DN Debatt

”Inför avdragsrätt för den som skrotar utsläppsrätter”

Utformningen av systemet för utsläppshandel har den paradoxala effekten att utsläppen blir lika stora oavsett hur mycket förnybar kraft vi bygger ut, skriver Magnus Nilsson.
Utformningen av systemet för utsläppshandel har den paradoxala effekten att utsläppen blir lika stora oavsett hur mycket förnybar kraft vi bygger ut, skriver Magnus Nilsson. Foto: TT

Effektivt sätt att minska utsläpp. Om man inför en avdragsrätt för personer och företag som köper outnyttjade utsläppsrätter och skrotar dem skulle EU:s utsläppsbubbla kunna krympa med mer än de samlade utsläppen från svenska personbilar, och det skulle bara kosta staten 250 miljoner kronor per år, skriver Magnus Nilsson.

Nuvarande regler för EU:s utsläppshandel innebär att det totalt ska utfärdas ytterligare cirka 54 miljarder utsläppsrätter (varje utsläppsrätt ger rätt för de cirka 12.000 anläggningar som ingår i systemet - tung industri och energianläggningar - att släppa ut ett ton koldioxid). 2067 ska den sista utsläppsrätten utfärdas, sedan är det stopp.

Systemets utformning får den paradoxala (någon skulle säga bisarra) effekten att utsläppen blir lika stora oavsett hur mycket vindkraft eller solkraft vi bygger ut, oavsett om vi behåller, bygger ut eller avvecklar kärnkraften och oavsett om vi inom Europa eldar mycket, lite eller inget kol och så vidare.

Det som avgör utsläppens storlek är uteslutande dels hur många utsläppsrätter som utfärdas, dels hur många av de utfärdade utsläppsrätterna som utnyttjas för utsläpp.

Därför finns det i nuläget egentligen bara två sätt att se till att de framtida utsläppen blir lägre än 54 miljarder ton. Det ena är att minska den framtida utgivningen av nya utsläppsrätter. Det kräver ändringar i den EU-gemensamma lagstiftningen och är inget som svenska politiker på egen hand kan besluta om.

Den andra möjligheten är att uppmuntra innehavare av utsläppsrätter att annullera dessa innan de utnyttjats för att täcka utsläpp. Här skulle svenska lagstiftare kunna agera på egen hand.

 

I motsats till supermiljöbilspremien och både rot- och rutavdragen är det svårt att se att en skattereduktion för att köpa in och annullera utsläppsrätter i sig skulle ha några oönskade fördelnings- eller regionalpolitiska effekter.

 

När det gäller den första möjligheten, att minska utgivningen av nya utsläppsrätter, händer det spännande saker. Den 15 juli publicerade EU-kommissionen ett förslag som innebär att utgivningen av utsläppsrätter trappas ned snabbare än med dagens lagstiftning. Med kommissionens förslag minskas antalet tillkommande utsläppsrätter från 54 till 45 miljarder, och utgivningen av nya utsläppsrätter upphör redan 2057.

Förslaget är inte kommissionens eget påfund utan en beställning från EU:s toppmöte i oktober 2014, och därför kan man räkna med att det kommer att godkännas i den politiska processen.

När det gäller den andra möjligheten – att skrota redan utgivna utsläppsrätter – har den rödgröna regeringen möjlighet att göra en insats redan i samband med höstens budgetproposition.

Ända sedan utsläppshandeln startade för tio år sedan har privatpersoner och företag som inte ingår i systemet kunnat medverka till att antalet utsläppsrätter som är tillgängliga för utsläpp minskas helt enkelt genom att köpa outnyttjade utsläppsrätter och annullera dem innan de utnyttjats för utsläpp. På den brittiska organisationen Sandbags hemsida kostar det för närvarande cirka 95 kronor att få en utsläppsrätt annullerad. Hos Naturskyddsföreningen är priset 170 kronor per ton.

