Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Ideella kvinnojourer utesluts när kommuner upphandlar”

Bild från Alla kvinnors hus i Stockholm.”Landets ­kommuner står nu inför ett vägval: att rasera eller fördjupa relationen med de ideella kvinnojourerna”, skriver debattörerna.
Bild från Alla kvinnors hus i Stockholm.”Landets ­kommuner står nu inför ett vägval: att rasera eller fördjupa relationen med de ideella kvinnojourerna”, skriver debattörerna. Foto: Ann-Sofie Rosenkvist

Ta vara på kompetensen. I Botkyrka upphandlas just nu kommunens skyddade boende i en marknadsprocess som helt utesluter de kvinnojourer som jobbat med frågan i många år. Gör i stället som i Sigtuna, där ett unikt samarbetsavtal undertecknas i dag, skriver företrädare för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR.

Anställd personal dygnet runt, året om. Säkerhetsdörrar, säkerhetsfönster, insynsskydd och videoövervakning.

Exemplen är hämtade från Botkyrka kommuns kravspecifikation i en pågående upphandling av skyddat boende för våldsutsatta personer. Den långa listan kräver en personaltäthet och storskalighet som helt utesluter ideella kvinnojourer från att delta. Dygnet runt-bemanning och skalskydd är omotiverat för den stora majoriteten kvinnor och barn som bor på skyddat boende. Det kan till och med vara kontraproduktivt i processen att återta makten över sitt eget liv. I stället är stödets kvalitet av högsta vikt. Kvinnojourerna är den aktör som har längst erfarenhet och störst kunskap på området, och kvaliteten på jourernas stöd har lovordats i granskningar.

Upprörande nog är Botkyrkas upphandling enbart viktad på pris och inte kvalitet. Den aktör som uppfyller hela kravlistan och är billigast vinner upphandlingen och får uppdraget. I ett svep utesluter alltså kommunen de ideella kvinnojourerna, till förmån för stora vårdkoncerner som Attendo och Capio som är de enda som kan pressa priserna.

Frihet från mäns våld är en mänsklig rättighet, en välfärdsfråga och ett samhällsansvar som slås fast i socialtjänstlagen. De allra flesta kommuner tar sitt ansvar genom att samarbeta med ideella kvinnojourer och tjejjourer som arbetar mot mäns våld ur ett maktperspektiv. Till exempel kan socialtjänsten erbjuda kvinnor plats på kvinnojourens skyddade boende och betala per natt. De kan hänvisa kvinnor och tjejer till ideella jourer för stödsamtal och hjälp i vardagen. Kommunen ersätter jouren för enskilda uppdrag eller delfinansierar verksamheten. Det är en kortsiktig, otillräcklig och osäker finansiering.

När kommunerna nu vill komma ikapp och ta ett större ansvar gör de det på olika sätt. Ett är att bygga vidare på befintliga samarbeten med ideella jourer och formalisera dessa i avtal. Detta görs allt mer och är välkommet. Rättstryggheten ökar och relationen mellan civilsamhälle och kommun stärks.

Ett annat är att initiera offentliga upphandlingar av skyddade boenden i ett försök att pressa in stöd och skydd i den kommunala byråkratin. I dag upphandlas alltifrån grus och maskiner till social omsorg i en ambition att säkra kvalitet, motverka korruption och främja konkurrens. Men är offentlig upphandling rätt sätt att säkra kvalitet för stöd och skydd till kvinnor och barn utsatta för mäns våld?

Kunskapen om våld är generellt låg på kommunernas socialförvaltningar och ännu lägre på upphandlingsenheterna. Myndigheten IVO konstaterade tidigare i år att kommunerna saknar mål, kartläggningar och uppföljning för sitt arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn, att omsättningen på personalen som arbetar med området är stor, samt att våld i nära relationer inte har varit prioriterat inom socialtjänsten. Grundutbildning om våld saknas i utbildningar för relevanta yrkesgrupper. Mot bakgrund av detta får Botkyrka kommun här agera varnande exempel på hur det kan det gå när lagen om offentlig upphandling (LOU) appliceras på en del av jourernas verksamhet, utan att ansvariga politiker eller chefer övervägt konsekvenserna. Att frågan inte behandlats med större respekt och seriositet är ett tecken på dess låga prioritet.

Våldsutsatta kvinnors och barns bästa är centralt för SKR och våra 120 medlemsjourer. Därför har vi fördjupat oss i regelverken kring offentlig upphandling och under lång tid fört samtal med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Socialstyrelsen och enskilda kommunledningar. Att frågan om upphandling väcks är en naturlig följd av att det offentliga samhället tar en aktivare roll i att stötta och skydda våldsutsatta kvinnor, ett område som ideella jourer tagit i princip hela ansvaret för i nära 40 år.

Att vårt ojämställda samhälle har brustit i att motverka den yttersta konsekvensen av just ett ojämställt samhälle – mäns våld mot kvinnor – borde inte förvåna någon. Bygget av välfärdssamhället utgick från mannen som norm. Mäns våld mot kvinnor ingick inte i den svenska självbilden och därmed inte i det offentliga samhällets ansvar. I stället fick kvinnor bygga upp ett parallellt, ideellt välfärdssystem för att stötta och skydda kvinnor och barn.

Decennier av feministiskt påverkansarbete har gett resultat. I dag står det i statens jämställdhetspolitiska mål att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det råder ingen tveksamhet kring att kommunerna har ansvaret att säkerställa stöd och skydd. Nu ska ett arbete som utförts av det civila samhället sammanfogas med det offentliga. Som alltid när två världar möts krävs lyhördhet och respekt och noggranna konsekvensanalyser.

LOU reglerar vilka köp myndigheter måste upphandla (de som överstiger ett så kallat tröskelvärde) och hur en upphandling ska ske. Knäckfrågan är om stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor ska betraktas som ett ”köp” som faller under LOU eller inte. Experter på området är eniga om att det rättsliga läget är oklart. Därför ligger mandatet hos den politiska ledningen. Att konkurrensutsätta kvinnojourerna genom att skapa och stimulera en ny marknad är ett mycket ideologiskt beslut som får stora konsekvenser.

Tyvärr har vi den senaste tiden sett flera olyckliga exempel i bland annat Botkyrka kommun och Södermanlands län nio kommuner. Utifrån ovan förda resonemang kommer vi att tillsammans med en av våra kvinnojourer att överklaga Botkyrka kommuns upphandling i förvaltningsrätten.

För det finns alternativ. I dag sker en historisk handskakning i Sigtuna mellan kommunstyrelsens ordförande, Lars Bryntesson (S), och Kvinno- och Tjejjouren Sigtunas ordförande, Marie Unander-Scharin, då kommunstyrelsen beslutar om ett så kallat idéburet offentligt partnerskap (IOP). Överenskommelsen är den första av sitt slag mellan en kommun och en ideell kvinno- och tjejjour. Den inkluderar en förutsägbar och långsiktigt finansering av jourens grundverksamhet. Kommunen lyfter in kvinno- och tjejjouren i det kommunala välfärdssystemet utan att inskränka på dess roll som självständig civilsamhällesorganisation. Det är ett betydelsefullt erkännande av den särställning jouren alltid har haft.

Landets kommuner står nu inför ett vägval: att rasera eller fördjupa relationen med de ideella kvinnojourerna. Att som i Sigtuna sluta ett långsiktigt avtal mellan kvinnojour och kommun, som inkluderar finansiering och är baserat på partnerskap, ömsesidighet och kvalitet, är att ta ansvar och sätta våldsutsatta kvinnor och barn främst.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.