Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Invandrade entreprenörer är en outnyttjad resurs”

Pengaförsändelser till ursprungsländer utgör en stor del av världens kapitalflöden. Här två försändelsekontor i Senegal, västra Afrika.
Pengaförsändelser till ursprungsländer utgör en stor del av världens kapitalflöden. Här två försändelsekontor i Senegal, västra Afrika. Foto: Charles O. Cecil / Alamy

Sverige kan bli bättre på att ta vara på immigranters kunskaper genom att uppmuntra till gränsöverskridande ­entreprenörskap. ­Diasporans kontaktnät kan bidra till handelsutbyte, och utvecklar både ­ursprungslandet och det nya hemlandet, skriver åtta debattörer.

Hur kan Sveriges migrations- och integrationspolitik bidra till utveckling i ursprungs och konfliktländerna?

Vi har sedan valet och den kaotiska politiska situationen fått en ökad diskussion om svensk migrations- och integrationspolitik. Bakgrunden eller orsaken till flyktingvågorna och mängden asylsökande är en ofattbar och grym katastrof i de asylsökandes hemländer. Katastrofens grymhet och omfattning gör det svårt att inte öppna våra hjärtan. Vårt inlägg vill dock rikta uppmärksamheten på vad vi kan göra för att utveckla ett samhälle efter den humanitära katastrof vi nu ser.

Sverige har blivit ett invandrarland och enligt SCB så har Sverige, med en befolkning på cirka 9,5 miljoner, 1,4 miljoner medborgare som är utrikes födda eller har en eller båda föräldrarna utrikesfödda. Sverige är alltså ett mångkulturellt samhälle.

Orsaken kan sökas i arbetskraftinvandringen på framför allt 1950–1970-talen och i dramatiska och katastrofala händelser i vår omvärld såsom Sovjets annektering av Baltikum 1945, Ungrenrevolten 1956, statskuppen i Chile 1973, Vietnamkriget upphör, revolution i Iran 1978, revolution och svält i Etiopien 1974/85, Balkankrigen 1991/99, inbördeskrig i Somalia 1991-2008 och skärpt förtryck i Eritrea 2000.

För den fortsatta debatten är det viktigt att förstå att ursprungslandets kultur är viktig såväl som det nya hemlandets kultur och att en solidaritet med ursprungslandet är viktig. Vi behöver bara tänka på svensk midsommar i Minnesota, dollarsedlar i breven hem och återvändande svenskamerikaner som etablerade olika aktiviteter i Sverige.

Dagens ”dollarsedlar” till ursprungsländerna har blivit det näst största kapitalinflödet, efter utländska direkta investeringar (FDI) och överstiger det humanitära biståndet. I vissa länder blir det stora inflödet av remitteringar den största källan till extern finansiering. Dessutom verkar penningförsändelser vara mer stabila än andra internationella finansieringskällor för mottagarländerna.

Solidariteten med ursprungslandet kan involvera diasporan som partner i politiken för global utveckling. Förutom penningöver­föringar, gåvor, pedagogiskt och socialt stöd, kan diaspora bidra till utveckling genom entreprenörskap, investeringar, turism, filantropi, frivilligverksamhet och opinionsbildning. Det finns många exempel på hur diasporanätverk och entreprenörskap kan stimulera utveckling, inklusive nätverk (Afrika Netto, USA), mentorskap (Indus Entrepreneurs, USA), utbildning (IntEnt, Nederländerna), investeringar (finansiella råd som Inafi) och system för riskkapital och partnerskap (som Homestrings).

IT-revolutionen och ökade resmöjligheter har skapat nya möjligheter till transnationella entreprenörskap som bidrar till utveckling och välstånd i både sändande och mottagande länder. Det kan hävdas att vi har gått in i en ny era av migration beskrivs som en ”omvälvande diversifiering av mångfald”. Flera variabler av skillnaden i etnicitet, invandringsstatus, rättigheter, ålder och kön profiler och mönster för distribution av nya invandrare innebär att de flesta EU-länder, nu är hem för de mest skiftande befolkningar någonsin upplevd. Uppkomsten av denna ”supermångfald” utmanar traditionella mångkulturella modeller för välfärd och integration, men skapar också nya möjligheter att hitta och stödja etniska minoriteters entreprenörskap i deras politiska och ekonomiska sammanhang.

För att samla internationell forskning inom området transnationellt diasporaentreprenörskap och det nya mångfaldslandskapet så har med EU-stöd bildats ett internationellt forskningsnätverk DiasporaLink med 26 universitet, representerande internationell spetsforskning inom området. Från svensk sida deltar Stockholms och Uppsala Universitet. Anslutet är också Swedish Ethiopian Chamber of Commerce, en organisation med medlemmar i Sverige och Etiopien, som syftar till att bygga diasporaengagemang mellan länderna och kan bli ett forskningsobjekt för nätverket.

I Sverige har vi sett ett antal ansatser och projekt där nysvenskar engagerar sig i stöd till sina ursprungsländer: företagande, hjälp till utrustning och maskiner, humanitärt bistånd, hälso- och sjukvård, utbildning och så vidare. I allmänhet är det spontana projekt som i ett fåtal fall stötts av offentliga medel.

Vi tror att man kan göra mycket mer:

Inventera föreningar som arbetar med transnationella diasporaprojekt.

Sätta upp frivilliga utbildningar i transnationellt entreprenörskap och projektorganisation.

Söka samarbetsparter i ursprungsländerna.

Slutligen tror vi att det i hög grad finns ett starkt samband med integration, solidaritet och motivation. Det är allmänt omvittnat att Sverige är dåligt på att tillvarata invandrares kompetens. Man behöver bara åka taxi eller prata med städare för att inse vilken begåvningsreserv vi har.

Vi tror att det finns en betydande motivation för att använda en del av sin fritid att förbereda sig för olika projekt i eller för sina ursprungsländer.

Vi vill nämna Somalia, som förhoppningsfullt går in i en återuppbyggnadsfas och somalier i Sverige förbereder sig för att vara med och återuppbygga landet. Det finns en nybildad svensksomalisk handelskammare, som har denna ambition och kämpar för att starta sin verksamhet.

Vi tror att det bland nyanlända asylsökande finns motivation för att utöver att förbereda sin tillvaro och sitt arbete i Sverige även förbereda sig för insatser i sina ursprungsländer.

Vi föreslår att det bildas en programgrupp, som får i uppgift att förbereda en utbildning för en mångfald av transnationella diasporaprojekt. Gruppen sammansätts för att kunna representera diaspora och asylsökande. En målsättning är att diasporans omsorg om ursprungslandet och frivilliga insatser ges en arena, där de kan verka. Det är väsentligt att insatser också kan förberedas i länder som på grund av krig och terror nu inte kan nås. Det är viktigt att programgruppen får mandat och resurser att genomföra ett kompetensuppbyggnadsprogram där diaspora ges en bas att verka transnationellt mellan sitt nya hemland och sitt ursprungsland.

Vår förhoppning är att politisk enighet kan uppnås kring vårt förslag.