Per Måhl vid Skolinspektionen föreslår på DN Debatt 5/2 att elever ska kunna pröva för ett högre betyg under gymnasietiden i stället för det förslag till omprövning jag har haft regeringens uppdrag att utreda. Måhl skriver: Bestämmelserna ”ska ändras så att en elev som inom tre veckor skriftligt anmäler till rektorn att ett betyg är felaktigt, får pröva”.
Mot detta förslag kan flera principiellt viktiga invändningar resas.
Måhls förslag innebär att en elev ska behöva visa sina kunskaper igen i en prövning när denne anser sig ha fått ett felaktigt betyg. Det är alltså eleven som ska visa att betyget är felaktigt.
Mitt förslag har utgångspunkten att betygssättning är ett myndighetsbeslut och bör kunna omprövas på samma sätt som andra myndigheters beslut. Därigenom stärks elevens rättssäkerhet. Den omprövning, som jag föreslagit, innebär att det är lärarens betygsunderlag som ska granskas och värderas i förhållande till kursplanernas kunskapskrav. Inte att eleven ska behöva visa sina kunskaper på nytt.
En prövning avser kunskapsbedömning vid ett senare tillfälle och är därmed inte likvärdigt med det tidigare. Läraren bedömer i undervisningen elevens visade kunskaper i relation till betygskraven i kursplanen. När undervisningen i ämnet är slut sätts betyget.
Måhl föreslår att eleven ska anmäla om denne vill pröva inom tre veckor. När prövningen sedan sker är en praktisk fråga om vad som är möjligt på den aktuella skolan. Rimligt att döma kan prövningen inte ske inom tre veckor. Kanske först efter sommarlovet. Även om prövningen sker inom tre veckor har eleven haft möjlighet att förkovra sig ytterligare i ämnet och betyget blir därmed en bedömning av elevens kunskaper vid det prövningstillfället.
Att som Måhl tror att felaktiga betyg kan identifieras genom en prövning är därför mindre sannolikt. Det kommer man däremot att kunna göra med mitt förslag. Att man även kan ifrågasätta lärarens legitimation på grundval av en eventuell skillnad mellan en elevs betyg efter undervisning och en elevs prövningsresultat är orimligt och mycket rättsosäkert för lärarna.
Måhls förslag riskerar att ge en ökad betygsinflation. Fram till nyligen har betyg som prövats efter gymnasieskolan i komvux värderats på lika sätt som betyg från dem som söker till högskolan direkt på gymnasiebetygen. Detta ledde till att betygen ofta höjdes och de som sökte direkt från gymnasieskolan missgynnades. Numera värderas prövade betyg i en särskild kvotgrupp. Det ska alltså löna sig att ha bra betyg från början.
Förs prövning in i gymnasieskolan medan man fortfarande är elev så kommer vi troligen att få samma situation igen. Detta är en farhåga som bl a framfördes av Högskoleverkets representant i utredningens referensgrupp.
Måhls förslag kan ge en ökad segregering. De elever som har de ekonomiska
förutsättningarna kommer sannolikt att i högre utsträckning chansa på ett högre betyg i en prövning och riskera att inte få tillbaka prövningsavgiften på 500 kr. Personer som hittills har dominerat prövningar efter gymnasieskolan är elever från studieförberedande program. De kommer i hög utsträckning från en grupp kommuner där utbildningstraditionen är framträdande och där föräldrarnas utbildnings- och inkomstnivå är hög, t ex socioekonomiskt starka förortskommuner till Stockholm, Göteborg och Malmö samt några städer med universitet.
Måhls förslag riskerar att bli dyrt. Kommunens eller skolans kostnad för en prövning varierar i dag mellan 1.500 och 4.000 kr beroende på kurs. Vid t.ex. Åsö gymnasium är nettokostnaden för en prövning i genomsnitt 2.000 kr. Det innebär 2 miljoner kronor årligen för varje 1.000-tal elever som prövar. I betänkandet presenterade vi en uppskattning (tabell 6.2) på att ca 187.000 betyg kan komma att bli omprövade. Det innebär att Måhls modell med samma antagande kan kosta nästan 400 miljoner kronor årligen.
För den elev som vill ha en andra chans att visa att man kan nå ett högre betyg finns
möjligheten på samma sätt som nu att pröva i komvux. Det första betyget kan vara riktigt vid betygstillfället, men eleven kan genom att läsa på ämnet ytterligare visa att denne är värd ett högre betyg. Det man dock får räkna med är att man då placeras i en annan kvotgrupp.
Leif Davidsson
särskild utredare för betänkandet Riktiga betyg är bättre än höga betyg – Förslag till omprövning av betyg (SOU 2010:96)