Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Hundratals liv per år räddas om vården koncentreras”

Att träning ger färdighet verkar för de flesta av oss självklart. Bland kirurger och hälso- och sjukvårdspersonal har detta diskuterats länge, men lite har hänt, skriver artikelförfattarna.
Att träning ger färdighet verkar för de flesta av oss självklart. Bland kirurger och hälso- och sjukvårdspersonal har detta diskuterats länge, men lite har hänt, skriver artikelförfattarna. Foto: Juice REX

Utredningsförslag i dag. Cirka 500 fler patienter årligen skulle vara i livet om komplicerade operationer koncentrerades så att läkarna fått mer träning. Eftersom så lite har hänt de senaste decennierna talar vi om tusentals patienter som har dött eller fått komplikationer på grund av långsamma beslutsprocesser, skriver tre utredare.

I dag överlämnas till regeringen en utredning om hur den högspecialiserade vården bör organiseras och utvecklas. Hundratals liv kan räddas och många hundra komplikationer undvikas varje år om hälso- och sjukvården kan organiseras så att personalen får en möjlighet att specialisera sig i större omfattning än i dag. Den högspecialiserade vården behöver koncentreras och det behövs en tydligare nationell styrning.

År ut och år in avlider hundratals patienter i onödan i Sverige för att hälso- och sjukvårdspersonalen inte haft förutsättningar att träna tillräckligt. Tusentals åtgärder görs på svenska sjukhus såsom till exempel diagnostik, operationer, medicinska eller psykiatriska behandlingar och en hel del av dessa är komplicerade och kräver stor erfarenhet för att lyckas. Den vetenskapliga litteraturen visar entydigt att sjukhus och personal som behandlar många patienter har bättre resultat än de som inte får chansen att träna. Generellt minskar risken att dö eller få komplikationer efter operation desto fler ingrepp som gjorts på sjukhuset eller av operationsteamet. Studierna har främst gällt kirurgi, men även när det gäller andra medicinska tillstånd så är det viktigt med träning.

Närhet och tillgänglighet till vården är en fråga som diskuteras flitigt i den hälso- och sjukvårdspolitiska debatten, men det är kvalitet som patienter och allmänhet tycker är viktigast.

Att träning ger färdighet verkar för de flesta av oss självklart. Bland kirurger och hälso- och sjukvårdspersonal har detta diskuterats länge, men lite har hänt. Det är inte personalens fel utan beror på strukturella problem i den svenska hälso- och sjukvården. En analys av hur mycket av komplicerade kirurgiska ingrepp som koncentrerats sedan år 2000 visar enbart en marginell koncentration av vården efter fjorton år. Ingen har tagit ett helhetsgrepp och med Sveriges decentraliserade hälso- och sjukvårdssystem med 21 fristående landsting har beslutsprocesserna varit långsamma.

 

De stora universitetssjukhusen har inte alltid de bästa patientresultaten, sannolikt beroende på svårigheter att leda stora organisationer med väldigt många uppgifter, en högre personalrörlighet och höga kostnader. Forskningen visar att sjukhus med fler än 400-600 vårdplatser har nackdelar ur effektivitetssynpunkt.

 

För att få en grov uppskattning av konsekvensen för patientsäkerheten har vi tillsammans med Socialstyrelsen analyserat data från de nationella patient- och dödsorsaksregistren. Vi har studerat risken för patienterna att avlida 30 dagar efter operation fördelat på hur många operationer som sjukhuset gjort av respektive typ. För att data ska bli jämförbara har hänsyn tagits till patientens ålder, kön, sjuklighet och operationens svårighetsgrad och om operationen var akut eller planerad.

Risken att dö inom 30 dagar var till exempel 23 procent högre om sjukhuset gjorde färre än 10 operationer per år jämfört med sjukhus som gjorde fler än 100 operationer per år av respektive typ. Skulle alla sjukhus göra minst 100 operationer per år av respektive ingrepp skulle uppskattningsvis drygt 370 fler patienter överleva årligen. Betydligt större vinst än om nollvisionen i trafiken realiserades. Dessutom har patienterna en högre risk att avlida om volymen är låg även efter 30 dagar.

