Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

"Hopslagna AP-fonder ger miljarder i ökad avkastning"

Fem fonder bör bli tre. AP-fonderna är omoderna och präglade av ett föråldrat synsätt på kapitalförvaltning. Detta har ett högt pris som i slutändan påverkar förutsättningarna för en stabil allmän pension, skriver Mats Langersjö i den så kallade Buffertkapitalsutredningen som i dag lägger fram sitt förslag.

Buffertkapitalsutredningen, som i dag lägger fram ett slutligt förslag till regeringen, föreslår att dagens struktur med fem AP-fonder avvecklas och att den övergripande administrationen och förvaltningen av buffertkapitalet samlas i en ny myndighet, Pensionsreservsstyrelsen. Syftet är effektivisera och anpassa placeringsregler samt struktur och styrning av förvaltningen till väsentligt ändrade omvärldsförutsättningar.

Tre mål ska därmed bättre kunna uppfyllas: ett bättre bidrag till pensionssystemets finansiella stabilitet från buffertkapitalet, en tydligare och mer transparent struktur som ökar verksamhetens legitimitet hos allmänheten samt en god miljö för professionalism och långsiktighet i förvaltningsorganisationen.

Buffertkapitalet, som vid senaste årsskiftet var cirka 870 miljarder kronor, har en central funktion som ”demografisk buffert” i pensionssystemet. Kapitalet ska kunna användas för att bidra till pensionssystemets finansiering under perioder då systemets finansiella ställning försvagas, till exempel i samband med stora pensionsavgångar. Sverige har ett pensionssystem som i många aspekter anses vara ett av de mest moderna och robusta i världen. Samtidigt är AP-fonderna omoderna och präglade av ett föråldrat synsätt på kapitalförvaltning och styrning.

Det är först när det regnar som man märker att taket läcker. De parallella strukturerna, brist på styrning och placeringsreglerna för första-fjärde AP-fonderna, samt Sjätte AP-fondens udda roll som riskkapitalaktör har medfört mycket stora kostnader.

Ekonomikonsulterna Ernst & Young har på utredningens uppdrag analyserat vad suboptimeringen kostat det svenska pensionssystemet. Deras slutsats är att avsaknaden av samarbete och samordning i administrationen av fonderna kostar cirka 250 miljoner kronor per år. Utredningen bedömer också att de strukturella problemen har kostat minst en procent årligen i förlorad avkastning. Det innebär nästan nio miljarder kronor per år, eller närmare 80 miljarder kronor de senaste tio åren i möjlig utebliven avkastning. Den ineffektiva fondstrukturen har ett högt pris, som i slutändan påverkar förutsättningarna för en stabil allmän pension.

Förutsättningarna för effektiv förvaltning av buffertkapitalet, eller Pensionsreserven som utredningen föreslår som nytt namn, har förändrats dramatiskt under de senaste tio åren. Den globala tillväxtkartan har ritats om, nya instrument och tillgångsslag har utvecklats. Finans- och skuldkriser samt en IT-bubbla har gjort att de flesta omvärderat gamla sanningar om pensionsförvaltning.

Det måste dock framhållas att det finns mycket goda grundförutsättningar för en bra förvaltning av pensionsreserven. En framgångsrik aktör på kapitalmarknaderna ska agera långsiktigt, vara en stor aktör på marknaderna samt kunna attrahera kompetens. En moderniserad förvaltning av pensionsreserven kan uppfylla samtliga dessa kriterier.

AP-fonderna har i dag en unik ställning bland de statliga myndigheterna. Varken regering eller riksdag tar huvudansvaret för verksamheten i stort. Fondernas inbördes oberoende gör att det saknas förutsättningar för ett gemensamt ansvarstagande för pensionsreservens roll i pensionssystemet. Regeringen har inte de senaste tio åren utvärderat om de olika mål som fonderna satt upp för sin egen förvaltning är relevanta och förenliga med fondernas övergripande uppdrag, att förvalta fondmedlen på sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för pensionssystemet.

Ett centralt skäl till att samordna den övergripande administrationen av förvaltningen är att få ett tydligare huvudmannaskap med helhetsperspektiv. Eftersom pensionsreserven spelar en central roll i pensionssystemet bör Pensionsreservsstyrelsen samarbeta närmare med Pensionsmyndigheten, som har samlad kunskap om pensionssystemets finansiella ställning och kommande demografiska utmaningar, vilket påverkar risktolerans och förväntad avkastning för förvaltningen av pensionsreserven.

Pensionsreservsstyrelsen ges rollen som kapitalägare vars uppgift är att uppnå högsta möjliga avkastning inom vald risknivå. Själva förvaltningen sker självständigt i tre fonder med tre oberoende och självständiga fondstyrelser inom myndigheten. Myndighetens styrelse utser fondstyrelserna, beslutar ett övergripande gemensamt mål för fondstyrelsernas förvaltning, utvärderar fondstyrelserna och fastställer riktlinjer för ägarstyrning samt riktlinjer för miljö och etikhänsyn i investeringsverksamheten.

Arbetet med etiskt och miljömässigt ansvarsfulla investeringar av pensionsmedlen bör stärkas och ges en mer framträdande roll än i dag. Myndigheten ska samordna fondernas stödfunktioner såsom IT och portföljadministration i syfte att minska förvaltningskostnaderna.

Regeln om att varje fonds investeringar får utgöra max två procent av det totala börsvärdet behålls. Den samlade ägarandel på den svenska börsen kan därmed inte överstiga sex procent. Även röstandelsbegränsningen om max tio procents ägarandel i noterade innehav behålls. Begränsningarna har inte någon negativ effekt på förvaltningen av pensionsreserven men torde minska de farhågor som finns om maktkoncentration.

Utredningen presenterar också ett alternativt förslag där pensionsreserven samlas i en enhetlig fond, vilket skulle ge ännu bättre riskkontroll och mer kostnadseffektiv förvaltning. De flesta jämförbara och framgångsrika internationella pensionsreservsfonder har likande strukturer.

I ett läge då AP-fondernas samlade ägande på den svenska börsen uppgår till 1,7 procent av det samlade börskapitalet är diskussioner som förevarit om maktkoncentration mindre relevant. Mer angeläget är istället att finna praktiska lösningar som leder till bättre förutsättningar för förvaltningen av pensionsreserven att bidra med avkastning som stärker pensionssystemet till fördel för nuvarande och kommande pensionärer.

Mats Langensjö

Särskild utredare, översyn av AP-fondernas regelverk (Buffertkapitalsutredningen)