Inom kort sätter Ship to Gaza åter segel och vi kommer att få bevittna ännu en politisk propagandaföreställning – på tydlig kontrakurs mot ett samlat världssamfund och utan reella humanitära bevekelsegrunder.
Den humanitära situationen i Gaza har i själva verket aldrig varit den sanna drivkraften för organisationen i fråga. Den svenska Ship to Gaza-kampanjen sjösattes den 15 augusti 2009 med ett manifest som utan att blinka talar om nödvändigheten av att ”avveckla den terroristiska israeliska staten”. En tvåstatslösning med en israelisk och en palestinsk stat avfärdas. Det är Staten Israels existens som här är den stora stötestenen.
Ett samstämmigt världssamfund har avrått från en ny flottilj som obehövlig och oansvarig. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon ser med ”oro på...potentiella nya flottiljer till Gaza som kan provocera fram en onödig konfrontation”. Även EU har deklarerat att de är emot ett nytt Ship to Gaza.
Sverige ansluter sig fullt ut till världssamfundets ståndpunkt. Sveriges regering konstaterar att AHLC, samordningsorganet för bistånd till palestinierna, ”uppmanat alla som vill bidra till att förbättra situationen i Gaza att använda existerande landövergångar för att leverera stöd och avstå från provokationer”. Detta gäller som sagt konstruktiva parter – dit hör inte Ship to Gaza.
Inga hinder eller kvantitativa begränsningar föreligger heller för att föra in hjälpsändningar via de etablerade landkanalerna, i samverkan med FN och Palestinska Myndigheten. Det välfungerande, nära samarbetet är en förutsättning för att olovligt material inte skall falla i händerna på Hamas.
EU och de bidragsgivande länderna har under våren uttalat att man ”välkomnat den israeliska regeringens positiva åtgärder för att öka införseln av konsumtionsvaror till Gaza”. I ett gemensamt uttalande från Israel och FN meddelades i dagarna att byggmateriel för ytterligare 100 miljoner dollar nu kommer att transporteras in i Gaza. Röda Korsets representant Mathilde Redmatn konstaterade så sent som för någon månad sedan att det inte råder någon humanitär kris i Gaza.
Israel har för sin del, liksom förra året, erbjudit sig att landvägen leverera allt biståndsmateriel som flottiljen tänkt föra med sig. Detta har avvisats av arrangörerna bakom Ship to Gaza.
Den svenska regeringen har också konstaterat att Israel ”enligt folkrätten [har] rätt att kontrollera om fartygen för med sig gods av icke tillåtet slag”. Behovet av kontroller illustreras bäst av hur fartyget Victoria stoppades på väg till Gaza via Syrien så sent som i mars i år, med en stor iransk last på 50 ton smugglade vapen till Hamas. Denna terrororganisation fortsätter liksom tidigare sina oprovocerade attacker mot Israels befolkning. Så sent som denna vecka bevittnade vi nya raketattacker.
Ship to Gaza-organisatörernas världsbild är i själva verket extremistisk och ofattbart enögd. Samtidigt spelar de i själva verket ännu extremare krafter i Mellanöstern rätt i händerna.
De största vinnarna på Ship to Gazas monumentala skeppsbrott är totalitära, extremistiska regimer och rörelser. Förlorar gör röster för moderation och samförstånd.
Blinda för allt som händer i regionen väljer Ship to Gaza att ignorera Hamas brutala regim, med dess terror mot både den egna befolkningen och Israels civila.
Måltavlan är given på förhand, och väl definierad i Ship to Gazas invigningsmanifest – det viktiga är att ”avveckla den terroristiska israeliska staten”.
I stället för att försöka avveckla Mellanösterns enda demokrati borde Ship to Gaza satsa på att avveckla diktaturer som Iran och Syrien och dess stöd till terrororganisationen Hamas.
Benny Dagan
Israels ambassadör i Sverige