På senare år har rättsstaten Sverige förstört livet för ett flertal personer som blivit oskyldigt dömda i uppseendeväckande brottmål och i synnerhet sexualbrottmål. En del av dessa brott har klarats upp i efterhand, men flera hänger kvar som lik i rättsväsendets garderob. Ett av dessa fall är den kontroversiella domen mot min gamla kollega, den före detta skivbolagsdirektören Billy Butt. Han blev 1993 mot sitt nekande dömd till fem års fängelse för våldtäkter på en rad unga kvinnor som hade sökt sig till honom för att få jobb inom showbusiness.
Att Billy Butt fortfarande inte fått upprättelse är onekligen vår tids största rättsskandal. Butt har nu ansökt om resning för åttonde gången i rad. Det är synnerligen hög tid att Högsta domstolen, i stället för att fortsätta skydda kollegerna i underdomstolarna, erkänner felet och rättar till det så att rättsväsendet kan återfå sin heder och trovärdighet.
När Billy Butt blev anklagad förstod jag och många av hans andra kolleger inom den svenska nöjesbranschen att det han gjort inte var våldtäkt. Det handlade om ett klassiskt fult och gammalt trick enligt vilket han, med falska löften om guld och gröna skogar, utnyttjade sin maktposition för att få sex med yngre kvinnor. Kvinnorna hade sökt sig till honom för jobb inom nöjesbranschen, låtit sig snackas omkull av Billy Butts verbala förmåga och därmed ingått i tillfälliga sexuella förhållanden med honom. Att det var ett moraliskt förkastligt förfarande från Butts sida är någonting som han flera gånger erkänt. Men det som mest talar emot påståendet att det var frågan om våldtäkt är det faktum att flera av dem sökte upp honom igen efter samlagen.
Jag träffade flera av dessa kvinnor. De fortsatte söka jobb genom honom trots "våldtäkterna". De rekommenderade också sina bästa väninnor att söka upp Billy Butt för jobbmöten på tu man hand. En av dem gjorde någonting så märkligt som att självmant hamna i hans hotellsäng i London några veckor efter att hon redan enligt egen utsago blivit våldtagen av honom i Stockholm. Ändå blev Billy Butt dömd i samtliga fall och i "Londonkvinnans" fall blev han dömd för två våldtäkter.
Det finns en rad anmärkningsvärda inslag i domen mot Butt. Mest uppseendeväckande är de gammaldags moralvärderingar som präglat rättens ledamöter. Så här skriver Svea hovrätt i domen:
"... även om flickornas kontakter varit föranledda av hans yrkesverksamhet och av deras förhoppningar om att genom honom få arbete i musik- eller reklamsammanhang, så framstår tanken att en ung flicka frivilligt skulle vilja inlåta sig i ett tillfälligt förhållande med en så avsevärt äldre, i det närmaste obekant man inte som näraliggande".
Med en sådan felaktig och minst sagt verklighetsfrämmande grundinställning har rätten, från början, skapat en miljö i vilken Butt omöjligen kunde få en rättvis prövning av sin sak. Vem som helst med ett uns av livserfarenhet begriper att makthavande män och yngre kvinnor har haft detta slags samspel så länge som människan funnits på jorden. Rättens dåliga kunskaper har inte bara förstört livet för Billy Butt. De har skapat en situation där nio kvinnor som i högsta grad försökt utnyttja Butts maktposition och sängvägen fått gratis inträde i nöjesbranschen sedan lyckats framställa sig som offer för sexualbrott.
Domstolarnas dåliga kunskaper är grunden till att Billy Butt blivit felaktigt dömd. Rätten har trott på kvinnornas anklagelser om våldtäkt trots en lång rad omständigheter som borde ha skapat rimligt tvivel. Några av dessa är hur exempelvis en av kvinnorna gick upp ur sängen mitt under vad hon beskrev som en våldtäkt och självmant tog ut sin tampong. Efteråt lade hon sig i sängen igen så att "våldtäkten" skulle kunna fullbordas. En annan berättade hur hon inte skrek under "våldtäkten" därför att Billy Butt hade sagt till henne att man inte får höja rösten i lägenheten på grund av de tunna väggarna. Hon tillade att hon är van vid att respektera folks vilja när hon är hemma hos främmande.
Rättens fastställande av åtalen, trots dessa och en rad andra faktorer av rimligt tvivel, talar starkt för att Billy Butt hamnat hos tjänstemän inom rättsväsendet som saknat kunskaper i yngre kvinnors beteende i våldtäktssituationer. Vem tror exempelvis att en ung svensk kvinna skulle, efter att ha blivit våldtagen, rekommendera sin bästa väninna till våldtäktsmannen? Vem tror att en ung svensk kvinna skulle ta ut sin tampong mitt under en våldtäkt?
