På DN Debatt 8/1 är Helena Bross och Ulla Föhrer helt överens om att datorer och modern teknik är lösningen på dyslektikernas problem i skolan. Datorer ska användas redan vid läsinlärningen och tekniska hjälpmedel som finns i dag ska användas för att underlätta skolarbetet för elever med dyslexi/ läs och skrivsvårigheter. Författarna antyder också att det kommer an på den enskilda läraren att förstå problematiken och göra något för att hjälpa eleverna.

Deras förslag är bra, men om de ska kunna genomföras i skolan krävs det stora fortbildningsinsatser för lärarna som plötsligt förväntas klara av att undervisa med hjälp av datorer, digitala skrivtavlor, talsyntes och andra tekniska hjälpmedel. Lärarna ska känna till programvaror och kunna upprätta internetkontakt med sina elever. Då krävs det teknisk support som fungerar på alla skolor, vilket inte finns i dag.

Det bör också finnas tillgång till en central enhet för lärarna där de kan få information om de olika programmen och få hjälp med att välja rätt program till sina elever. Där de kan få reda på vilka läromedel som finns att tillgå digitalt men även kunna beställa nya läromedel som ska vara inlästa. Denna service finns i dag i vissa kommuner men vem ska bekosta detta och hålla allt uppdaterat?

Den stora frågan är vilken tid man tänker sig att lärarna ska använda för att hinna med dessa extra arbetsinsatser? Det tar mycket tid att hitta texter på internet till eleverna, välja ut och läsa in texter på datorn, lägga upp individuella mappar till elever och dessutom hålla muntliga prov med vissa elever, vilka är förslag som författarna lagt fram.

Utan särskilda anslag för att hjälpa elever med behov av särskilt stöd eller öronmärkta pengar för att utveckla lärarnas arbete kommer detta att vara ännu en extra arbetsuppgift som läggs på de redan hårt pressade lärarna.

Om det är så att lärarna bryter mot lagen varje dag när de inte hjälper elever med dyslexi, så borde det får reella konsekvenser för skolorna.

Man kan förvänta sig att Skolverket har uppmärksammat detta problem när de gjort inspektioner och att de har kommit med några förslag på lösningar.

Regeringen borde ta den här frågan om diskriminering av dyslektiker på fullaste allvar och jag hoppas som lärare i grundskolan att vi snart erbjuds aktuell lärarfortbildning och medel till den stora tekniksatsningen.

Åsa Scherrer
lärare med 25 års yrkesvana