En arbetsgrupp med representanter för de fyra allianspartierna har sedan 2007 arbetat med förslag som berör rennärings- och samepolitiken. I dag presenteras de första resultaten. Det innehåller en historisk förändring av samebyarna som ger alla samer möjlighet att vara medlem i en by. Förslaget innebär också att förbudet mot att driva annan näring än renskötsel avskaffas. Sametingets möjlighet till deltagande i beslutsprocessen stärks genom att regeringen ska konsultera Sametinget vid beredning av lagar eller förordningar som särskilt berör samiska förhållanden och kan anses vara av vikt för den samiska kulturen eller samiska intressen i övrigt. Arbetsgruppens förslag är en del av underlaget för en proposition om rennärings- och samefrågor som planeras till början av nästa år.

Det går inte att sticka under stol med att de rennärings- och samepolitiska frågorna i många fall är komplicerade. Decennier av utredningar utan konkreta resultat är exempel på det, därför är det glädjande att alliansen i dag kan presentera en historisk överenskommelse för en väg framåt i de samepolitiska frågorna. Vår bild är att det finns många positiva exempel att ta vara på och utveckla. Alltför ofta har motsättningar dominerat och därmed även blockerat möjligheten till konstruktiva lösningar.

Samtal och samarbete är den viktigaste vägen till framgång för att skapa långsiktiga förutsättningar för att rennäring, jord-, skogsbruk och annan näringsverksamhet ska kunna verka sida vid sida. En stor del av debatten har handlat om på vilket sätt staten ska gå in och lösa motsättningar. Staten har självklart ett ansvar, inte minst av historiska skäl, men staten kan inte lösa allt. Det ligger också ett ansvar på dem som berörs. Utgångspunkten i vårt förslag är att skapa förutsättningar som gör att olika intressen och näringar kan leva och verka sida vid sida.

Sveriges riksdag beslöt 1977 att samerna är ett urfolk i Sverige. Sverige har också anslutit sig till ett antal internationella konventioner som i olika avseenden tillförsäkrar urfolken vissa rättigheter avseende bland annat möjligheterna att komma till tals i beslutsprocesser. Bland dessa kan nämnas Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, Förenta nationernas konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och Förenta nationernas konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Det är en av våra ambitioner att föreslå förändringar som gör att Sverige tillmötesgår de synpunkter som framförts angående behovet att utvidga samernas möjligheter till deltagande i beslut som rör dem.

En viktig del i den samiska kulturen är rennäringen som i dag bedrivs i samebyarna. Enligt nuvarande lag är det inte tillåtet för samebyn att bedriva någon annan verksamhet än renskötsel, vilket känns föråldrat. Samtidigt påverkas förutsättningarna för renskötseln ständigt av såväl samhällets utveckling som till exempel klimatförändringar. Det är i dag allt färre som kan försörja sig enbart på renskötsel och för att möjliggöra en fortsatt utveckling av samebyn måste förutsättningarna för dess organisation ändras. Det måste vara möjligt att utöva annan näringsverksamhet för att stärka dess ekonomiska förutsättningar. Därför föreslår vi att förbudet mot annan näringsverksamhet än renskötsel i samebyn slopas.

Nuvarande lagstiftning innebär också att det bara är samer som bedriver renskötsel som får vara medlemmar i en sameby. För många samer uppfattas det som ett utanförskap att inte kunna ingå i byns gemenskap, vilket påverkar identiteten som same. Därför föreslår vi att alla som har sitt ursprung från samebyn ska kunna bli medlemmar även om man inte äger renar. Tillsammans med de nya näringsmöjligheterna bidrar det till att stärka och utveckla samebyn. En modernisering av samebyarnas stadgar och organisation behövs även ur jämställdhetsperspektiv. Nuvarande formuleringar om ”husfolket” hör till en svunnen tid och vårt förslag innebär att alla medlemmar i byn ska behandlas lika i lagen oavsett kön.

En viktig fråga i samband med förändringen av medlemskapet i byn är rättigheterna till jakt och fiske. Den sammanvägda bedömningen är att det är alltför ovisst vad en jakt- och fiskerätt för nya medlemmar på sikt skulle ha för konsekvenser. Under dessa förhållanden bör man inte för närvarande göra några ändringar i fråga om rätten till jakt och fiske inom samebyn.

Markägare, samebyar och andra som brukar marken inom renskötselområdet grundar sitt bruk på olika grundlagsskyddade rättigheter till marken. Samebyns medlemmar grundar sin användning av mark på renskötselrätten. Markägare grundar sin användning av mark på äganderätten. Det är en uppgift för de berörda att arbeta för att hitta gemensamma lösningar, men även för staten att förtydliga förhållandet mellan dem. I det förslag som nu sänds ut på remiss föreslås en generell hänsynsregel där både renägare och markägare ska visa skälig hänsyn till varandra. Samtidigt ska den hänsyn som visas till rennäringens intressen inte kunna vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

En återkommande synpunkt i olika granskningar av hur Sverige efterlever de internationella konventionerna är att de svenska samerna som urfolk inte har en tillräcklig möjlighet till effektivt deltagande i de beslut som påverkar dem. För att bättre leva upp till de åtaganden Sverige har föreslår vi att en konsultationsordning införs. Det innebär att regeringen ska konsultera Sametinget vid beredning av lagar eller förordningar som särskilt berör samiska förhållanden och kan anses vara av vikt för den samiska kulturen eller samiska intressen i övrigt.

Regeringen ska innan man lägger fram förslag till riksdagen eller beslutar om förordningar diskutera förslaget med Sametinget med utgångspunkt att hitta en samsyn. I de fall regeringen och Same­tinget inte kan hitta en gemensam syn på frågan kan regeringen lägga fram sitt förslag, men ska då redovisa de synpunkter Sametinget har.

Förslagen som nu presenteras och sänds ut på remiss för synpunkter innebär en stor förändring av samebyns organisation och en förstärkt möjlighet för Sametinget att delta i beredningen av förslag som påverkar dem. Tillsammans med förslag om en generell hänsyn i markanvändningen ger det förutsättningar för att utveckla de samiska näringarna, förhållandet mellan samer och samverkan med det övriga samhället.

Magnus Kindbom (C)
ordförande i arbetsgruppen,
stabschef jordbruksdepartementet

Tomas Tobé (M)
riksdagsledamot

Åke Sandström (C)
riksdagsledamot

Liselott Hagberg (FP)
riksdagsledamot

Gunilla Tjernberg (KD)
riksdagsledamot