermiljöbilspremien. De senaste åren har supermiljöbilspremien tagit slut och besked om framtiden har kommit sent, vilket skapar en ovisshet på marknaden. Det leder till att många väljer bort eller skjuter upp köpet av de mest miljövänliga alternativen. Norge har uppnått över 50 000 elbilar och Sverige som är en dubbelt så stor marknad har endast drygt 10  000 laddbara bilar totalt. Vi borde ha nått 100 000 bilar redan. En effektivare politik skulle kunna påskynda denna positiva utveckling. När det gäller tunga fordon har en miljöpremie för bussar och lastbilar diskuterats länge, men ingenting tycks hända.

6. Använd de verktyg som finns. Om Åsa Romson menar allvar med att luftproblemen i svenska städer är oacceptabla räcker det inte med att föreslå dem en bilsnål stadsplanering – då tar man inte sitt ansvar som miljöminister. De flesta kommuner satsar i dag på gång och cykling, men det räcker inte för att få bukt med utsläppen från vägtrafiken. Den rörlighet som vägtransporterna skapar är grundläggande för samhällets välfärd och de kommer inte att försvinna. I dag finns dock verktyg för att minska utsläppen utan att äventyra mobiliteten. De verktygen har miljöministern själv i sin låda. Miljözonslagstiftningen och styrmedlen för fordon och vägtrafik är statens ansvar.

7. Omställningen kommer inte av sig själv. Professor Johan Rockström fick stor uppmärksamhet med sitt sommarprogram i P1 i juli om världens klimatutmaningar. Sverige kan enligt honom bli världens första fossilfria nation. Omställningen kommer att stöta på problem, men Rockström anser att stora delar av samhället är med på båten. Fordonstillverkarna är med på båten, både när det gäller klimatproblemen och lokala utsläpp. Politikerna måste nu våga tänka nytt och gå från ord till handling. Fordonsindustrin har lösningarna, men är beroende av en klok och proaktiv politik för att nå dit vi vill.

Infälld i texten: Bertil Moldén, vd Bil Sweden. Foto: Susanne Kronholm

Bertil Moldén, vd Bil Sweden

Bertil Moldén, vd Bil Sweden