Psykiatrin har under många år varit eftersatt och fått stå tillbaka för satsningar inom andra områden. Inför valet 2006 lovade Allians för Sverige att psykiatrin skulle prioriteras, både gällande ekonomiska satsningar och organisatoriska förändringar. Regeringen påbörjade arbetet omedelbart efter maktskiftet. Ekonomiska satsningar har gjorts på utbildning och kompetenshöjande insatser för personal som arbetar med människor med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning samt på barn och ungdomspsykiatrin. Tillsynen har förstärkts och stöd utgår till brukar-, anhörig- och patientorganisationerna. Regeringen har även påbörjat organisatoriska förändringar, bland annat genom införandet av en ny vårdform, öppen psykiatrisk tvångsvård.
Nu går vi vidare i arbetet. Regeringen beslutar på torsdag om direktiv till en översyn av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen. Utredningen får i uppdrag att presentera ett förslag till ny lagstiftning senast den 1 juni 2010.
Behovet av att reformera lagstiftningen inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården är stort. Dagens system är svåröverskådligt och innehåller uppenbara brister och avviker dessutom från straffsystemets grundläggande principer. Problemen har varit kända under lång tid och utredningar har gjorts.
Psykansvarskommittén presenterade redan 2002 ett reformförslag, men den tidigare regeringen var ovillig att ta sitt ansvar i frågan. Därför kvarstår problemen. Problem som slår mot redan utsatta, mot personer som många gånger har svårt att göra sin röst hörd.
I dag kan alla hållas straffrättsligt ansvariga, oavsett psykiskt tillstånd och dömas till till exempel rättspsykiatrisk vård. Vid en dom om rättspsykiatrisk vård ställs proportionaliteten och förutsebarheten åt sidan genom att det begångna brottet inte har någon som helst inverkan på straffets längd. "Straffets" längd beror i stället på vårdbehovet.
Psykansvarskommittén föreslog i sitt betänkande "Psykisk störning, brott och ansvar" (SOU 2002:3) att ett krav på tillräknelighet införs som förutsättning för straffansvar.
Det skulle innebära att en gärning inte medför ansvar för den som till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd har saknat förmåga att inse innebörden av en gärning eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt.
Dessa personer, som alltså är otillräkneliga, är fria från ansvar. Psykansvarskommittén har föreslagit att dessa personer i vissa fall ska ges samhällsskyddsåtgärder.
För den som är tillräknelig föreslås vanliga påföljdsregler gälla. Det innebär att påföljden rättspsykiatrisk vård avskaffas. Det kan också leda till ökade förväntningar på en mer tillgänglig psykiatrisk vård för alla dem som vistas inom fängelse och i olika grad är psykiskt sjuka.
Det finns frågor i Psykansvarskommitténs förslag som vi behöver utreda och överväga närmare innan ett reformförslag kan presenteras. Det gäller exempelvis förslagen till samhällsskyddsåtgärder samt kostnadsberäkningarna.
Regeringen har dock siktet inställt på att en reform med utgångspunkt i Psykansvarskommitténs förslag ska genomföras.
Vissa ändringar i straffansvaret för psykiskt störda lagöverträdare har redan genomförts och trädde i kraft den 1 juli. Även införandet av den nya vårdformen Öppen psykiatrisk tvångsvård kan ses som ett förberedande steg för en större reform.
Vi behöver också se över lagen om psykiatrisk tvångsvård. Den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft 1992 och präglas i hög grad av dåvarande kunskap om vård och stöd till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Utvecklingen på det medicinska och sociala området liksom synen på dessa personer har genomgått förändringar sedan dess. Nationell psykiatrisamordning konstaterade i sitt slutbetänkande "Ambition och ansvar" (SOU 2006:100) bland annat att det finns behov av att i ökad utsträckning anpassa tvångsvården efter nya arbetssätt i öppenvård med insatser och stöd från socialtjänsten.
De nuvarande intagningskriterierna gör att det normalt sett har gått långt innan tvång kan användas. I vissa lägen kan det finnas behov av att kunna tillgripa tvångsvård för att förhindra en försämring eller när det är uppenbart att behandling kan förbättra personens tillstånd.
När en person upprepade gånger insjuknat i samband med att han eller hon upphört att ta sina läkemedel kan det ur etisk synvinkel vara problematiskt att behöva invänta att försämringen blivit så allvarlig att dygnetruntvård är absolut nödvändig eller oundgänglig.
Utredningens uppdrag är att utarbeta en ny, pedagogisk och lättillgänglig lagstiftning som är anpassad till de etiska, medicinska och juridiska krav som bör ställas i samband med tvångsomhändertagande av personer med psykisk sjukdom. Regeringen ger utredaren i uppdrag att utgå ifrån att en större reform med utgångspunkt i Psykansvarskommitténs förslag (SOU 2002:3) när det gäller psykiskt störda lagöverträdare kommer att genomföras.
Ytterligare en utgångspunkt ska vara att staten kommer ta över ansvaret för de kostnader inom den psykiatriska tvångsvården av psykiskt störda lagöverträdare som orsakas av kraven på samhällsskydd.
Med översynen vill regeringen garantera personer som tillfälligt, eller under längre tid, hamnar inom psykiatrisk tvångsvård ett gott bemötande och vård och omsorg som bygger på högt ställda etiska, medicinska och juridiska krav. Genom översynen vill vi skapa förutsättningar för att genomföra den stora reform som Psykansvarskommittén föreslog och som många väntat på.
Vi tror att en sådan reform skapar en tydligare skillnad mellan vad som är vård och vad som är straff. Det ger även en större likhet inför lagen genom att straffsystemets grundläggande principer gäller alla. Genom att göra lagstiftningen mer lättillgänglig och pedagogisk vill vi också stärka rättssäkerheten för patienten och dessutom underlätta för professionen att tillämpa lagstiftningen.
GÖRAN HÄGGLUND
BEATRICE ASK