Med inspiration från omvärlden är tilltron stor till det offentligas kapacitet att skapa och stimulera till nya innovationer. Men någonstans på vägen försvinner de drivna individer och företagare som ska göra jobbet. De som vågar gå emot det invanda, ta risker och kanske lyckas på marknaden.

Det är lite ironiskt eftersom företagande och marknadsekonomi i sig utgör innovationer som haft stor betydelse för mänsklighetens välståndsutveckling. Historien visar tydligt att entreprenörer på en fri marknad är det allra effektivaste sättet att såväl utveckla som sprida nya innovationer.

Diskrepansen mellan retoriken på hög abstraktionsnivå om nationell innovationspolitik och det krassa resultatet i verkligheten talar sitt tydliga språk. Sanningen är den att ingen egentligen vet vilken effekt dagens selektiva stöd till företag har. Utvärderingar saknas ofta eller är bristfälliga. Det vi däremot vet är att det handlar om mycket pengar. En kartläggning som Svenskt Näringsliv nyligen genomfört visar på minst 28 miljarder kronor om året i direkta bidrag och subventioner till företag i Sverige.

Till skillnad mot exempelvis försvarsbudgeten, som är i samma storleksordning, lyser diskussionen om såväl effekt som nytta med sin frånvaro.

Den svenska innovationspolitiken behöver skifta fokus från övertron på selektiva åtgärder och stöd mot de faktorer som faktiskt har direkt betydelse för företagandet i Sverige. Det handlar om lägre marginalskatter och sänkt kapitalskatt. Jämfört med ovan nämnda 28 miljarder skulle exempelvis, statiskt räknat, en sänkning av den statliga inkomstskatten med 5 procent ge 10 miljarder tillbaka till löntagarna. En sänkning av kapitalskatten till 20 procent, vilket är nära snittet i omvärlden, motsvarar 10 miljarder kronor.

Det handlar också om bättra matchning mellan skola och högre utbildning å ena sidan och företagens behov å andra sidan. Den offentligt finansierade forskningen måste få en högre kvalitet och relevans så att forskningsresultat i större grad än idag omvandlas till nya produkter och tjänster. Det behövs ett skifte från resurser till resultat.

Precis som Edquist skriver i sin artikel så får de som vurmar för statlig selektiv innovationspolitik ofta sin inspiration från Kina. En kontrast till detta utgör det kinesiska företaget Alibaba som the Economist skriver om i sitt senaste nummer. Alibaba är på god väg att bli världens största företag och omsätter redan idag inom e-handel mer än både Amazon och E-bay tillsammans.

Är det Kinas innovationssystem och selektiva statliga stöd som utgör nyckeln till framgång? Nej, framgången ligger i att de har en driven entreprenör i grunden som på egen hand lyckats skapa en uthållig och framgångsrik affärsmodell. Även i Kina grundar sig alltså innovationskraften i engagerade individer som ser nya möjligheter och vågar ta risker.

Emil Görnerup
Forsknings- och innovationspolitisk expert, Svenskt Näringsliv