”Hälften av provsvaren om klamydia kan vara fel”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Expert på bakteriologi slår larm: Dagens klamydiastatistik som rapporterat en fördubbling av fallen kan vara helt otillförlitlig. När det gäller smitta som överförs vid sexuellt umgänge kan en falsk diagnos få tragiska konsekvenser i individens privatliv. I många grupper är så många som hälften av dem som fått positivt provsvar om klamydia ändå inte smittade, skriver professor Per-Anders Mårdh vid institutionen för kliniska vetenskaper på Lunds universitet. Han menar att man i rapporteringen om klamydians ökning inte tagit hänsyn till att nya känsligare provmetoder togs i bruk i mitten av 90-talet. De kan ge positivt svar utan att personen är smittad. Ett andra test borde ske. Kunskapen om klamydiaspridningen i landet har varit synnerligen dålig. Ibland hittar man inte heller verkliga fall. När en ny variant av sjukdomen dök upp undgick två tredjedelar av de smittade i Dalarna upptäckt trots att de lämnat prov hos sjukvården. Vad det fått för följder för de drabbades förmåga att få barn är okänt, skriver Per-Anders Mårdh.

Expert på bakteriologi slår larm: Dagens klamydiastatistik som rapporterat en fördubbling av fallen kan vara helt otillförlitlig. När det gäller smitta som överförs vid sexuellt umgänge kan en falsk diagnos få tragiska konsekvenser i individens privatliv. I många grupper är så många som hälften av dem som fått positivt provsvar om klamydia ändå inte smittade, skriver professor Per-Anders Mårdh vid institutionen för kliniska vetenskaper på Lunds universitet. Han menar att man i rapporteringen om klamydians ökning inte tagit hänsyn till att nya känsligare provmetoder togs i bruk i mitten av 90-talet. De kan ge positivt svar utan att personen är smittad. Ett andra test borde ske. Kunskapen om klamydiaspridningen i landet har varit synnerligen dålig. Ibland hittar man inte heller verkliga fall. När en ny variant av sjukdomen dök upp undgick två tredjedelar av de smittade i Dalarna upptäckt trots att de lämnat prov hos sjukvården. Vad det fått för följder för de drabbades förmåga att få barn är okänt, skriver Per-Anders Mårdh.

Epidemiologisk övervakning av smittsamma sjukdomar bör inte bara omfatta insamling av data från laboratorier och kliniskt verksam personal, utan också innefatta en noggrann analys av rådata. Information om det epidemiologiska läget bör vara så sann som möjligt och vara sådan att drabbade finner skäl att söka vård där de också kan få råd som förhindrar ytterligare smittspridning. Den bör inte utlösa panikreaktioner i befolkningen och hos myndighetsutövare.

Allt detta har varit särskilt uppenbart under senare veckor i skuggan av hotet av en influensapandemi. Att noga analysera insamlade data gäller också vid över-
vakning av epidemiologiska förändringar över längre perioder. Denna artikel diskuterar epidemiologin, som den rapporterats av myndigheter och som den referats av medierna när det gäller infektioner med Chlamydia trachomatis.

Annons:

Det har rapporterats om minst en fördubbling av antalet klamydiasmittade i Sverige sedan mitten av 90-talet. Frågan är dock i vilken utsträckning den rapporterade ökningen är en laboratorie- och/eller epidemiologisk artefakt.

Vid 90-talets mitt övergick man från ett så kallat Elisa-test till nukleinsyrebaserade tester, vilka är upp mot 50 procent känsligare än den tidigare använda tekniken. Någon korrektion för detta faktum gjordes emellertid inte! I de län där man infört den nya tekniken något år innan övriga län såg man under de närmaste följande åren ingen uppgång, utan snarare en minskning av antalet smittade.

Vid analys av klamydiaepidemiologin måste man notera att de exceptionellt stora barnkullarna från början av 90-talet just nu passerat tonåren. Någon demografisk korrektion har dock inte förekommit när man beskrivit klamydiaepidemiologin i Sverige.

Ett stort antal av de klamydiasmittade hittas genom screening, det vill säga att man tar prov på mottagningar utan direkt misstanke om att individerna har klamydia. Den bild man fått av spridningen av klamydia är därför starkt korrelerad till vilka man testat. Den verkliga klamydiaepidemiologin ser kanske annorlunda ut åldersmässigt än den bild man fått genom hittills oftast screenade grupperna.

För allvarliga sexuellt överförbara sjukdomar, som syfilis och aids, har man traditionellt utfört test med flera tekniker innan man rapporterat att individen verkligen blivit smittad.
I äldre dagar talade man om att olika syfilistester skall ge ”harmoniska” resultat. En enstaka metod kunde vara missvisande.

Om förekomst av en åkomma är ringa inträffar problem med låga så kallade positiva prediktiva värden (PPV), det vill säga att testet kan vara positivt men att individen likväl inte lider av sjukdomen. Nyligen publicerade Attila Frigyesi en artikel under rubriken ”Alla medicinare bör känna till resonemanget kring Bayes’ sats. När är ett positivt test sant positivt?”

