Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Inför amorteringskrav för att bromsa bostadslånandet”

Rätt penningpolitik. Sveriges utmaning är tudelad: Å ena sidan behöver företagen stimulans och ökad efterfrågan. Å andra sidan måste hushållens skuld­upp­byggnad dämpas. Efter räntesänkningen bör nu amorteringskrav införas så att ­belåningen ­hejdas och Sverige står starkt även framöver, skriver riksbankschef Stefan Ingves.

Riksbankens besked att sänka styrräntan till noll har fått stor uppmärksamhet och det är bra. Vi vill sända en tydlig signal att vi fokuserar på inflationsmålet, framför allt för att det tjänar Sverige väl som ankare för pris- och lönebildningen.

Samtidigt har det också förts en intensiv debatt om den förda penningpolitiken. Låt mig ge min syn på detta och avsluta med några reflektioner om vägen framåt.

Det går bra för Sverige. Nästa år bedömer vi att BNP ökar med 2,7 procent – en god tillväxt i rådande osäkra världskonjunktur. Det finns de som liknar Sverige med Japan, med sina perioder av låg tillväxt och fallande priser, men Sverige har ett betydligt bättre utgångsläge:

Sverige har klarat av den senaste finanskrisen med tillväxt alla år utom det värsta krisåret 2009. BNP har vuxit med mer än 6 procent sedan dess, jämfört med euroområdets 1 procent. Även BNP per capita har utvecklats gynnsamt i en internationell jämförelse.

Svenska hushåll fortsätter att konsumera i god takt och företagen tycks i stort få de krediter de anser sig behöva. Kreditsystemet fungerar och har gjort så hela tiden.

Efter krisen har dessutom sysselsättningen och arbetskraften ökat i Sverige, till skillnad från flertalet västländer. Sysselsättningsgraden i Sverige har legat väsentligt över USA och euroområdet.

Det är svårt att tro att en sådan utveckling kommit till stånd utan hjälp av en någorlunda väl avvägd penningpolitik.

Den låga inflationen är en global utmaning. Det vi tampas med är en alltför låg inflation, men den utmaningen delar vi med många länder. Inflationen är nu 0,3 procent frånräknat effekten av räntesänkningarna (KPIF). Företagen i våra enkäter uppger att de har svårt att höja priserna, att efterfrågan är för låg och att konkurrensen är hård. Vi behöver skaffa oss bättre kunskap om hur nya beteendemönster påverkar, till exempel att konsumenter i dag väsentligt lättare och snabbare kan jämföra priser. Till skillnad från hur det brukar se ut vid geopolitisk oro har oljepriserna denna gång fallit trots att världskonjunkturen har stärkts. Sannolikt beror det på såväl dämpad internationell efterfrågan som på ett ökat utbud av skiffertillgångar. De låga livsmedelspriserna är också ett globalt fenomen som håller tillbaka inflationen. Prisbeteendet styrs med andra ord även av faktorer utanför Sverige.

Svensk penningpolitik är expansiv och effektiv. Kritikerna har hävdat att vi har hållit räntan för hög och att vi borde ha sänkt snabbare för att stimulera efterfrågan mer och öka inflationen. Men då glömmer man att direktionen har sänkt räntan från 2 procent ner till noll sedan 2011. Höjningen från 0,25 till 2 procent strax efter krisen ska ses i ett läge där svensk ekonomi växte med nära 6 procent och inflation låg nära målet. En så stark ekonomisk utveckling motiverar en mindre stimulerande räntenivå.

Den som fördjupar sig i protokollen kan lätt se att skillnaderna i direktionen handlade om lämplig tidpunkt för höjning, men alla var överens om att räntorna skulle behöva höjas. Även de i direktionen som ville ha en jämförelsevis lättare räntepolitik förordade till exempel i juli 2011 att styrräntan skulle höjas gradvis till 3,8 procent i mitten av 2014, vilket bara var marginellt under majoritetens bana. Det stämmer att vi har kommunicerat aktivt kring skulderna för att få frågan på agendan, men höjningarna hade i huvudsak ett konventionellt penningpolitiskt syfte.

Dessutom har marknadsräntorna i Sverige följt reporäntan mycket väl. Både svenska hushåll och företag har mött låga räntor, det senaste året dessutom lägre än euroområdet – trots att ECB:s styrränta har varit lägre. Det är ett kvitto på att penningpolitiken verkar effektivt, och är även en anledning till att vi har ridit ut krisen på ett relativt lindrigt sätt.

Det är möjligt att en ännu mer expansiv penningpolitik hade höjt inflationen något. Men då ska man i rättvisans namn också ta med att reala räntan har varit extremt låg eller negativ sedan 2009. Dessutom hade Sverige vid den tiden inget ramverk för makrotillsyn på plats för att bromsa skulduppbyggnaden hos hushållen. De åtgärder som har införts därefter har inte varit tillräckliga.

Inflationen kommer att stiga. Det finns de som hävdar att räntesänkningarna inte räcker. Mot detta talar att Riksbankens direktion sänkt räntan kraftigt, fördröjt tiden för första höjning och att penningpolitiken hittills haft gott genomslag i de sluträntor som hushåll och företag möter.

Sänkningarna av den svenska reporäntan ger synbar effekt men det tar, som alltid, tid innan de fullt ut slår igenom. Våra egna prognoser, liksom internationella bedömares, ger en bild av att globala tillväxten stiger. Det gynnar svenska exportföretag och det finns sannolikt också en gräns för hur länge svenska företag kan och vill skjuta upp sina prishöjningar. Riksbankens direktion kommer dessutom att avvakta med räntehöjningar tills inflationen tydligt tagit fart.

Skulderna måste hanteras. Däremot är direktionen oroad över vad detta innebär för hushållens skuldtillväxt. Svårigheten för Sverige är att vi har två problem som vi har dragits med sedan krisen. Företagen behöver stimulans så att efterfrågan tar fart, medan hushållen skulle behöva dämpa sin skulduppbyggnad. Det går inte att ha två olika styrräntor, därför behöver man hitta en annan väg.

Hushållens bolån ökar för närvarande med 6 procent i årstakt – vilket är mer än dubbelt så snabbt som BNP och nästan dubbelt så snabbt som hushållens disponibla inkomster. Samtidigt har bostadspriserna fortsatt att öka. Det finns ett tydligt mönster genom historien att finansiella kriser ofta föregåtts av hög skuldsättning och snabb tillväxt i krediter och fastighetspriser.

Att direktionen driver på i denna fråga beror på att bekymmer här alltid landar i centralbankens och skattebetalarnas knä. Men jag vill vara tydlig med att detta inte är en fråga som en enskild aktör kan lösa, utan det krävs samarbete mellan olika politikområden och myndigheter. De åtgärder som kommer att krävas är måhända inte alltid populära men det kommer inte att bli lättare längre fram – särskilt inte den dag räntorna stiger.

Det behövs flera åtgärder för att hantera denna situation, men ett bra steg på vägen är att införa ett amorteringskrav. Här är det självklart viktigt att göra en lämplig dosering så att skulder och bostadspriser bromsas och att ett kraftigt fall i bostadspriserna undviks.

Det är hög tid att trycka på bromsen så att skulduppbyggnaden hejdas och svenska hushåll står väl rustade att även framöver klara såväl konjunkturuppgångar som nedgångar på ett stabilt och säkert sätt.

Rättelse 2014-11-05 13:22
I en tidigare version av artikel var kurvorna i grafiken felaktiga.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.