Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

Göran Beckérus 80 år: Han startade DN:s debattsida

Göran Beckérus tycker att det är roligt att dammsuga och diska.
Göran Beckérus tycker att det är roligt att dammsuga och diska. Foto: Nils Öhman

Efter ett yrkesliv som journalist i samhällsdebattens epicentrum tillbringar Göran Beckérus numera sin tid i Roslagens famn, långt från stadens sus och brus.

Hösten 1976 kom Göran Beckérus till Dagens Nyheter. Hans uppdrag var att vässa ledarsidans debattartiklar, som då kallades hörnartiklar.

Göran kom från Saco-tidningen, där han varit chefredaktör. Dessförinnan hade han jobbat i flera år på facktidningen Fri Köpenskap.

Tanken var nu att det skulle tillsättas en grupp av ledarredaktörer som tillsammans med honom skulle bestämma vad som skulle publiceras. Men för Göran var det självklart att det var han som redaktör som skulle bestämma och han struntade omedelbart i direktivet.

– Självklart skulle jag ta råd av andra. Men det skulle aldrig falla mig in att ha stormöten om artiklarna.

Göran Beckérus införde en tydlig princip för att välja ut artiklar:

– Är det här något nytt? Tillför det aspekter på ett problem som inte har setts tidigare? Hajar man till litet?

Efter ett drygt halvår, 17 maj 1977, fick hörnartiklarna vinjetten DN Debatt och de inleddes nu med en redaktionell ingress.

– Jag hittade på namnet, men fick mycket kritik för det. Det ansågs fantasilöst. Men det fungerade bra.

I maj 1984 fick DN Debatt en egen sida i tidningen. Och år 1989 anställdes en biträdande redaktör, Mats Bergstrand.

– Jag orkade helt enkelt inte med pressen. Jag läste fem–sex tidningar om dagen och tog del av allt i etermedierna.

DN Debatt blev med tiden allt mer inflytelserikt och det var förstås många artiklar som Göran Beckérus måste tacka nej till.

– Jag räknade ut att jag under min tid på DN refuserat 60.000 artiklar. Mitt bästa refuseringsbrev var detta: ”Broder, till skillnad mot dig ska jag hålla mig kort. Artikeln är för lång.”

Göran Beckérus slutade på DN 1992 och arbetade sedan fram till pensioneringen som informationschef på en bostadsrättsorganisation.

– Där samlade jag alla bostadsorganisationer i en protest mot fastighetsskatten. Det blev en debattartikel som publicerades på DN Debatt. Och så småningom togs ju fastighetsskatten bort.

Göran växte upp med fyra syskon i ett rum och kök i en hyreslänga i Norrköping. Hans pappa var textilarbetare och hans mamma var hemmafru. Starten på livet blev dramatisk:

– Jag är enäggstvilling och jag och min bror Åke föddes för tidigt, vi vägde bara 1.200 gram. Som tur var hade Norrköpings lasarett skaffat en kuvös så vi fick ligga där den första tiden. Jag tror att det blev ett nöddop också.

Det fanns inga tidningar och böcker hemma. Men Göran och hans bror lockades av läsning och sprang runt och tiggde tidningar. Så småningom hittade de till stadsbiblioteket. De fick egentligen inte gå in på vuxenavdelningen, men lyckades ibland smita in till böckerna.

– Sedan kom katastrofen. Någon tipsade Damernas värld om att två guldlockiga pojkar i sjuårsåldern kom till biblioteket varje dag. Efter det pinsamma reportaget blev det paus ett tag med läsandet.

Så småningom bildade bröderna en diskussionsklubb som träffades på kafé nästan varje dag.

– Vi diskuterade samhälle och politik och alla åsikter var accepterade om man var bra på att argumentera.

Görans första jobb var som tidningsutbärare. Sedan kom han till en bokhandel.

– Det var det roligaste jobbet jag haft.

Efter en handelsexamen på korrespondensskolan Hermods fick han jobb som studierådgivare på konkurrenten NKI-skolan. Där uppmärksammades hans förmåga att skriva och så bestämde han sig för att söka in till journalisthögskolan.

– Jag minns att jag var rätt nervös när jag åkte till anlagstestet i Solna. Men det gick riktigt bra. Så jag hamnade på Expressen under den inledande praktiken. Jag gjorde väl inget större avtryck där men de ansåg att jag var en mästare på bildtexter.

– I dag kan man säga att jag, med Adam Smiths ord, är den osynliga handen. Jag håller ordning här hemma, jag dammsuger och diskar. Det är faktiskt väldigt roligt. Man ser att det blir resultat av ansträngningarna.

Göran Beckérus

Gratuleras till: 80 år den 25 september.

Bor: I ett hus i gammal stil vid en sjö söder om Norrtälje. Huset har han och hustrun byggt efter pensioneringen.

Familj: Hustrun Margareta, sonen Olle, dottern Karin och fem barnbarn.

Om att fylla 80: Jag har inte funderat så mycket på det. Jag har många släktingar som levt länge så jag hoppas får vara med till 90 åtminstone. Eller varför inte 100?

Så firas födelsedagen: Det blir ganska lugnt, inget stort kalas. Det blir släkt och barn och barnbarn och andra som vill komma.

På nattduksbordet: Jag läser mest när det regnar. Senast var det Ulf Adelsohns memoarer, vi var arbetskamrater på Saco så jag hjälpte honom med litet fakta från den tiden till boken.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.