Utbildning och kunskap är ett av alliansregeringens viktigaste reformområden. Nu tas ytterligare några viktiga steg för att stärka Sverige som kunskapsnation genom det betänkande som Studiesociala kommittén lämnar i dag, ”Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt”.
Målet för utbildningspolitiken är att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation som präglas av utbildning med en hög kvalitet och ett livslångt lärande för tillväxt och rättvisa.
På den alltmer internationaliserade arbetsmarknaden kommer konkurrensen av kvalificerad arbetskraft att öka. För att Sverige ska kunna vara en del av denna marknad har alliansregeringen påbörjat ett arbete med bland annat kvalitetssatsningar inom hela utbildningssystemet, åtgärder för ökad självständighet för lärosätena, större forskningsanslag samt insatser för att öka lärosätenas profilering och specialisering.
Ett nytt stärkt studiestöd är en viktig del av denna reformprocess. Vår utgångspunkt är att studiemedlet ska bidra till att förverkliga de utbildningspolitiska målen, ge den studerande goda förutsättningar att bedriva framgångsrika studier och verka rekryterande.
Studiemedlet måste också ge tydligare incitament för att den studerande ska klara av studierna inom utsatt tid. Vi har kommit fram till att studiemedelssystemet på en övergripande nivå fungerar väl. Men det finns problem med nuvarande system, där regelverket är relativt komplext och svårgenomträngligt.
Vår utgångspunkt är därför att regelverket måste vara enkelt, överblickbart och konsekvent. Det ska bidra till högre rättssäkerhet och minska risken för felaktiga utbetalningar. Vi kan konstatera att nivåerna i studiestödet inte har följt den allmänna kostnadsutvecklingen under de senaste åren. Vårt förslag är därför en höjning av studiemedlen med 400 kronor för varje studiemånad, vilket innebär 9 086 kronor per månad för år 2009. Vi bedömer att detta ger studerande med genomsnittliga utgifter goda möjligheter att täcka normala levnadskostnader.
Det finns skäl som talar för en ytterligare höjning för att de som studerar på orter med högre boende- och försäkringskostnader inte ska behöva ta tilläggslån eller arbeta vid sidan av studierna. Men kommittén har inte lyckats hitta besparingar inom studiestödsområdet som kunnat finansiera detta.
Vi föreslår också att studiemedel bör betalas ut på samma sätt som andra inkomster och bidrag, genom ett månadsbelopp i efterskott. Som ett led i att göra studiestödet mer enhetligt föreslår vi att studiemedelsnivån som betalas ut månadsvis ska vara densamma för alla studerande. Andelen bidrag respektive lån ska dock variera med utbildningsnivån, där studier på grundskola ska ge ett bidrag på 80 procent, och de som är högskolestudenter ska få cirka en tredjedel i bidrag.
Studerande som tar studiemedel är i dag ingen homogen grupp. Alla kanske inte kan eller vill arbeta vid sidan av studierna och saknar därmed möjlighet att klara tillfälliga större utgifter. Vi anser att studiestödet ska vara flexibelt utifrån olika studenters behov. Därför föreslår vi att alla studiemedelstagare ska få möjlighet att under högst två år ta ett extra tilläggslån på 1 883 kronor i månaden.
Ekonomin är väsentlig för att studerande ska kunna bedriva sina studier framgångsrikt. Fribeloppsgränserna inom studiemedelssystemet innebär att studerande riskerar att få en onödigt stor skuldbörda och i vissa fall inte kan förbättra sin levnadsstandard så mycket som han eller hon önskar.
Vi föreslår nu att inkomstprövningen för lånedelen avskaffas helt och att fribeloppet för bidraget höjs med cirka 30 000 kronor till cirka 136 000 kronor per år för heltidsstudier.
Alliansregeringens utbildningspolitik har som en viktig målsättning att höja kvaliteten i den högre utbildningen och att öka genomströmningen inom högskolesystemet. Kommittén har prövat förslag om att öka genomströmningen genom olika ekonomiska incitament men bedömt att detta har en marginell effekt.
Andra faktorer, till exempel högskolornas sätt att organisera sina utbildningar och sin undervisning, bedömer vi ha större betydelse för att korta studietiden. Även kvaliteten i väglednings- och informationsinsatser är av stor betydelse för studietidens längd. Lärosätena bör därför ges ett större ansvar för att stimulera till en ökad genomströmning inom högskolesystemet.
Högskoleverket bör dessutom ges i uppdrag att inom ramen för de nationella kvalitetsgranskningarna utvärdera högskolornas ansvarstagande för att främja genomströmningen. I uppdraget bör även Högskoleverket se över hur studenthälsovårdens ställning inom högskolan kan stärkas.
För att stimulera en högre genomströmning föreslår vi att den generella studiemedelsberättigande tiden sänks till fyra års heltidsstudier. För studerande som har tagit en examen som omfattar lägst 180 högskolepoäng ska studiemedel ges för ytterligare två år. Detta gäller även studerande som klarat av minst 180 högskolepoäng på en examen som omfattar lägst 210 högskolepoäng.
För de längsta högskoleutbildningarna, till exempel läkarutbildning och masterutbildning, föreslår vi att studiemedel ska kunna ges i upp till sju år. De som studerar på grundskole- och gymnasienivå bör kunna få studiemedel i högst två år per utbildningsnivå, men med en möjlighet till ett års förlängning vid särskilda skäl.
Kommittén har kommit fram till att det i dagsläget inte finns några avgörande skäl att föra över studiestödsadministrationen till andra aktörer, även om vi ser att delar av CSN:s verksamhet kan effektiviseras. Kommittén har identifierat tre områden där CSN:s service och effektivitet behöver förbättras. Dessa är stödet till komvuxstuderande, studiemedel för utlandsstudier och arbetet för att förhindra felaktiga utbetalningar.
Mot bakgrund av att servicen till studiemedelstagarna skulle kunna förbättras i ett antal avseenden vill kommittén att möjligheten att låta banker hantera tilläggslån bör utredas vidare. Bland annat för att pröva om ett sådant alternativ kan vara kostnadseffektivt och attraktivt för både låntagare och banker. En grundläggande princip i studiemedelssystemet är också att enskilda studenters behov av särskilt stöd vid till exempel arbetslöshet eller sjukdom ska hanteras inom ramen för andra förmånssystem.
Vår utgångspunkt är att ersättningar som ska tillgodose liknande syften i princip inte ska kunna utbetalas samtidigt från olika system. Vi föreslår nu bland annat att det bör blir möjligt att kombinera halvtidsstudier och sjukskrivning på halvtid. Vidare föreslår vi att CSN i samarbete med berörda myndigheter ska ges i uppdrag att informera om de ekonomiska villkor inom studiemedelssystemet och andra trygghetssystem som gäller för studerande.
Vårt förslag till ett stärkt, enklare och mer rättsäkert studiestöd är ett viktigt steg i alliansens arbete med att höja Sveriges status som kunskapsnation. Vi gör det enklare att studera under olika skeden i livet och under olika levnadsvillkor. Vi vill också genomföra ett system som är långsiktigt hållbart med ett regelverk som ska fungera oavsett konjunkturläge.