DN Debatt

”Humaniora nödvändigt för ett kreativt näringsliv”

Skolans bildningsansvar. Humaniora och estetiska ämnen är inte tillräckligt prioriterade i den svenska skolan. Det är oroande. Konst och kultur är helt avgörande för näringslivets utveckling och en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle, skriver finansmannen Robert Weil.

Vi har alla med intresse följt debatten de senaste åren om den bristande bildningen i samhället i stort och i näringslivet i synnerhet. Jag är en del av näringslivet och måste tyvärr sälla mig till dem som oroas.

I snart femtio år har jag ägnat mig åt att analysera företag, betrakta omvärlden och göra affärer. Det som mer än något annat format mitt sätt att se på min omvärld är att jag redan som barn fick följa med mina föräldrar till viktiga kulturinstitutioner, varefter jag själv upptäckte de mer experimentella konstuttrycken. Mitt kultur- och samhällsintresse har därefter följt mig genom livet och genomsyrat hela mitt sätt att vara och verka.

Jag har alltid drivits av övertygelsen att konst och annan kulturverksamhet ska integreras med näringslivet och betraktas som lika betydelsefulla. Mitt företag Proventus engagemang i den experimentella konsten började med Magasin 3 och kom sedan att även omfatta scenkonsten och dansen. Tillsammans med våra omvärldsanalyser har erfarenheterna från de kreativa processerna inom konst och kultur format också vårt arbete i stort.

Bildningsprocessen är dock för viktig för att enbart vila på enskilda föräldrars intresse, insikt och ekonomiska förutsättningar. Därför måste ansvaret för bildning och kreativ träning också läggas på skolan, redan i de första klasserna där förutsättningarna att utveckla barnens kreativa förmåga är som störst.

Mitt slag för humaniora handlar inte om dess förmåga att få näringslivet att föra sig i de fina salongerna. Det handlar i stället om att den är helt avgörande för näringslivets utveckling och en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle. Det handlar om att vidga perspektiven, att utnyttja, träna och utveckla vår kreativa förmåga och att lära oss respektera och uppskatta kulturella skillnader. Det är bara på det sättet vi kan förbättra vår förmåga att fatta ansvarsfulla och välgrundade beslut.

Humaniora är inte tillräckligt prioriterad inom den svenska skolan. Det gäller inte minst de estetiska ämnena som inte längre är obligatoriska i gymnasieutbildningen. Detta är en allvarlig signal som får effekter genom hela samhällssystemet. Svårigheten att mäta estetiska förmågor och kvaliteter får inte vara en ursäkt för att avskaffa dessa ämnen i gymnasieutbildningen.

Ett uttalat mål från utbildningsminister Jan Björklund är att gymnasieskolan ska inriktas mot framtida anställningsbarhet, men jag menar att det sker på bekostnad av allmänbildningen. Humaniora i vid mening utgör inte heller självklara moment i de yrkesinriktade utbildningarna på högskolenivå.

Min uppfattning är att innovation och tillväxt är förutsättningar för stabila samhällen. Men hur ska det gå till, om grundutbildning och forskning alltmer ensidigt inriktas mot naturvetenskap utan koppling till humaniora och kreativa ämnen? Hur ska vi få en förståelse för hur kreativitet formas? Kreativitet som i sin tur leder till innovation och tillväxt.

Hur ska vi veta vilken innovation vi behöver om vi inte har förmågan att sätta oss in i människors förutsättningar och samhällets förändringsprocesser? Hur ska vi få insikt om vilka utmaningar vi kommer att möta i framtiden, en framtid som kommer att innebära enorma omvälvningar, hög komplexitet, konstant mångtydighet och svåra dilemman som just därför behöver perspektiven, diskussionerna och reflektionerna?

Vi måste öka den breda allmänbildningen och den kreativa träningen, naturvetenskap och humaniora måste gå hand i hand. På samma sätt som när det gäller färdigheten i de naturvetenskapliga ämnena, måste den humanistiska bildningen och den kreativa träningen börja tidigt, inte delas upp i isolerade yrkesskolor. Återinför därför de estetiska ämnena som obligatoriska ämnen i gymnasieutbildningen. Hitta former för att ge dessa ämnen värdeomdömen som ger dem samma status som de traditionellt kunskapsorienterande ämnena. Vi behöver människor som är utbildade och tränade i att forma ett bättre samhälle och i att förhålla sig till en marknad i konstant förändring. Detta kommer att ge den bästa framtida anställningsbarheten.

I dag tas visserligen vissa initiativ på universitetsnivå för att också erbjuda ”liberal arts”-program (naturvetenskap och samhällsvetenskap integrerade med humaniora), men historiskt har humaniora haft en mer central plats i utbildningen. Det är inte bara i Sverige som humaniora nu tycks få en alltmer styvmoderlig behandling. Den amerikanska professorn i filosofi och juridik, Martha C Naussbaum, lyfter i sin bok ”Why democracy needs the humanities” (2010) fram humaniora som essentiell för att skapa de kritiskt tänkande och empatiska medborgare som behövs i ett demokratiskt samhälle och varnar för att den humanistiska bildningen fått ge vika för ämnen mer fokuserade på ekonomisk tillväxt.

Även representanter för det amerikanska näringslivet och utbildningsväsendet oroas. Ekonomiutbildningarnas utformning med sina begränsade perspektiv på natur, samhälle och kultur bidrog faktiskt till krisen 2008 – det är tankeväckande. I en nyligen gjord utredning, ”Heart of the matter”, riktad till den amerikanska kongressen, framhålls också riskerna med det minskande forsknings- och utbildningsstödet för liberal arts.

Utredningen pekar på att den nuvarande ensidiga betoningen på naturvetenskaplig forskning riskerar att urholka USA:s intellektuella styrka.

Jag månar om att våra barn ska få möjligheten att utveckla sin fulla potential i en skola som förmår att integrera naturvetenskaperna med en samhällsvetenskaplig och humanistisk bildning; en skola som förmår odla barnens naturliga nyfikenhet och frågvishet och som förmår dem att se samhället utifrån så många perspektiv som möjligt, även perspektiv som nödvändigtvis inte är deras egna, inte minst eftersom flertalet av våra barn kommer att jobba i yrken som inte finns i dag och tillsammans med människor som har sina rötter i andra kulturer än den egna.