Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Inga hållbara argument för betyg redan i fjärde klass”

Alliansregeringens utredare Martin Ingvar och förre skolministern Jan Björklund vid presentationen av utredningen som föreslår betyg från fjärde klass.
Alliansregeringens utredare Martin Ingvar och förre skolministern Jan Björklund vid presentationen av utredningen som föreslår betyg från fjärde klass. Foto: TT

Brister i utredningen. Utredningen bakom förslaget om betyg i fjärde klass är ­bristfällig. Det vetenskapliga stödet för tidiga betyg är mycket svagt. ­Skolans ­reformarbete bör i stället inriktas mot att stärka lärares kompetens, skriver Kungliga ­Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola.

En av alliansregeringens sista åtgärder var att ge professor Martin Ingvar i uppdrag att utarbeta ett förslag om att betyg ska kunna införas från och med årskurs 4 i grundskolan. En viktig del av uppdraget var att redovisa de forskningsbaserade argumenten för tidiga betyg. Resultaten redovisas i Utbildningsdepartementets promemoria En bättre skolstart för alla: bedömning och betyg för progression i lärandet (U2014/4873/S). Vi menar dock att utredningen inte redovisar hållbara argument för tidiga betyg och att ett beslut om betyg från årskurs 4 inte skulle vila på vetenskaplig grund. Det vore dessutom ett beslut som ytterligare skulle belasta lärarkåren.

Martin Ingvars främsta argument för tidiga betyg är att frånvaron av betyg i årskurs 1–7 sammanfaller med en period av snabbt sjunkande elevresultat. Betygen i åk 3 och 6 avskaffades med införandet av Lgr80 (Läroplan för grundskolan 1980), varför vi enligt Ingvars argument borde observera sjunkande elevresultat från ungefär mitten av 1980-talet. Men så är inte fallet. Svenska elever i åk 3 och åk 8 hade läs­resultat i internationell toppklass i en läsundersökning år 1991, och elever i åk 8 hade mycket goda resultat i matematik och naturvetenskap enligt en annan internationell undersökning år 1995. Elevresultaten började falla en bit in på 1990-talet och detta har alltså knappast något med frånvaron av tidiga betyg att göra.

Ingvar stöder också sin tes på en undersökning genomförd av IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) år 2010, där effekterna av avskaffandet av tidiga betyg i samband med Lgr80 utvärderats. Enligt denna studie fanns det inte någon generell effekt av betyg, men man drog slutsatsen att frånvaron av de tidiga betygen missgynnade vissa svagpresterande grupper av elever.

En annan undersökning av samma reform (Klapp m fl: The effect of being graded on later achievement: evidence from 13-year olds in Swedish compulsory school. Educational Psychology, 2014) fann inte heller några generella effekter av tidiga betyg, men däremot en negativ effekt av betyg i åk 6 på studieresultat i åk 7 för elever med lägre kognitiv förmåga.

Ingvar lägger fram ytterligare argument för tidiga betyg, som att många OECD-länder har sådana, att de ger en grund för systematisk uppföljning, och att de genom sin tydlighet ­underlättar kommunikationen med föräldrarna. I den mån dessa omständigheter är av betydelse för elevernas lärande borde de dock ha fått genomslag i de ovan redovisade undersökningarna.

Sammanfattningsvis drar vi slutsatsen att det inte finns stöd i vare sig svensk eller internationell forskning för att tidiga betyg skulle ha positiv effekt på elevernas lärande. Att då ändå föreslå att tidiga betyg skall införas framstår som obefogat. Den svenska skolans politiska nutidshistoria erbjuder tillräckligt många avskräckande exempel på vad som kan hända när snabba förändringar utan stöd i forskningen genomförs.

Genomförandet av den föreslagna betygsreformen skulle dessutom innebära en stor belastning på dem som är verksamma i skolan. Den konsekvensanalys som Ingvar presenterar ger förmodligen en underskattning av denna belastning. Exempelvis nämns inget om behov av ytterligare nationella prov, eller om omskrivna kursplaner och kunskapskrav för att stödja den tidiga betygssättningen.

I utredningsuppdraget ingick även att lämna förslag om hur forskningsbaserade bedömningsstöd för läsning/skrivning och matematik ska kunna införas för att tidigt identifiera elever som är i behov av särskilt stöd eller extra stimulans. Förslagen i denna del av utredningen framstår som väl övervägda. Framförallt finns en god grund för att hävda att bedömningsstöd kan ge positiv effekt på elevernas lärande. Det handlar om en form av så kallad formativ bedömning, där läraren använder bedömningsinformation för att anpassa undervisningen för att möta elevernas behov. Forskningen har visat att formativ bedömning har mycket god effekt på elevernas lärande till skillnad från betyg. En förutsättning är dock att lärarna ges möjlighet att utveckla sin kompetens i användning av bedömningsstöden. Att lärares ämnesdidaktiska kunskap spelar stor roll för elevernas kunskapsutveckling är känt sedan länge, och flera aktuella studier befäster denna slutsats ytterligare. Skolans reformarbete bör därför inriktas mot att stärka lärares kompetens och professionella roll.

Ur en politisk synvinkel har frågan om betyg och frågan om fortbildning av lärare helt olika karaktär. I vilken årskurs betyg skall ges är något som politiker enkelt kan förändra genom ett beslut. Betygsfrågan tenderar också att användas som tillhygge i partipolitiken. Att öka lärares ämnesdidaktiska kunskap har inte någon sådan partipolitisk karaktär men kräver tilldelning av resurser och att förutsättningar skapas för att lämplig fortbildning skall kunna utarbetas, genomföras och upprätthållas. Matematiklyftet, som för närvarande pågår och som initierades av Alliansregeringen, är ett exempel på en sådan fortbildningssatsning. Åtgärder av denna karaktär får mindre uppmärksamhet i medier, men det är inte i den politiska diskussionen i medier som våra elevers framtid avgörs utan i skolan.

Regeringen avser att tillsätta en skolkommission som skall åtföljas av en parlamentarisk referensgrupp. Vår förhoppning är att kommissionen och politikerna nu tar ett långsiktigt och ansvarsfullt grepp om skolan. Att införa tidigare betyg utan systematisk kunskap om att detta har positiva effekter vore olämpligt.

Kungl. Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola:

Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik, Göteborgs universitet

Bengt Gustafsson, professor emeritus i teoretisk astrofysik, Uppsala universitet

Sven-Olof Holmgren, professor emeritus i elementarpartikelfysik, Stockholms universitet

Per Olof Hulth, professor emeritus i experimentell astropartikelfysik, Stockholms universitet

Lena Kjellén, professor i medicinsk glykobiologi, Uppsala universitet

Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi, Uppsala universitet, ordförande i akademiens arbetsgrupp Framtidens skola

Ulf Lindahl, professor emeritus i medicinsk och fysiologisk kemi, Uppsala universitet

Ola Helenius, biträdande föreståndare, Nationellt centrum för matematikutbildning, Göteborgs universitet

Per Kornhall, oberoende expert i utbildningsfrågor

Britt Lindahl, universitetslektor i ämnesdidaktik, Högskolan Kristianstad

Pernilla Nilsson, professor i naturvetenskapernas didaktik, Högskolan i Halmstad

De sju första medlemmarna i listan ovan är ledamöter av Kungl. Vetenskapsakademien.

De sju första medlemmarna i listan

De sju första medlemmarna i listan ovan är ledamöter av Kungl. Vetenskapsakademien.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.