I snart ett kvarts sekel har jag som journalist, debattör och författare drivit frågor om rättssäkerhet, kvinnors utsatthet och invandrares rättigheter. Allt detta arbete underkändes fullständigt på Dagens Nyheters debattsida i förrgår. Av alla illvilliga och lögnaktiga påhopp jag utsatts för under debatten kring min 15 år gamla dokumentärroman "Gömda" tar detta verkligen priset.

På DN Debatt låter man tre män, Max Fredriksson, Magnus Lindgren och Björn Lagerbäck, ta heder och ära av mig med en lång rad lögner och felaktiga sakuppgifter. De tre männen anklagar mig för rasism, sexism och dubbelmoral.

Låt oss granska påhoppen, ett efter ett. Låt oss börja med dubbelmoralen.

"Å ena sidan hänger hon i boken "Gömda" ut en invandrare med arabiskt ursprung - mannen med de svarta ögonen - och menar att han aldrig kan anses ha sonat sitt brott", skriver de bland annat. Debattörerna lyckas här med konststycket att få in två sakfel i en och samma mening.

Jag har aldrig "hängt ut" någon i mina dokumentärromaner. Det är detta delar av debatten handlar om: att jag har förändrat så mycket i karaktärernas bakgrundsbeskrivningar att ingen verklig person har gått att identifiera.

Dessutom påstår debattörerna att jag hävdar att mannen i fråga aldrig kan sona sitt brott. Denna uppgift är fullständigt tagen ur luften. Tvärtom är jag en av få debattörer i Sverige som verkligen driver frågan att människor ska få avtjäna sina straff och sedan gå vidare. Lagen måste vara lika för alla. Åsikter om evigt fördömande av det slag som debattörerna pådyvlar mig är mig fullständigt främmande.

Debattörerna skriver vidare om Maria Erikssons ex-fästman: "Vi menar inte att han är oskyldig. Han har utan tvivel begått kvinnofridskränkningar." Detta är fullkomligt felaktigt. Lagrummet om kvinnofrid tillkom tio år efter att mannen dömts för misshandel. Det är häpnadsväckande att de tre männen, som påstår sig vara "experter", inte har kunskap i den frågan.

Debattörerna kritiserar sedan att jag valt att samarbeta med en litterär agent som dömdes för misshandel av sin sambo vid ett tillfälle för åtta år sedan. De hävdar att detta bevisar min dubbelmoral. Tvärtom stärker det min ovan redovisade ståndpunkt, nämligen den att människor självklart ska kunna gå vidare efter avtjänat straff.

Därefter kommer debattörerna med en fullkomlig praktlögn. De fortsätter att kritisera min agent och påstår att "Marklund tillsammans med kollegan Jan Guillou drivit en kampanj med syfte att anklaga den misshandlade kvinnan (agentens sambo, min anmärkning) för att ha ljugit ihop hela historien". Detta är helt horribelt. Det är sant att jag och Jan Guillou delar många uppfattningar, bland annat i Palestinafrågan och gällande överdrifterna kring rapporteringen av den islamistiska terrorismen, men i det aktuella fallet tycker vi olika. Jag har aldrig någonsin hävdat att kvinnan ljugit.

Vidare hävdar debattörerna att "den kvinnomisshandel han (Maria Erikssons ex-fästman) blivit fälld för är mildare än den hennes agent begick". Detta är - åter igen - helt felaktigt. Min agent fick 70 timmars samhällstjänst för en misshandel. Det är tillräckligt illa, men han erkände sitt brott, tog sitt straff och började gå i terapi. Maria Erikssons ex-fästman, däremot, dömdes till fängelse för tre fall av kvinnovåld.

Så till detta med sexismen och rasismen. Mycket har jag beskyllts för genom åren, men att vara en kvinnohatande rasist var nytt. Vanligtvis brukar skällsorden vara de omvända.

Låt oss ta rasismen: Syftet med boken "Gömda" var att låta en misshandlad kvinna tala till punkt. Inte att smutskasta araber. Tvärt emot vad debattörerna hävdar så är jag en av få debattörer som, exempelvis, driver frågan att så kallat hedersvåld inte är ett kulturellt problem, utan ett strukturellt. Jag vet inte hur många gånger jag påpekat att majoriteten av allt kvinnovåld i Sverige, det dödliga såväl som det icke dödliga, utförs av svenska män. Att jag dessutom driver frågan om fördelarna med att ta emot många invandrare har givit mig högar av hotbrev.

Och låt oss ta sexismen: Att, som de tre männen gör, fullkomligt bortse från de hundratals artiklar, debattinlägg, böcker, tv-program och seminarier som jag producerat i frågan om feminism, kvinnovåld och kvinnors rättigheter under 25 års tid faller tillbaka på debattörerna själva.

Att utnyttja det drev som går mot mig just nu, och pådyvla mig åsikter jag inte har och lägga ord i min mun som jag aldrig har sagt, är inte bara oetiskt och ohederligt. Det är ren opportunism.

LIZA MARKLUND
Författare