En försiktig bedömning är att cirka 500 fler patienter årligen skulle vara i livet om volymerna höjdes. Till detta kommer ökade risker för komplikationer och längre vårdtider. Eftersom lite har hänt under de senaste decennierna talar vi om tusentals patienter som har dött eller fått komplikationer.

Vårt uppdrag har varit avgränsat till den högspecialiserade vården, men analyserna har visat att inte bara den allra mest högspecialiserade vården vinner på att koncentreras. Träning ger färdighet även för höft- och knäledsoperationer, bröst- och prostatacanceroperationer, det vill säga vanliga åtgärder som kanske inte räknats som högspecialiserad vård. Vi har därför valt att dela in begreppet högspecialiserad vård i nationell respektive regional. Nationell är sådan som bör erbjudas nationellt, men inte i samtliga sex sjukvårdsregioner. Regional högspecialiserad vård är däremot sådan vård som ska finnas i varje sjukvårdsregion, men hos ett begränsat antal vårdenheter.

För att räknas som högspecialiserad vård ska vården vara komplex och kräva en viss volym (riktmärke minst 50-100 åtgärder per år och sjukhus samt 30 åtgärder per år och behandlare), multidisciplinär kompetens och/eller stora kostnader/investeringar. Vår bedömning är att nationell högspecialiserad vård kan omfatta upp till 4-5 procent av sjukhusvården och regional högspecialiserad vård upp till 10-15 procent av sjukhusvården. Den högspecialiserade vården är alltså av begränsad omfattning, men är resursintensiv och kostsam. En koncentration behövs därför både med hänsyn till patientsäkerheten och av effektivitetsskäl.

Hur ska arbetet med högspecialiserad vård organiseras?

Vårt förslag innebär att Socialstyrelsen får ett utökat ansvar för att samordna och styra arbetet med att koncentrera den högspecialiserade vården. Sakkunniggrupper med professionella medicinska experter och patientföreträdare får i uppgift att bedöma vad som ska vara högspecialiserad vård. Medicinska experter och patienter har enligt vår uppfattning bäst möjligheter att bedöma vad som behöver koncentreras. Baserat på detta underlag beslutar sen Socialstyrelsen vad som ska vara nationell högspecialiserad vård, men överlämnar underlagen om vad som ska vara regional högspecialiserad vård till landstingen som rekommendationer.

En koncentration av vården innebär inte med nödvändighet att alla resurser ska koncentreras till de stora universitetssjukhusen. De har inte alltid de bästa patientresultaten, sannolikt beroende på svårigheter att leda stora organisationer med väldigt många uppgifter, en högre personalrörlighet och höga kostnader. Forskningen visar att sjukhus med fler än 400-600 vårdplatser har nackdelar ur effektivitetssynpunkt.

Mindre sjukhus har alla möjligheter att bedriva god vård, men har svårt att upprätthålla dygnet runt-jour alla årets dagar och har med nödvändighet inte möjlighet att ha högsta kompetens på alla områden. Det är bättre om de fokuserar på färre områden där de har högre volymer. På flera platser i landet har mindre sjukhus fått ett större ansvar för till exempel ortopediska operationer som höft- och knäled. Vi tror denna utveckling måste fortsätta även på andra områden.

Utöver huvudförslaget tar vi upp andra förslag som kan underlätta koncentrationen av den högspecialiserade vården, till exempel: 

Storregioner istället för många landsting skulle underlätta nivåstruktureringen. Indelningskommittén har också till uppgift att komma med ett sådant förslag.

Kvalitetsdata från högspecialiserade enheter bör vara tillgängliga för allmänheten.

En bra hälso- och sjukvård är till för patienterna. Låt egenintressen och regionalpolitik stå tillbaka för patienternas bästa. Vi hoppas att alla kan samlas kring ett förslag som vi är övertygade om årligen kommer rädda hundratals patienters liv och förbättra livskvaliteten för ännu fler.

Läs mer. DN Debatt
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.