Sveriges viktigaste jobb finns i välfärdssektorn, menar Sveriges Kommuner och landsting (SKL) i en aktuell kampanj. Det håller vi som organiserar de anställda med om. Ändå tjänar en barnmorska i genomsnitt 10.000 kronor mindre i månaden än en civilingenjör. En undersköterska tjänar minst 2.600 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare och en socialsekreterare 12.000 kronor mindre än en IT-konsult.

Våra medlemmar har olika utbildningar, yrken och arbetsuppgifter. Men de har en sak gemensamt: De får för lite i lönekuvertet varje månad. Detta eftersom det finns en strukturell lönediskriminering som drabbar kvinnodominerade branscher. Därför presenterar vi i dag 7 förslag för jämställda löner.

Från slutet av 1960-talet till i början av 1980-talet minskade löneskillnaderna mellan kvinnor och män drastiskt. Dels på grund av låglönesatsningar och dels genom kvinnors ökade utbildningsnivå och förvärvsarbete. Sedan hände något. Utvecklingen stannade av och under de senaste 30 åren har löneskillnaderna endast minskat med 3 procentenheter.

År 2010 tjänade kvinnor i genomsnitt 85,7 procent av männens löner. I kronor räknat är skillnaden 4.400 kronor, varje månad. På ett år tjänar män i genomsnitt 52.800 kronor mer än kvinnor vilket motsvarar matkostnaden för en hel barnfamilj. Efter tio år räcker pengarna till att köpa en sommarstuga. Det är alltså inga småsummor det rör sig om. Sammantaget fattas omkring 70 miljarder i kvinnors lönekuvert varje år.

En bidragande orsak till att män oftare blir aktuella för bättre betalda chefspositioner är den ojämställda fördelningen av obetalt hemarbete. Kvinnor är i större utsträckning än män föräldralediga och stannar oftare hemma för vård av sjuka barn. Ett jämnare uttag av föräldraledigheten är därför en viktig del i arbetet mot en mer jämställd arbetsmarknad.

Att utan sakliga skäl betala en kvinna lägre lön än en man för lika eller likvärdigt arbete är förbjudet enligt diskrimineringslagen. Det innebär att två individer som har olika arbeten hos en arbetsgivare har rätt till samma lön om kraven i deras arbeten i form av utbildning, ansvar och arbetsinsats bedöms som likvärdiga och arbetsgivaren inte kan motivera löneskillnaden på annat sätt. Problemet är dock att kvinnor och män i stor utsträckning har olika arbetsgivare. Och då gäller inte längre diskrimineringslagen.

Den svenska arbetsmarknaden är tydligt könsuppdelad. De flesta sektorer är antingen starkt kvinnodominerade eller starkt mans­dominerade. Kvinnor arbetar i stor utsträckning i offentlig sektor, 2009 var tre av fyra offentlig­anställda kvinnor.

Yrken som i huvudsak innehas av kvinnor värderas systematiskt lägre än likvärdiga yrken som i huvudsak innehas av män, trots att yrkena kan antas vara av samma svårighetsgrad. Det finns ett tydligt negativt samband mellan andelen kvinnor i en bransch och hela branschens lönenivå – både bland arbetare och bland tjänstemän. Det innebär att det finns en strukturell diskriminering mot kvinno­dominerade branscher. Denna diskriminering är riktad mot yrken, inte mot individer. Även män i kvinnodominerade yrken drabbas.

Det finns de som hävdar att strukturell diskriminering mot kvinnodominerade yrken inte existerar. Att löneskillnaderna mellan kvinnor och män skulle bero på att kvinnor har sämre utbildning och mindre kvalificerade arbeten och därför har lägre lön. Ingenting kunde vara mer felaktigt.

Kvinnor har i dag en högre utbildningsnivå än män. Det är betydligt fler manliga arbetstagare som endast har grundskoleutbildning och det är betydligt fler kvinnor som har minst en 3-årig eftergymnasial utbildning. Mer än var fjärde kvinna hade 2010 minst en 3-årig eftergymnasial utbildning men endast knappt var femte man. I dag är kvinnorna även i majoritet på doktorandutbildningarna.

Kvinnor har lika, om inte mer, avancerade och ansvarsfyllda arbeten än män. Metoden arbetsvärdering sätter arbetets krav i centrum och är basen för analysen av löneskillnader. Inte bara kraven i arbetet utan också individernas prestationer ska bedömas sakligt. Vem tror att kvinnor generellt presterar sämre än män?

Sveriges Kommuner och landsting (SKL) hävdar, som sagt, att våra medlemmar har Sveriges viktigaste jobb. Men det syns dessvärre inte i lönekuvertet. Om de är så viktiga, varför tjänar de minst? Det är hög tid för både arbetsgivare, myndigheter och regeringen att gå från ord till handling. Det är ovärdigt ett land som Sverige att systematiskt diskriminera och nedvärdera kvinnodominerade yrken.

I vår gemensamma rapport om jämställda och rättvisa löner kräver vi:

1. Att lönerna för kvinnodominerade yrken uppvärderas utifrån den kunskap, de krav och det ansvar som arbetet kräver.

2. Att Medlingsinstitutet får i uppdrag att kartlägga och analysera löneskillnaderna mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken på hela arbetsmarknaden samt att i samarbete med arbetsmarknadens parter föreslå åtgärder.

3. Att ett långsiktigt partsgemensamt arbete startas i syfte att utveckla fler karriärbefattningar och nya karriärvägar inom kvinnodominerade yrken.

4. Att regeringen ser över Medlingsinstitutets uppdrag så att industrins norm för lönebildningen blir förenlig med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken.

5. Att Diskrimineringsombudsmannen inom ramen för sitt tillsynsansvar omgående avdelar resurser för att genomföra systematiska granskningar av arbetsgivarnas lönekartläggningar.

6. Att återinföra uppdraget till Försäkringskassan att verka för jämställd fördelning av uttaget av föräldraförsäkringen.

7. Att införa ”rätt till heltid” i kommuner och landsting för ökad sysselsättningsgrad bland kvinnor.

Annelie Nordström, förbundsordförande Kommunal
Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet
Christin Johansson, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR
Anna Hertting, förbundsordförande Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund LSR
Annika Strandhäll, förbundsordförande Vision