Det förekommer ingenting i domarna som talar för att Billy Butt skulle ha brukat våld eller hot om våld. Trodde ledamöterna som dömde Butt att den unga svenska kvinnan är ett sådant offer att hon skulle agera på det sätt som dessa kvinnor gjorde efter samlagen med honom? Samtliga kvinnor låg kvar och sov i samma säng som Butt efter "våldtäkterna" och ingen av dem polisanmälde honom i anslutning till händelserna. Det skedde i stället en lång tid senare efter att det gått upp för dem att Butt blåst andra kvinnor på samma sätt. I ett fall kom polisanmälan efter 4,5 år, i ett annat fall efter 3 år.
Mot denna bakgrund kan man inte undvika att ställa en fråga: Varför polisanmälde dessa kvinnor Billy Butt? Jag är övertygad om att anmälningarna grundar sig på det omfattande massmediala drevet mot Billy Butt i kvällspressen vid denna tid. Kvinnor som hade träffat honom tidigare och haft samlag med honom konfronterades med stora rubriker om Billy Butt som våldtäktsman. I en sådan situation var det lättare för en ung kvinna att falla för självbedrägeriet, av rädsla för en eventuellt fördömande omgivning, än att erkänna att hon faktiskt haft frivilligt sex med Butt för att få jobb.
Det är också troligt att tingsrättens ledamöter blivit påverkade av de massmediala skriverierna i vilka Billy Butt framställdes som en mycket obehaglig person, med krokig näsa och icke nordiskt utseende. Tingsrätten hängde till och med på och skrev i sin dom om Butts särpräglade utseende som knappast kunde ha väckt sinnesro hos en ensam ung flicka.
Vad tingsrättens ledamöter uppenbarligen inte tänkte på var att Billy Butts "särpräglade utseende" hade fyllt tidningarnas löpsedlar under ett flertal år före våldtäktsmålet och att det var just det särpräglade utseendet förenat med hans lika särpräglade sätt som gjorde honom så populär i Sverige på 80-talet.
Jag har känt Billy Butt sedan mitten av 70-talet. Det är en hygglig person med stor empati för sina medmänniskor. Även om man kan ifrågasätta en del av hans metoder är han ändå är en driftig typ. Någon våldtäktsman är han definitivt inte. Givetvis hade han en förmåga att ibland bluffa och reta gallfeber på oss svenskar och även på mig. Hösten 1992 skrev han en artikel på DN Debatt där han, utan gediget underlag, starkt kritiserade min roll som politiker i Sverige.
Trots att vi blivit ovänner ett flertal gånger genom åren har jag ändå fascinerats av Billy Butt som person. Men han begick praktiskt taget vartenda misstag man kan begå som offentlig person. Hans största misstag i livet var att han inte hanterade sin ställning på ett förnuftigt sätt. Han var gapig, skrikig och skrytsam och han utnyttjade sin position för att åstadkomma saker som han annars inte hade kunnat åstadkomma. Och han lekte mycket farliga lekar med journalisterna. Allt detta gjorde honom till ett tacksamt offer för drevet som kom efter våldtäktsanklagelserna.
Trots allt negativt som man kan säga om honom bidrog Billy Butt ändå under 1980-talet stort till svenskt nöjesliv. Han blev en värdig konkurrent till mig och han gav svenska folket en hel del bra musik. När våldtäktsmålet inträffade förlorade Billy Butt en lysande karriär. Billy Butt har i dag blivit betydligt tystare och klokare och han har erkänt sina misstag och försonat sitt moraliska brott. Men hans dåliga moral går inte att jämföra med den dåliga moral som rättsväsendet visat i sin hantering av Butt-målet. Därför måste Högsta domstolen inse behovet av att rätta till detta förskräckliga misstag.
Efter sju avslag har Butt återigen ansökt om resning i Högsta domstolen och saken ska avgöras av fem justitieråd inom de närmaste veckorna. Den här gången har hans advokat Peter Althin presenterat en lång rad nya omständigheter som talar för att Butt blivit falskt anklagad för brottet våldtäkt. Det finns nya och icke tidigare hörda vittnen som haft kontakt med några av kvinnorna efter deras möten med Butt. Vittnenas uppgifter talar emot att kvinnornas skulle ha blivit våldtagna av Butt.
Rättsväsendets hantering av sexualbrottmål under 90-talet kan inte annat än kritiseras hårt. Mål efter mål har dömts fel. Resning efter resning har beviljats. Flera män har fått sina liv förstörda av rättsväsendets inkompetens.
Den enskilda svenska medborgaren kan helt enkelt inte lita på att domstolarna dömer korrekt i dessa mål där ord står mot ord. Justitieråden i Högsta domstolen måste vakna upp och inse att rättssäkerheten i dessa mål är oacceptabelt låg. Billy Butts mål är ett typexempel på detta.
Billy Butt har sagt att eftervärldens dom kommer att bli hård mot det svenska rättsväsendet. Och jag undrar om det inte är dags att rättsväsendet, genom att rätta till misstaget i målet Billy Butt, undviker eftervärldens hårda dom.
Bert Karlsson