Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Insikter om djurvälfärd svensk köttproduktions framtid”

Åke Rutegård och Martin Wierup påstår i sitt DN Debattinlägg att de svenska reglerna för djurvälfärd inte baseras på fakta och riskvärdering. Men de har fel i sak. Dessutom nämner de inte att djurhållningen i Danmark, Tyskland och många andra länder är så undermålig att den kräver stora mängder antibiotika för att hålla djuren någorlunda krya. Bristande lönsamhet i Sverige beror på snedvriden konkurrens, där de grisuppfödare som svenska grisbönder konkurrerar med systematiskt bryter mot gällande EU-bestämmelser, skriver 17 djurskyddsintressenter.

Veterinärerna Åke Rutegård och Martin Wierup skriver i en debattartikel i DN den 12/10 att djurskydd in absurdum har skadat möjligheterna för svensk djuruppfödning att överleva. Man menar att dyra djurskyddskrav belastat den svenska livsmedelsproduktionen så att den konkurreras ut av importerat kött.

Detta påstår man när färska rapporter från Jordbruksverket visar att andelen svenskt kött ökar i butikerna och importen minskar. I en rapport från 2011 konstaterade Jordbruksverket att kostnaden för svenskt fläsk var cirka 0,75 kronor högre per kilo kött än i Danmark, vilket är betydligt lägre än de beräkningar som Rutegård och Wierup hänvisar till. I rapporten drogs dessutom följande slutsats: ”Den genomgång som gjorts här rörande de ekonomiska verkningarna av olika skötselkrav visar att det finns både fördelar och nackdelar med den delvis högre svenska ambitionsnivån. Det går inte, med ledning av den analysen, att påstå att nackdelarna är större än fördelarna eller vice versa. Andra analyser med ledning av räkenskapsunderlag för faktiska företag visar att de rörliga kostnadernas andel av intäkterna är på samma nivå i Sverige som i Danmark och Tyskland. Denna analys tyder således snarast på att olika regleringar inte ger skillnad i kostnad per kilo griskött mellan Sverige och jämförelseländerna Danmark och Tyskland.”

I sitt inlägg påstår Rutegård och Wierup att regler för djurvälfärd inte baseras på fakta och riskvärdering. Men de har fel i sak: Svenska myndigheter använder EFSA:s (EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurvälfärd) riskanalyser vid sina bedömningar, och den statliga djurskyddskontrollen är i hög grad riskbaserad, så som EU:s regelverk föreskriver.

Nyligen publicerades ett examensarbete från SLU som visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dem Danmark och Tyskland, inte lever upp till förbudet att knipsa svansar av grisar i stället för att ge dem halm eller liknande för att hindra dem att i sin frustration över att inte ha något att göra bita svansarna av varandra. Man producerar billigt fläskkött i för djuren undermåliga miljöer där svanskupering är nödvändig för att undvika svansbitning. Men studien visar också att myndigheterna i dessa medlemsstater inte tar frågan på allvar genom kraftfulla åtgärder för att hindra fuskandet och hävda tillämpningen av gemensamma regler.

Rutegård och Wierup nämner inte med ett ord att den djurhållning som vi ser i Danmark, Tyskland och många andra länder är så undermålig att den kräver stora mängder antibiotika för att hålla djuren någorlunda krya tills de kan slaktas. I vårt grannland Danmark växer däremot insikten om att den kraftigt ökande förekomsten av motståndskraftiga så kallade meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) är på väg att skapa hälsoproblem av tidigare ej skådad omfattning. Den ökande antibiotikaresistensen orsakas bland annat av den stora mängd antibiotika som används för att stötta en undermålig djurhållning. Köttproduktion i undermåliga djurmiljöer är således ett växande hot mot folkhälsan.

Rutegård och Wierup drar den tvivelaktiga slutsatsen att den dåliga lönsamheten beror på ett för dyrt regelverk som de dessutom antyder skapats utan vetenskaplig grund och mest tillfredsställer någon sorts ospecifikt tyckande. Vi (och EU-kommissionen) drar i stället slutsatsen att den bristande lönsamheten beror på en snedvriden konkurrenssituation, där de grisuppfödare som svenska grisbönder konkurrerar med systematiskt bryter mot gällande EU-bestämmelser. Problemet ligger således i att få till stånd en efterlevnad av gemensamma EU-bestämmelser, något som betonas i den djurskyddsstrategi som EU-kommissionen presenterade 2012.

Slutligen bör påpekas något som Rutegård och Wierup inte heller nämner i sitt inlägg. Enligt FAO konsumerades 2011 globalt 42 kilo kött per capita. I Sverige konsumerades 82 kilo. Den nya forskning på området kött och hälsa som nu bedrivs pekar i allt fler rapporter på att en köttkonsumtion över cirka 25 kilo per capita ökar risken för ohälsa i form av hjärt- och kärlsjukdom och vissa former av cancer. Vi konstaterar att Rutegårds och Wierups oro för Sveriges bristande självförsörjningsgrad är nonsens, då vi med stor sannolikhet skulle minska risken för ohälsa om vi reducerade vår köttkonsumtion till hälften av vad den är i dag. Till detta kommer den minskade klimatpåverkan och sötvattensförbrukning som en lägre köttproduktion skulle bidra till.

Lösningen på våra problem är inte att göra köttet ännu billigare genom försämringar för djuren. Lösningen ligger i stället i att producera kött på ett för både djuren och folkhälsan gynnsamt sätt. Flertalet konsumenter skulle må utmärkt av något mindre mängder kött av bättre kvalitet från djur som inte fått antibiotika i onödan och som behandlats väl. På det sättet kan vi minska klimatpåverkan, öka sötvattenstillgångarna, förbättra folkhälsan och uppnå en anständig djurvälfärd.