Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Gymnasister har svårt klara matematik för mellanstadiet”

Other: Fredrik Sandberg/TT

Ny analys. I årskurs 1 på gymnasiet har hälften av eleverna problem med enkla beräkningar de borde lärt sig på mellanstadiet. De matematiksatsningar som gjorts missar grundproblemet. Klasstorlek och betyg har bara marginell effekt. Avgörande är lärarens insats och kunskaper, skriver två utbildningsforskare.

Svenska skolungdomars relativt sett låga matematikresultat i den senaste Pisaundersökningen har lett till att den politiska debatten åter har fokuserats på skola och utbildning. Resultaten har, såväl i medierna som i akademiska sammanhang, förklarats och bortförklarats. Bland annat ordnade Göteborgs universitet i slutet av januari en hearing med inbjudna forskare och kommunpolitiker som fick kommentera resultaten. Sammantaget gav de en bild som är långtifrån entydig, men alla var ense om vikten av att komma till rätta med svenska ungdomars svaga kunskaper i matematik. Problemet är inte nytt och staten har sedan slutet av 1980-talet pumpat in pengar i utbildningssystemet för att öka elevernas matematikkunskaper. Vi hävdar emellertid att dessa satsningar inte angriper det verkliga problemet.

Från att ha legat konstant men relativt lågt förbättrades elevresultaten i matematik i TIMSS-undersökningen 1995. Därefter har resultaten försämrats i undersökning efter undersökning, när det gäller både Pisa och TIMSS. I Pisaundersökningen 2012 presterade svenska elever signifikant under OECD-genomsnittet i matematik, och alla andra nordiska länder når nu bättre resultat än Sverige.

Pisaundersökningarna testar femtonåriga elever, medan TIMSS-undersökningarna testar elever i årskurserna 4 och 8. Kunskapsnivån är självklart högre i årskurs 8 än i årskurs 4, men Sverige visade en sämre kunskapsutveckling mellan dessa årskurser än flertalet andra länder. I många av de jämförbara länderna lär sig eleverna mer mellan årskurs 4 och årskurs 8 än svenska elever.

Före och under den period då de svenska elevernas resultat har försämrats har staten gjort stora skolsatsningar när det gäller matematik. 1987 fick alla lärare i grundskolan en extra studiedag i matematik, som följdes upp med en fortbildningssatsning under fyra år riktad mot lärarna i låg- och mellanstadiet. I samband med en ny lärarutbildning 1989 erbjöds en kompletteringsutbildning för låg- och mellanstadielärare med inriktning mot matematik och NO. 1999 inrättades ett nationellt centrum för matematikutbildning (NCM), 2003 tillsattes en matematikdelegation med uppdrag att stärka matematikämnet och matematikundervisningen i hela utbildningssystemet, under perioden 2009 till 2011 investerades 352 miljoner i den så kallade Matematiksatsningen och 2014–2016 satsas det 654 miljoner i Matematiklyftet, en kollegial fortbildning som vänder sig till alla lärare i matematik från förskolan till gymnasiet. Men trots dessa satsningar sjunker alltså elevresultaten.

På uppdrag av Skolverket har vi tagit fram det nationella diagnosmaterialet Diamant, som täcker in den grundläggande matematiken i samtliga årskurser i grundskolan. Diagnoserna testar grundläggande begrepp och färdigheter, alltså elevers matematiska verktygslåda, och används i dag inom ett stort antal grundskolor i landet. Detta har gett oss goda möjligheter att studera elevers grundläggande matematikkunskaper. Sammanlagt analyserar vi för närvarande resultaten från flera tusen elever i varje årskurs inom några centrala områden av matematiken. Vi har också resultat från samtliga elever, cirka 1 500, i gymnasiets årskurs 1 i en större mellansvensk kommun. Elevernas resultat talar ett entydigt språk; alldeles för många elever har mycket dåliga kunskaper när det gäller så grundläggande färdigheter som att addera och multiplicera enkla bråk eller hantera enkla procentberäkningar, alltså en typ av färdigheter som utgör en lika naturlig grund när det gäller matematisk problemlösning som läsfärdighet utgör när det gäller att förstå eller skriva en vanlig text.

Dessutom ökar inte eleverna sina matematikkunskaper med åren – elevernas resultat när det gäller begrepp och enkla räkneoperationer är ungefär desamma i åttan som i sexan. Till och med under det första året på gymnasiet har hälften av eleverna problem med grundläggande beräkningar som de borde ha lärt sig under mellanstadiet. Dessa elever har uppenbarligen inte förstått den matematik de läst under sina tidigaste skolår och har heller inte hämtat in dessa kunskaper senare. Detta är anmärkningsvärt och man kan fråga sig hur det är möjligt att en elev går år efter år i skolan utan att lärarna reagerar på att eleven saknar grundläggande matematikkunskaper.

De satsningar som gjorts inom skolan har dock inte i första hand handlat om att uppmärksamma lärarna på elevernas basfärdigheter i matematik utan har snarare handlat om hur undervisningen ska bedrivas. Fokus har förskjutits från innehållet i undervisningen till undervisningens form. Samtidigt trycker exempelvis den amerikanska skolforskaren Liping Ma på den professionalitet som krävs även när det gäller att undervisa om den mest grundläggande matematiken. En av de mer uppmärksammade skolforskarna i dag, den nyzeeländska professorn John Hattie, dömer också ut flera av de förslag som nu lanseras i den skolpolitiska debatten, såväl från höger som från vänster. Mindre klasser kan ha en positiv effekt, men bara marginellt, fler undervisningstimmar kan ha effekt, men bara om de fylls med ett meningsfullt innehåll, betygssystem spelar liten roll och det är inte väsentligt om betyg ges första gången i tredje klass eller i sjätte. I stället är det lärarens insats i klassrummet i kombination med realistiska förväntningar på elevernas lärande som spelar roll. Forskningen visar att det är lärarnas ämneskunskaper i kombination med kunskaper om hur innehållet ska undervisas som är de faktorer som påverkar elevernas resultat mest.

Förhoppningsvis kan det nu pågående Matematiklyftet leda till förbättrade matematikkunskaper hos svenska elever. Denna fortbildning kan ge lärarna förutsättningar att diskutera sin egen undervisning kollegialt och, i bästa fall, förutsättningar att utveckla sin undervisning. Men om förändringen av undervisningen inte kombineras med korrekt, åldersanpassat matematikinnehåll, kommer elevernas resultat knappast att förbättras. Det är därför dags att fästa blickarna mot den matematik som behandlas i klassrummen, och då framför allt på hur grundläggande matematikkunskaper och färdigheter undervisas och uppfattas av eleverna. Först när eleverna får dessa verktyg har de möjlighet att utveckla och fördjupa matematiska begrepp och att använda sina kunskaper vid problemlösning eller, för den delen, när det gäller att förstå valresultat, begreppet bränsleförbrukning eller bildskärmsupplösning. Läraren måste behärska grundläggande matematik för att ha möjlighet att entusiasmera sina elever, bedöma deras kunskaper och ge dem möjlighet att bygga upp sin förståelse i ämnet. Vi anser att det matematiska ämnesinnehållet har försummats inom den fortbildning som hittills erbjudits lärare.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.