Hur långt kan konstens frihet tillämpas inom ramen för högskoleutbildning, allmänna lagar och etik? De två händelserna med Konstfackstudenter inblandade har i högsta grad aktualiserat denna fråga. Som högskola kan vi inte ställa oss bakom olagliga handlingar eller handlande som är etiskt tvivelaktigt. Men som högskola inom konst, design, konsthantverk och bildpedagogik måste vi hålla den kreativa friheten högt. Detta är en balansgång som är mycket svår och som alla högskolor där kreativitet är själva kärnan brottas med.
I samband med den uppståndelse som en students simulerade psykos gav upphov till från medier, politiker, landsting, sjukhus, internt på skolan och bland allmänheten, såg jag det som mycket viktigt att sakligt granska vad som hade hänt och om vi på Konstfack hade gjort något fel.
Utredningen blev principiellt än mer viktig när en före detta student nyligen visade sitt examensarbete från våren 2008 hos en gallerist på en konstmässa. I en film visas en person som målar graffiti i en tunnelbanevagn. Denna händelse väckte frågan om Konstfack har legitimerat en olaglig handling men också diskussioner om i vilken utsträckning arbetet är att betrakta som konst eller inte.
Utredningen konstaterar att om en students verksamhet ”utgör en godkänd eller påbjuden del av ett utbildningsmoment” kan ett ansvar för Konstfack finnas. Men aktiviteter som studenter genomför utan en lärares eller handledares kännedom kan Konstfack inte ansvara för. Lite förenklat: Vårt juridiska ansvar för studenternas aktiviteter begränsar sig till det vi känner till och lagligen kan påverka.
I det första fallet kände handledarna till vad studenten planerade att genomföra. Projektet har utförligt planerats och redovisats för handledarna och accepterats av dessa. Självklart betyder det inte att handledarna har haft detaljkunskap om genomförandet eller behövt godkänna enskildheter i projektet. Men både studenten och handledarna är överens om att de ställt krav på att ingen del av genomförandet får strida mot lagen. Handledarna har bedömt studentprojektet som en intressant frågeställning att arbeta med samt förenlig med kvalitetskrav och kursplan. Handledarna har konsulterat lärarkollegiet i frågan och också följt institutionen för konsts etiska regelverk, så som det samfällt har tolkats av institutionens lärare.
Dock menar utredningen att institutionens riktlinjer är otillräckliga. Handledare bör ha ett ansvar att avråda ifall det behövs. Som handledare kan man bli ansvarig exempelvis om en student skadar sig. De etiska riktlinjerna är för otydliga när det gäller handledarens ansvar att aktivt avstyra etiskt oacceptabla eller olagliga handlingar inom ramen för utbildningen. Huruvida det sedan föreligger lagbrott utreds av andra.
Det andra fallet – tunnelbanefilmen – är enklare. Där handlade studenten helt och hållet på eget bevåg utan att ha stämt av med eller underrättat handledaren. Där har Konstfack således inte begått något vare sig etiskt eller juridiskt fel. Enligt de nya riktlinjer som institutionen för konst tagit fram och som gäller sedan hösten 2008, alltså efter att filmen examinerats, så hade filmen inte visats eller examinerats eftersom projektet inte var förankrat hos handledaren. Filmen skulle inte ha visats på vårutställningen förra året om de nuvarande riktlinjerna hade gällt då.
För att hantera problematiken har jag nu beslutat följande:
• Vi ska ta fram nya tydliga etiska riktlinjer som gäller för samtliga institutioner och skolan som helhet.
• Vi ska etablera ett etiskt råd för hela skolan bestående av professorer, lärare, studenter och externa experter för att ta fram de nya etiska riktlinjerna.
• Vi ska vidareutbilda våra lärare i hur man hanterar studentprojekt som är etiskt och juridiskt komplicerade så att de får en ökad kompetens att arbeta med denna typ av projekt.
Vi kommer också att bjuda in övriga konstnärliga högskolor för att gemensamt diskutera hur man ska arbeta med denna typ av problematik framöver.
Att studenter i dag intresserar sig för en etisk gråzon kan i sig vara bra för samhällets utveckling. De sätter fingret på något som många reagerar starkt på. Institutionen för konsts initiativ att ta fram etiska riktlinjer inom konstnärliga utbildningar är bra. Men vi behöver helt klart skapa mer stringenta riktlinjer så att handledarna inte, som i det första fallet ovan, hamnar i svåra situationer med för oklara riktlinjer. Vi behöver kort sagt bli bättre rustade för att kunna bedöma hur vi hanterar studenters önskemål att göra projekt som de brinner för och som är viktiga men som är svåra att hantera inom ramen för en högskola.
Utredningens uppdrag har inte bestått i att granska den konstnärliga kvaliteten på dessa båda studentarbeten. Det konstnärliga bedömningsföreträdet vilar varken på mig som myndighetschef under utbildningsdepartementet, på landets kulturpolitiker eller några andra myndighetspersoner. Studenterna själva uppfinner och skapar sin egen konst, med stöd från skolans professorer och lärare.
Alla har rätt att bli upprörda över lagöverträdelser och bristande etik, men om stundens ryggmärgsreflexer och spontana känslor ska ligga till grund för att ifrågasätta en hel högskolas existens är vi inne på en farlig väg. Diskussionen om konstens frihet är inom ramen för våra utbildningar förknippad med vår förmåga att se på olika sätt. En målning, ett fotografi, en film eller en skulptur kan tolkas på en mängd olika sätt och väcka mer eller mindre starka reaktioner beroende på vem som ser verket. Ett av konstens syften är att inte blunda för reaktioner lika lite som reaktionerna ska vara vägledande för vilken konst vi ska ha. Det finns nu en uppenbar risk att vi drar i en kreativ nödbroms på grund av trycket utifrån. Erfarenheter från andra lärosäten när sådant här händer visar på det. Det ska inte inträffa hos oss.
Vi vidtar nu åtgärderna ovan så att vi blir bättre på att hantera etiskt och juridiskt komplicerade projekt. Men vi håller fingrarna borta från att hämma den konstnärliga kreativiteten. Konstfacksstudenternas arbete kommer att fortsätta utmana och bryta konventioner och tänja på skapandets gränser. Så har det alltid varit och så kommer det att vara även framöver.
Konstfack grundades 1844 och har utbildat tusentals namnkunniga konstnärer, designers, konsthantverkare och bildpedagoger. Vi examinerar 180 studenter varje år och vi har totalt 900 studenter. Studenternas arbete har format och formar Sveriges identitet som konst- och designnation. Skolan har en viktig roll att fylla och vi kommer att fortsätta att fylla denna.
IVAR BJÖRKMAN