För 60 år sedan slog Europa in på en ny väg. Den 9 maj 1950 uppmanade Frankrikes utrikesminister Robert Schuman Europas länder, särskilt Tyskland, att delta i ett gemensamt politiskt projekt. Så nära inpå andra världskrigets slut var det ett djärvt steg mot fred och försoning, som innebar att krig mellan europeiska länder inom unionen nu är otänkbart. Unionens attraktionskraft påskyndade kommunismens sammanbrott och det kalla krigets slut. Steg för steg har Europas regeringar funnit sätt att gemensamt lösa sina konflikter. Blodiga slagfält har ersatts av Bryssels förhandlingslokaler – ett oerhört framsteg.

Det började med sex länder som handlade med kol och stål på Robert Schumans, Konrad Adenauers och de andra grundarnas tid. I dag finns en union – med 27 demokratier och 500 miljoner medborgare – som sträcker sig över den europeiska kontinenten, från Finland till Portugal och från Irland till Rumänien. Vi har världens största gemensamma marknad, en gemensam valuta för 16 av medlemsländerna, gemensamma gränser, gemensamma politiska institutioner, ett gemensamt förflutet och en gemensam framtid.

Det är inte alltid lätt att samarbeta. Vi gör det därför att vi vinner på det, blir starkare och får fler möjligheter. Men ibland innebär det också att ett lands problem påverkar alla. När man väl har bestämt sig för att arbeta i ett gemensamt syfte för allas nytta måste man också vara beredd att tillsammans möta oväntade hinder. Solidariteten betyder ingenting om den enbart visas vid framgång.

Vår framgångsrika historia räcker inte för att bygga en gemensam framtid. Varje generation måste på nytt övertygas om att vi behöver unionen.

Varför fortsätter våra 27 länder att samarbeta? Därför att de 27 regeringarna inser att de i dagens globaliserade värld inte längre ensamma kan garantera sina medborgares välfärd och säkerhet. Även om de inte är överens om allt, och ibland har vitt skilda uppfattningar, föredrar alla 27 regeringarna att vara med i det europeiska sammanhanget i stället för att stå utanför. 

Men varför behövs du i detta projekt? Jo, därför att ingen regering klarar sig utan folkets stöd. Jag vill därför berätta vad du får ut av det och hur du kan bidra.

Europeiska unionen innebär många praktiska fördelar för konsumenter, resenärer och företagare. Nuförtiden kan man billigt flyga till städer och stränder på hela kontinenten. Telefonsamtal inom unionen kostar en bråkdel av vad de brukade kosta. Du kan köpa produkter från alla EU-länder. Du behöver inte längre köa vid gränsövergångarna. Det är enkelt att studera utomlands. Som broschyrerna från Bryssel ivrigt påpekar är ”Europa” öppet med frihet och möjligheter.

Men vi måste vara uppriktiga. Inför en kris som den vi står inför i dag har sådana praktiska fördelar inte tillräcklig tyngd. Politikerna måste ge övertygande svar även på de svåra frågorna. Varför har till exempel 15 EU-länder och Internationella valutafonden IMF beslutat att låna ut 110 miljarder euro för att hjälpa Grekland och säkra eurons framtid, och varför anser vi 27 EU-länder att västra Balkan – en för inte så länge sedan svårt krigsdrabbad region – ska ansluta sig till EU någon gång i framtiden? Dessa frågor handlar inte bara om praktiska möjligheter för en del, utan de gäller existensiell stabilitet och fred för alla.

Som ordförande för Europeiska rådet, där 27 stats- och regeringschefer, inklusive Sveriges statsminister, möts för att diskutera de möjligheter och problem som vi européer har gemensamt, riktar jag mig nu till dig på deras vägnar. Vi begär inte att du ska vara entusiastisk och vifta med EU-flaggan eller att du ska stämma in i fredskören. Vi ber bara om din uppmärksamhet. Vi vill att du ska vara medveten om att när vi förhandlar om en överenskommelse eller löser en aktuell kris ligger det ofta mer i vågskålen än överenskommelsen eller krisen. I dessa kritiska ögonblick står ofta Europas öde på spel. Tillsammans försvarar vi en dyrbar skatt.

Låt mig påminna om vad vi försvarar. Européerna har en gynnad ställning i världen. Man avundas vår politiska stabilitet, vår välfärd, våra sociala system och den europeiska livskvaliteten. De 500 miljoner män och kvinnor som bor i EU är bland de mest välutbildade i världen. Vi är världens största handelspart. Detta är något som vi kan var stolta över. Det visar på vår unika förmåga att utvecklas med tiden, samtidigt som vi bevarar vårt arv och historia. Vi har fortfarande den förmågan.

I vår föränderliga värld är andra regioner på väg att överträffa oss ekonomiskt. Våra jobb och vårt inflytande kan stå på spel. Nationalism eller populism är inte svaret. För att försvara våra europeiska värderingar, intressen och arbetstillfällen måste vi fortsätta att agera gemensamt, och när vi agerar individuellt måste det göras i en gemensam anda. I dagens värld måste vi särskilt utforma en kraftfullare ekonomisk politik och en mer enhetlig utrikes- och klimatpolitik. Jag är glad att alla medlemmar av Europeiska rådet är beredda att ta på sig detta gemensamma ansvar.För 60 år sedan inledde Robert Schuman och de andra ett gemensamt projekt. De länder som anslöt sig har klarat sig bra. Det gäller inte längre bara ”Bryssel”. Det handlar om välstånd, säkerhet och ett gemensamt öde för 500 miljoner människor i 27 demokratier.

I dag ber jag bara om en sak: stanna upp ett ögonblick och inse att alla européer är en del av detta.

Herman Van Rompuy
Europeiska rådets ordförande