DN Debatt

”Gör om reglerna för anställning från grunden”

Las är förlegad. Åtta av tio företagare låter bli att fastanställa på grund av Las, enligt en ny enkätundersökning från Teknikföretagen. Det är dags att göra om lagen, för att fler ska få chansen till jobb och för att fler företag ska klara sig i den globala konkurrensen, skriver Åke Svensson och Anders Weihe från Teknikföretagen.

Nils-Åke Hallström är entreprenör i Jämtland och driver tre företag i Hallströmsgruppen som årligen omsätter 350 miljoner kronor. I den jämtska glesbygden spelar Nils-Åke en avgörande roll. Han utsågs i höst till Årets företagare i Sverige. Nära två hundra människor och deras familjer i Nälden får sin försörjning via Hallströmsgruppens företag. I början av 90-talet anlände åtskilliga flyktingar från Balkan, många fick jobb hos Nils-Åke och i dag arbetar människor från åtta olika nationer i gruppens företag.

Men det är en ständig kamp för överlevnad. 40 procent av försäljningen går på export och konkurrensen är stenhård. Därför investerar man årligen tiotals miljoner i ny teknik som ofta kräver ny kompetens, ibland genom rekrytering. Men när konjunkturen viker och företagen tvingas dra ned, då är det de nya välutbildade medarbetarna som får gå. ”Det här är personer mitt i livet med familjer som vi vill ska flytta hit – men vi kan inte ge dem en rimlig anställningstrygghet när reglerna ser ut som de gör”, konstaterar Nils-Åke Hallström.

Undersökningar visar att fyra av tio svenskar mitt i karriären skulle vilja byta jobb men inte gör det. Ett skäl är att de inte vågar. Vem vill byta jobb när man skulle hamna sist i turordningslistan och förlora jobbet först om det blir tufft för den nya arbetsgivaren?

Regelverket påverkar självklart även företagarna och Teknikföretagen har frågat våra 3.700 medlemsföretag om effekterna. Sju av tio svarade att Las minskar viljan att anställa och dessutom medför att de ställer högre krav på utbildning och erfarenhet än de annars skulle gjort. Åtta av tio svarade att de hellre visstids­anställer på grund av Las-reglerna. 85 procent av företagen angav att de på grund av reglerna hyr in bemanningsföretag i högre grad, snarare än anställer nya medarbetare.

Det är inte av illvilja som företag inte anställer eller undviker fasta jobb. Men de stela och föråldrade reglerna höjer riskerna och kostnaderna för att anställa. Tröskeln blir för hög för alla som inte kan visa upp en lång yrkeserfarenhet eller för dem som har särskilda problem, sjukdom eller handikapp. Det är inte svårare än så.

Det är lätt att se vilka konsekvenser det här får, till exempel för integrationen av nyanlända flyktingar. Bara hälften har fått ett jobb efter åtta år (SCB). Med ett jobb får man en genväg till svenska språket och en plats i samhället. Med ett jobb blir man mindre bidragsberoende, får tillbaka sin självkänsla och kan lättare vara en förebild i sin familj.

Svårigheterna för nya svenskar att få jobb är bara ett exempel. Många unga människor har också svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. De saknar erfarenhet och många har inte rätt eller tillräcklig utbildning. För oss är det tydligt att utformningen av arbetsrätten i dag är en av de största stenarna i den mur som hindrar många människor från att få jobb.

Vi är medvetna om att det också krävs håll­bara lösningar för dem som inte kan arbeta på den reguljära arbetsmarknaden. Det måste finnas fungerande system så att även deras arbetsförmåga kan tas tillvara, även om det kan innebära vissa undanträngningseffekter.

En reformering av den 40 år gamla lagen om anställningsskydd är minst lika viktig för företagen. Den kom till när världen såg helt annorlunda ut, i dag är konkurrenssituationen tuffare och kompetensbehoven radikalt högre. Det har visserligen lappats och lagats en del i lagstiftningen, men kärnan är sig lik: föråldrad och sedan länge färdig att göras om från grunden.

Till råga på allt är den trygghet som anställda tror sig garanteras genom lagen om anställningsskydd en illusion. Verklig anställningstrygghet kan inte regleras fram, utan bygger på att företag vinner nya affärer, går med vinst och kan växa. Och för att kunna vara fortsatt konkurrenskraftiga är det nödvändigt att kunna behålla rätt kompetens.

Inför uppsägningar måste fack och arbetsgivare alltid förhandla, vilket ibland leder till helt andra resultat än principen först in sist ut. Detta kan komma som en chock för medarbetare som trodde att de stod rätt i kön och att just deras jobb var trygga.

Vi behöver en modern lagstiftning kring anställningsskyddet som utgår från den värld vi lever i dag, inte hur det såg ut för mer än fyra decennier sedan. Det finns de som hävdar att det skulle räcka med justeringar i den nuvarande lagstiftningen, till exempel förändrade turordningsregler. Eller att de förändringar som behövs kan åstadkommas förhandlingsvägen mellan fack och arbetsgivare. På kort sikt kan man säkert nå en bit. Men med tanke på de utmaningar företag i Sverige möter i en allt hårdare global konkurrens kommer det enligt vår uppfattning att vara helt otillräckligt. Vi måste därför tänka om från grunden: hur ska reglerna om anställning utformas så att de håller för den värld vi lever i nu? Två utgångspunkter är centrala i det arbetet.

För det första är anställningsavtalet ett av de viktigaste en individ någonsin ingår. Då måste det finnas en rimlig nivå av förutsägbarhet och transparent trygghet om och när avtalet sägs upp. Det måste finnas en bra omställnings­försäkring som underlättar att man kan hitta ny anställning.

För det andra måste det finnas en hög grad av flexibilitet för företagen men också för de anställda. Man måste kunna korrigera sina misstag och snabbt ställa om när konjunktur och marknad viker – eller växer. Man måste veta vad det kostar, och man måste kunna begränsa sina risker och våga pröva nya lösningar och jobb.

Vi ska lära av andra länders system och regel­verk, men vi ska skapa vår egen lösning som passar den svenska modellen och våra företags utmaningar. Vi behöver genomföra det arbetet i samverkan mellan politiken, företagen, arbetsgivar­organisationerna, facken och tankesmedjorna. Och det brådskar. Ska vi kunna underlätta för företagen att konkurrera på exportmarknaderna – och samtidigt hjälpa tiotusentals människor som i dag står utanför arbetsmarknaden – då måste vi börja riva murarna så snart det bara går.

Lagen om anställningsskydd

• Lagen antogs 1982 och skyddar arbets­tagare vid uppsägningar.
• Om anställda sägs upp sker det enligt turordningsregeln där arbetstagare med längre anställningstid har företräde. Turordnings­regeln kan åsidosättas genom kollektivavtal.
Källa: DN, Wikipedia.