Transparency Internationals ordförande, Lars-Göran Engfeldt, är oroad över Sveriges dåliga motståndskraft mot korruption (DN Debatt 8/2). Det har han all rätt att vara. I dag saknas både grundläggande mekanismer för att förhindra korruption och en allmän förståelse för problematiken hos politiker och tjänstemän.

Engfeldt föreslår sju konkreta och bra punkter för att stärka skyddet mot korruption. Jag vill lägga till en central punkt: Inför full transparens vad gäller tjänstemäns och politikers kontakt med näringsliv och intresseorganisationer. Varje kontakttillfälle ska rapporteras in och informationen ska finnas tillgänglig för allmänheten.

Lobbyisternas kontakter med politiker och tjänstemän spelar ofta större roll för de beslut som fattas än det mandat som folket givit i demokratiska val. Vi måste våga röra om i den kryddiga soppan av politiker, tjänstemän och lobbyister som format vår vardag. Lobbyisternas inofficiella makt undergräver demokratin. Dessvärre tycks den svenska regeringen inte ha några problem med lobbyisternas inofficiella maktställning.

2008 framkom det att en polis med en nyckelroll i utredningen mot The Pirate Bay löneförhandlade med Warner, en av målsägarna i fallet, mitt under pågående utredning. Direkt efter avslutad utredning anställdes han också av Warner. På en fråga från riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) om lämpligheten i det hela svarade justitieminister Beatrice Ask: ”Att poliser blir erbjudna anställningar utanför myndigheten tycker jag är positivt. Det visar att den kompetens som de besitter är attraktiv.” Det är förbluffande att vår justitieminister på ett så flagrant sätt ger tummen upp till de privata intressen som vill belöna statligt anställda för ett väl utfört uppdrag.

Samma nonchalans finner man i regeringens hantering av handelsavtalet Acta. Avtalet har förhandlats fram i stängda rum av EU-byråkrater och lobbyister från upphovsrättsindustrin. Våra folkvalda EU-parlamentariker har in i det längsta hållits utanför hela processen. Det uppenbara demokratiska underskottet och bristen på transparens ledde till att EU-parlamentets Acta-rapportör, Kader Arif, i protest lämnade sitt uppdrag.

Samtidigt duckar den svenska regeringen för den massiva Acta-kritiken. På en ”informationssida” på regeringen.se presenterar man rökridåer och rena lögner. Bland annat hävdar man att Sverige aktivt arbetat för att göra processen kring Acta mer transparent. Det enda Sverige bidragit med är att inte protestera när andra lade fram förslag om att offentliggöra utkast av avtalet. Man hade kunnat kräva att lobbyisterna lämnade förhandlingsrummen för att ge plats åt våra folkvalda. Man hade kunnat kräva större transparens. Det valde man aktivt att inte göra.

Korruption trivs i mörker. Därför måste vi tända ljuset i maktens korridorer. Vi har rätt att få veta vilka det är som har privat svängdörr in till våra tjänstemän och politiker. Vi har rätt att få veta vilka det är som är med och påverkar de beslut som formar vår vardag.

Anna Troberg, partiledare Piratpartiet