DN Debatt

”Hindra omgående skolor att konkurrera med betyg”

Att staten decentraliserat och konkurrensutsatt skolan utan att värna kunskaperna har varit förödande, menar debattörerna.
Att staten decentraliserat och konkurrensutsatt skolan utan att värna kunskaperna har varit förödande, menar debattörerna. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Så kan nedgången vändas. Alliansen svek kunskapslinjen och nu föreslås mer av kravlös skolpolitik. Men kloka åtgärder kan vidtas nu utan att det kostar något. Att hindra skolors betygskonkurrens och avskaffa IG som betyg är viktigare än mindre klasser och fler lärare, skriver Magnus Henrekson och Johan Wennström.

Allt sedan slutet av 1960-talet har den svenska skolan misskötts av både vänster- och högerregeringar, även av alliansen. I en ny bok har en av oss, Johan Wennström, beskrivit hur den radikala vänstern, socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, efter 1968 slog ner på läraryrkets integritet, frihet och stolthet. Denna nivellering av läraryrket och kunskapslinjen fortsatte på 1990-talet, när de borgerliga styrde skolan. Friskolereformen 1992 omdefinierade relationen mellan lärare och elev till en rent ekonomisk relation mellan producent och konsument. Vidare blev den borgerliga regeringens läroplan och betygsreformen 1994 en draksådd som Sverige skördar resultaten av i dag, i form av betygsinflation och fallande Pisaresultat.

Den borgerliga läroplanen för grundskolan förminskade lärarens formella roll i skolan. Läraren skulle successivt lämna över allt större ansvar för inlärning till eleverna, trots att dessa saknar den nödvändiga kognitiva och emotionella mognaden. Likaså avskaffades den viktiga träningen i karaktärsegenskaper, såsom uthållighet, noggrannhet, omdöme och självdisciplin. I svenska läroplaner före 1994 fanns flera karaktärsdanande inslag, men i en kombination av befrielseliberalism och skräck för detaljreglering avskaffades nu sådana skrivningar om att utveckla goda arbetsvanor hos elever. Denna läroplan gällde i allt väsentligt fram till 2011.

Dessutom infördes ett nytt betygssystem som tog bort standard- och centralprovens betydelse för betygssättningen i grund- och gymnasieskolan. När vinstdrivande aktörer samtidigt fick fri etableringsrätt på utbildningsmarknaden lades den strukturella grunden till dagens problem med betygsinflation och att skolor konkurrerar med betyg snarare än kunskap.

Trots fagert tal använde inte alliansen de åtta åren i regeringsställning till att återupprätta kunskapslinjen och lärarnas status. Alliansen struntade i att försäkra stora skolreformer mot godtycke, sannolikt i kortsiktig förhoppning att få dem genomförda. De egenskaper som utmärker och definierar en förstelärare är mycket allmänt hållna, och den som hoppar av sitt nya uppdrag får behålla den högre lönen. Trots reformen med lärarlegitimationer har det visat sig att stora grupper av ämnesobehöriga lärare kan undervisa i skolan och att tiotusentals legitimationer har utfärdats till lärare utan ämnesbehörighet.

Detta är det skolpolitiska arv som Gustav Fridolin ska ta itu med i egenskap av ny utbildningsminister. Han har lovat att rädda skolan på 100 dagar, vilket vittnar om en skrämmande omedvetenhet om problemens magnitud. Miljöpartiet, som bland annat anser att elever lär sig matematik genom att sjunga och måla, är knappast heller skickat att vända utvecklingen i den svenska skolan. Fridolin ser ut att föreslå mer av samma kravlösa politik som i mycket har präglat skolan hela tiden efter 1968.

Trots hot om motsatsen är det troligt att dagens grundläggande ordning med fritt skolval och en mångfald av utförare, varav en stor del vinstdrivande, kommer att finnas kvar. Hur får man då ett sådant system att ”leverera” studenter som vid avslutad utbildning har betydligt mer kunskaper än i dag? Listan på åtgärder kan göras lång, men låt oss börja med de mest nödvändiga åtgärderna.

1Allra viktigast är att omgående ta bort skolornas möjligheter att konkurrera med betyg. Den genomsnittliga betygsnivån i varje klass eller skola bör bestämmas genom nationella prov som rättas externt, liknande de gamla standard- och centralproven. För den enskilde är detta ett prov i mängden och inom ramen för det snitt som det nationella provet ger, kan lärarna ta hänsyn till varje elevs totala prestation. Skolorna ska inte få veta i förväg i vilka ämnen de nationella proven ges, och snittet på de nationella proven ger också snittet i övriga närliggande ämnen. Lärarna kan fortfarande rätta nationella prov (men anonymiserade och från andra skolor), vilket gör att kostnaden inte ökar.

Rätt utformat garanterar ett sådant system att betygen både blir inflationssäkra och jämförbara mellan skolor. Lärarnas status återupprättas också genom att de slipper vara ”poängsättare” och kan koncentrera sig på läraruppdraget.

2 Avskaffa IG som betyg. Ett IG, eller F i det nya betygssystemet, innebär att en ung person stämplas som värdelös, vilket är förödande för såväl identitet och motivation som för jobbchanser. Det var när IG infördes som andelen som inte fullföljde skolan började skjuta i höjden. F bör avskaffas som betyg, eller också bli poänggivande på den 20-gradiga meritskalan i stället för att ge noll. Låt den blivande arbetsgivaren avgöra om dessa poäng räcker eller ej.

I dag lägger skolledningar mycket resurser på att förhindra ”nollor”, vilket både minskar inriktningen på att lyfta toppen av elever och ökar frestelsen att sänka kraven för att undvika underkänt. Om F avskaffas eller värderas annorlunda poängmässigt kan skolor fokusera mer på kunskapslinjen.

3 Skapa fler vägar in i läraryrket. Den som har dokumenterade ämneskunskaper bör kunna få arbeta som lärare efter att ha klarat ett lämplighetstest. Skolverkets genomgång visar att 40 procent av lärarna på gymnasiet saknar behörighet för de ämnen de undervisar i. Samtidigt är forskningen tydlig med att lärarens ämneskunskaper är särskilt viktiga för elevers resultat.

4 Gör det svårare för vinstdrivande aktörer att få tillstånd. En enkel åtgärd som att kräva bankgaranti eller eget kapital för minst ett års drift i varje skola är sannolikt fullt tillräcklig för att få bort rena lycksökare.

Att staten decentraliserat och konkurrensutsatt skolan utan att värna kunskaperna har varit förödande. Att återuppta kunskapslinjen och sluta stämpla personer som icke godkända utan hänsyn till deras förutsättningar kostar ingenting, och de positiva effekterna kommer inte att låta vänta på sig. Arbetstakten i skolan kommer att stiga, elevernas kunskaper förbättras och läraryrket kommer att bli mer attraktivt. Dessa åtgärder är mycket viktigare än att verka för minskad klasstorlek och fler lärare. Får vi dessa åtgärder på plats, kan Sverige ögonblickligen börja vända den negativa utvecklingen i skolan och läraryrket.