Annullering av utsläppsrätter är ett av få exempel på hur nytt privat kapital, utan krav om ekonomisk avkastning, kan bidra till att minska utsläppen från verksamheter inom utsläppshandeln utöver vad lagstiftningen tvingar fram. Regering och riksdag skulle kunna locka fler att bidra genom att tillåta avdrag på skatten när man köpt in och annullerat utsläppsrätter.

De regler för gåvor till vissa ideella föreningar som alliansregeringen införde innebär att man som privatperson kan erhålla en skattereduktion på högst 25 procent av det belopp man skänkt, dock högst 1 .500 kr per år. Under senare år har skattebetalare gjort gåvoavdrag på drygt 1 miljard kronor per år, vilket årligen orsakat ett skattebortfall för staten på 260-270 miljoner kronor.

Med en liknande möjlighet vid inköp och annullering av utsläppsrätter skulle en skattereduktion på maximalt 1 .500 kr som utnyttjas i lika hög grad som avdraget för gåvor till ideella föreningar, till en årlig kostnad för statskassan på 250 miljoner kronor varje år kunna krympa EU:s utsläppsbubbla med 12–13 miljoner ton vilket är mera än de samlade utsläppen från de svenska personbilarna.

Beräkningen baseras på ett avdrag på 20 kronor per utsläppsrätt, en otroligt låg åtgärdskostnad satt i relation till det mesta stat och kommun i övrigt gör på klimatområdet – som jämförelse är skattebetalarnas bidrag till den så kallade supermiljöbilsbonusen (med synnerligen oklar klimatnytta) i år 215 miljoner och koldioxidskatten på villaolja och drivmedel över 1. 000 kronor per ton koldioxid.

I motsats till supermiljöbilspremien och både rot- och rutavdragen är det svårt att se att en skattereduktion för att köpa in och annullera utsläppsrätter i sig skulle ha några oönskade fördelnings- eller regionalpolitiska effekter. Det talar i sin tur för att man borde tillåta högre skattereduktion per person än vid gåvor till ideella föreningar (behövs det något tak alls?) och kanske dessutom även utvidga avdragsmöjligheten till företag.

Fakta. Utsläppsregler

• Hur stora utsläppen av växthusgaser inom EU får vara styrs av två regelverk:

• Direktivet om utsläppshandel, som reglerar utsläppen från cirka 12 .000 anläggningar inom tung industri, kraft- och värmeproduktion samt flyget.

Ansvarsfördelningsbeslutet (”Effort-Sharing Decision”), som sätter individuella tak för utsläppen från trafik, småskalig uppvärmning, jordbruk, lätt industri med mera inom respektive EU-land.

2014 kom cirka 43 procent av utsläppen i EU-länderna från verksamheter inom utsläppshandeln och 57 procent från verksamheter under ansvarsfördelningsbeslutet.

För varje ton koldioxid anläggningarna inom utsläppshandeln släpper ut måste deras ägare i efterhand överlämna en utsläppsrätt till EU-kommissionen, annars hotar dryga böter. För 2014 överlämnade företagen drygt 1,8 miljarder utsläppsrätter.

Varje år utfärdar Kommissionen nya utsläppsrätter. 2013 utfärdades knappt 2,1 miljarder utsläppsrätter. Årligen minskas det antal nya utsläppsrätter som utfärdas med 38,5 miljoner. Av detta följer att den totala mängd som (med nuvarande lagstiftning) kommer att utfärdas är knappt 58 miljarder och att den sista utsläppsrätten kommer att utfärdas 2067.

Under ett antal år har utsläppen från de berörda anläggningarna varit lägre än det antal nya utsläppsrätter som utfärdats. Detta har lett till att de berörda företagen och marknadsaktörer samlat på sig ett överskott av utsläppsrätter, vilket i sin tur har pressat ned priset på utsläppsrätter.

Dagens artikelförfattare
  • Magnus Nilsson, miljökonsult, författare till boken ”Uppdatera klimatpolitiken. Klimatpolitisk handbok för en ny regering”
Läs mer. DN Debatt