Andra har visat på problemets vidd vid screening för klamydia. Om antalet klamydiasmittade antogs vara 10 procent bland 2000 personer blev PPV 91 procent, Det innebär att hos 18 var testet positivt utan att personen var smittad. Om i samma grupp en procent verkligen var smittade blev PPV endast 49 procent. Hälften av dem som testat positivt var inte smittade.

Ett så pass lågt PPV är i dag en realitet vid screening för klamydia i många svenska grupper. Ett nytt prov eller omtest av provet med annan teknik kan öka säkerheten.

Det är svårt för en enskild läkare att veta hur vanlig klamydia är i hennes/hans patientkader, det vill säga hur stort är problemet man har med lågt PPV? Institutioner som samlat in stora mängder provsvar bör returnera en översikt om förekomst av klamydia i uppgiftslämnarnas absoluta närområde och hos personer av olika ålder.

När det gäller smitta som kan överföras vid sexuellt umgänge kan också en falsk diagnos få tragiska konsekvenser för individens parrelation. Detta ställer särskilda krav på denna typ av diagnostik.

När gonorré var högaktuellt på 70-talet löd budskapet på utomhusreklam att ”i kväll får var nittionde svensk gonorré”. Det fanns mängder med moraliska uttalanden om befolkningens promiskuitet. När gonokocksmitta blev ovanligare efter några år tystnade moraliserandet. Att befolkningens sexualvanor skulle drastiskt ha ändrats på mycket kort tid tror nog ingen.

När man i Sverige talar om ändrade sexualvanor jämför man ofta med den ”Nationella sexualvanestudien” från 80-talet. När man delat upp dem som ingick i studien i kön, i tio åldersgrupper, i boende i olika län och i individer i stad respektive på landsbygd (exkluderat uppdelning i etnisk bakgrund, utbildning etcetera) återstod endast enstaka individer i varje grupp.

Denna och många senare sexualvanestudier har haft ett alltför stort bortfall och baserats på dåligt eller ej alls validerade enkäter för att vara helt trovärda. Nu bannar man dagens ungdom för lösaktighet, slarv med kondomanvändning och så vidare. Mycket stoff till påståenden om förändrade sexualvanor har hämtat kraft från den officiella klamydiastatistiken.

Att vår bild av klamydiaepidemiologin baserar sig på resultatet av laboratorietest blev helt upp-enbart för några år sedan när man fick spridning av en klamydiastam (utomlands kallad the Swedish Variant) som inte upptäcktes med det PCR-test som flertalet laboratorier använde. I Skåne fann man att nästan en tredjedel av alla som verkligen var smittade hade negativt klamydiatest, vilket fastställdes vid ett senare genomfört omtest av proven med nytt reagens.

I Dalarna hade nästan två tredjedelar undgått upptäckt trots att de varit i kontakt med sjukvården och lämnat prov. Hela situationen pekar på att vi haft en synnerligen dålig uppfattning om klamydiasmittans utbredning i Sverige. Det tog lång tid att upptäcka att det fanns en ny variant i omlopp. Det är okänt i vad mån utebliven diagnos fått menlig inverkan på de drabbades reproduktiva förmåga.

Att förstå klamydiaepidemiologin i Sverige kräver också att man måste studera befolkningens ”kontaktytor” med de delar av sjukvården som utför klamydiatest. Tar man klamydiaprov på en klinik som inte har de speciella provtagningsrör som fordras eller om man inte har en gynekologisk undersökningsstol? Hur ser det epidemiologiska läget ut bland dem som inte kommit i kontakt med vården?

Det sammanlagda arbetet och kostnaderna för sjukvården att förse myndigheter med data om klamydiasmittade är inte att underskatta. Detta är ett skäl till att insamlade uppgifter bör bli korrekt analyserade och att analyserna blir tillgängliggjorda för uppgiftslämnare och andra, inklusive medierna, som då kan få en tydlig bild av situationen.
 

Fotnot: Elisa-testet är ursprungligen en svensk metod att bestämma äggviteämnen och polysakarider i blod och andra kroppsvätskor. Den är använd vid laboratorier världen runt. Artefakt: av människohand fabricerad produkt eller effekt.

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

stängsel
Foto:All over press

 Förstärker gränsövervakningen. Färre ensamkommande flyktingbarn.

Annons:
Stefan-Lofven-Mattias-Karlsson-500
Foto:TT

 Stefan Löfven kritiserar SD. Talar om ”maktspråk” och ”maktfullkomlighet”. 21  6 tweets  15 rekommendationer  0 rekommendationer

 ”Mycket avancerad cyberattack.” Orsakade omfattande skador på masugn. 24  13 tweets  9 rekommendationer  2 rekommendationer

Smaltugn-stalverk-144
Foto:AFP
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: